Mina konstiga matvanor

Jag har flera gånger varit med om folk som kritiserar mina matvanor, vissa gör det ofta t o m eller mer som att jag uppfattar det som ofta då jag gillar inte när jag får den kritiken, för det är inte så mycket jag kan göra åt det. Jag har alltid varit såhär, när mina föräldrar åkte till Danmark när jag var tonåring så fick Anders bara en order från mamma när de skulle åka och det var att se till att jag åt mat.

Kritiken som jag får är att jag äter fel, som Findus färdigrätter, rostat bröd, snabbmat osv, sånt som inte är så nyttigt, när det gäller färdigrätterna så brukar folk säga till mig att det är billigare och bättre om jag lagar mat istället och verkar missa poängen helt när det gäller mig.

Jag har tappat räkningen på de dagar då jag kan ha gått upp mellan 8 och 10 på förmiddagen och kommer på vid klockan 18-19 att jag har inte ätit än den dagen och att jag kanske borde få i mig något. Då brukar jag oftast bara slänga i mig något lätt som rostat bröd eller kanske en bit knäckebröd, nåt som inte kräver mycket energi och går snabbt att göra iordning. Vissa dagar kan jag komma på vid 13-14 att det är matdags, men känner inte för att tugga, så har jag måltidsersättning hemma så brukar jag dricka en sån, annars dricker jag bara vatten eller någon annan dricka jag kan ha hemma.

Jag hatar att göra iordning mat, även om det är så lätt att bara bre en macka, känner jag mig hungrig så brukar jag göra det för att få tyst på magen men oftast så känner jag inte för det och då skiter jag i det. Och det är de gångerna jag kommer ihåg att jag ska äta, vilket jag inte gör majoriteten av dagarna.

Därför är det egentligen fel att kritisera mig för att jag äter fel de dagar jag sköter mig, för det viktiga är inte VAD jag äter utan ATT jag äter. Det är därför mamma aldrig kritiserar mig för att jag ännu en gång åt mat från sibylla och det är därför hon uppmuntrar mig till att testa fler färdigrätter samt ger mig tips på maträtter som är lätta att göra och går snabbt. Hon brukar även ge mig tips på mat som jag gillar som jag kan frysa in.

Det är även därför hon ibland kan be mig att komma över för att hjälpa dem med något och då brukar jag komma lagomt till lunch klockan 13 och sedan brukar jag åka hem först på kvällen efter klockan 20, för då vet hon att jag har i alla fall fått mat 3 gånger den dagen, samt att jag även har kommit ut från min lägenhet, händer att jag stänger in mig och inte går ut något på flera dagar, vilket inte heller är bra, vilket jag vet om, men inte gör något åt.

Så kritisera mig inte mer över mina matvanor är ni snälla, jag vet att jag gör fel men jag försöker faktiskt, det är bara det att jag inte alltid lyckas och kritik från de jag tycker om gör det hela bara värre, vilket är verkligen inget jag behöver. Jag må verka vara en glad och positiv person men depressioner och nedstämdhet är något jag kämpar mot dagligen och ibland är det inte alltid jag är stark nog.

Vanlig men ändå ovanlig 10e

Idag var det den 10 och som vanligt så hade jag ett möte inplanerat med SIUS på arbetsförmedlingen, men jag fick ett mail förra veckan av Anita att hon hade fått ett annat uppdrag på af så jag skulle få en ny handläggare, en man denna gång. Snacka om att fjärilarna i magen började röra på sig då, även om jag har hela helgen lyckats distrahera mig något, men imorse kom de verkligen igång, usch. Eftersom jag inte hade mötet förrän klockan ett så försökte jag lugna nerverna med att spela lite och det funkade, fick i mig både frukost och ett mellanmål innan jag gick iväg till mötet.

Snacka om att det är halt ute just nu, speciellt senare på eftermiddagen när solen försvann, men jag ramlade bara en gång och det var på väg till af, de är dåliga på att både ploga och sanda på gångstället som är vid Sibylla, förstår inte hur de har tänkt sig hur man ska göra där, först gå på övergångsstället och sen på vägen? det är likadant på andra sidan trafikljusen, vid pizzerian, där har de inte plogat alls så man är illa tvungen att gå på vägen där och så ska det fanimej inte vara. I alla fall, den här gången hade de plogat vid gångstället vid sibylla men inte ett enda sandkorn så jag halkade och hamnade på ryggen. Det gjorde inte ont, men jag blev allt väldigt irriterad, hade inte tid med att halka sådär, jag hade ju en tid att hålla.

Jag kom i alla fall ca 10 min för tidigt till af, så jag hann gå på toa och göra mig presentabel, rätta till håret och kläderna mm. Sedan var det bara för mig att sätta mig ner och vänta, innan Anita hämtade mig och introducerade mig inför min nya SIUS-handläggare Torbjörn. Han verkar faktiskt helt ok, jag var rädd att jag skulle få en sympatilös karl som skulle tycka att jag fjantar mig och fixa ett helt fel jobb för mig så jag skulle utbränd och vantrivas igen. Men jag skulle ha litat på att Anita skulle ha fixat en värdig ersättare för henne, hon sa att hon är glad över att Torbjörn tar över efter henne, för honom litar hon på.

Sen var det bara att köra igång, var inte så mycket om jobb dock, de hade inte hunnit kolla så mycket pga jul och nyår med all ledighet, men jag tror det viktigaste på det här mötet var att jag skulle lära känna Torbjörn och han mig. Det var faktiskt rätt så skönt att ha två personers fulla uppmärksamhet för en liten stund, ha deras fulla fokus på mig och att de verkligen lyssnade på vad jag sa. Jag har inte varit bortskämd med det direkt, speciellt inte när jag började berätta om det senaste som jag har upptäckt om AS, de var verkligen intresserade. När jag på nyårsafton försökte berätta lite för Lasse så kändes det som om han inte direkt var intresserad och när mamma även då sa att de med AS har en tendens till att bli fixerat på något med en speciell ton så läste jag mellan raderna att nu får de stå ut med att jag tjatar om AS. Det sårade faktiskt mig, jag trodde att de skulle vara intresserade i och med att jag har AS, men just nu känns det som om de inte kunde vara mindre intresserade och är även då ointresserade av mig.

Jag har generellt bara känt mig ensam nu ett gäng veckor, både i familjen och med mina spelkompisar. Jag tror inte ens jag berättade för dem om att jag var jättenervös ända sedan onsdag för att jag skulle få en ny handläggare, det kändes inte som om de var intresserad av mitt välmående så länge de får jävlas och bråka med mig. Visserligen så är det ibland mycket folk på mumble, men nu var det verkligen så illa med mig att jag ville bara skrika högt och länge eller sätta mig i ett hörn och storgråta, speciellt den sista känslan har jag haft i flera veckor nu, jag minns inte ens när den känslan kom. Jag är trött på att må såhär nu, jag vill vara glad och sprallig igen.

Jag fick i alla fall mycket beröm på mötet för att jag förklarade så bra för dem, att jag kunde uttrycka mig så bra att de med lätthet förstod mig och så fick jag beröm över mitt jobb av översättningen av ASdrag hos kvinnor, och som vanligt sken jag som en sol över berömmet :) Tiden bara flög och helt plötsligt var klockan tio i två och rummet var bokat klockan två, så Anita skrev under närvarorapporten och sedan sade vi adjö. På nästa möte kommer bara Torbjörn att träffa mig, om exakt en månad.

Sedan började jag gå iväg till Försäkringskassan. På vägen dit, ungefär vid tunneln till Kulturskolan så blev jag stoppad av en kille, han var från Storfors och undrade vart Folkhögskolan låg. Jag frågade honom om han gick av bussen vid stationen eller på torget och när han sa stationen så visade jag honom den vettigaste vägen för honom att gå, han funderade över att ta buss till lasarettet då nån tydligen hade sagt till honom att lasarettet låg nära, jag kom på efteråt att jag skulle ha sagt till honom att det skulle nog ta honom lika lång tid att gå från stationen till skolan som att vänta på bussen, åka till lasarettet och sedan därifrån gå till skolan, men jag gjorde inte det. Jag visade honom vägen och han började gå, medan jag fortsatte att gå till f-kassan. Det blev en liten omväg, men det var rätt så skönt ute, så det hade jag inget emot.

Efter att ha lämnat in lappen så gick jag till Skranta Pizza & Sushi bar, något jag har sett fram emot i en månad, denna gång åt jag där dock, hade med mig en bok att läsa och maten var jättegod som vanligt, även om riset var inte lika klibbigt som det brukade vara, det lossnade ibland och miso-soppan var inte jättevarm, men jag kom dit halv tre, så lunchtiden var slut. Men jag fick min mat ovanligt snabbt idag, hann knappt ta fram sakerna jag behövde till bordet. Sedan njöt jag bara av lugnet, musiken, maten och boken. Det är lite underligt, vanligtvis så äter jag jättelite, men när det gäller sushi så beställer jag alltid 13 bitar och tar alltid miso-soppa och jag får i mig allt med lätthet. Jag känner mig inte proppmätt heller, utan bara sådär lagom.

När klockan var ca halv fyra så kände jag mig klar och började gå hemåt. Då var det som sagt lite halare, men jag halkade inte i alla fall. Kvällen kommer antagligen att vara ganska lugn med, så jag ska klä mig i myskläder och mysa framför datorn :)

Bio med Ulliz

Gick på bio med Ulliz idag, vi gick och såg den nya Narnia-filmen, jag har visserligen redan läst böckerna men jag mindes inte så mycket innan faktiskt, men jag mindes några saker när jag såg filmen.

Jag och Ulliz mumsade på popcorn som vi hade poppat hemma hos mig innan vi gick iväg, men trots det köpte jag deras minsta meny medan Ulliz köpte en Mer.

Och nu har vi kommit hem till mig för en bra stund, myser i soffan och tittar på film samtidigt som vi snackar skit :)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Oro efter oro, bah!

Det är ju meningen att jag ska vara glad och njuta av julen nu och jag försöker verkligen, men jag kan inte låta bli att oroa mig och som vanligt är arbetsförmedlingen inblandad, denna gång om min ekonomi.

Jag är nämligen osäker på om min handläggare på af kommer att fixa så jag får aktivitetsstöd efter nyår, jag frågade om det i ett mail till min SIUS-handläggare och hon skulle påminna min af-handläggare, men han har inte skickat ut nån handlingsplan till mig och det skulle han göra förra månaden, så jag känner att min oro är befogad.

Jag vet att han har mycket att göra, det är därför han skulle bara förnya den gamla handlingsplanen och skicka ut till mig istället för att boka mötet, men detta är viktigare än en handlingsplan och med tanke på hur jag redan mår så vill jag inte oroa mig för min ekonomi OCKSÅ.

Jag har pengar undansparat ifall det skiter sig, men jag ska inte behöva ta av dem om han sköter sitt jobb med tanke på att jag sköter det jag ska göra. Och jag vill inte heller ta av dem, jag vill se det konto växa, inte minska. Med tanke på hur mitt liv har varit sedan jag tog studenten så förväntar jag nästan att jag kommer att leva på en låg inkomst resten av mitt liv och då är det där kontot bra att ha ifall nåt händer.

Hjälper inte heller att jag oroar mig för en förseningsavgift för att Ginza är så korkade att de har fakturadatumet 10 dagar efter man gjorde beställningen på deras hemsida, oavsett hur lång tid det tar innan man får beställningen. Räkningen skulle ha varit betald den 20e och jag får pengar imorgon. De kunde väl då ha med alternativet att man kunde betala med kort, för då hade jag gjort det, hatar fakturor.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Lista på Asperger syndromdrag hos kvinnor

Detta inlägg har flyttat hit https://nettans.home.blog/2010/12/22/lista-pa-asperger-syndromdrag-hos-kvinnor/

Jäkla empatilösa idioter!!!!

Har suttit och surfat lite på nätet för jag skulle kolla upp ett företag som anställer folk med AS åt min SIUS-handläggare, då jag är så bra på det (och har tid) och jag hittade några artiklar men så hittade jag en tråd på Familjeliv.se som där trådskaparen är en kvinna har AS och som väldigt gärna vill ha barn, men pga AS, ångest och panikattacker så har läkare kommit fram till att hon inte klarar att jobba pga stressen och det sociala samlivet som är åh så viktigt för alla tydligen. I alla fall hon var lite orolig över omgivningens åsikter om hon skaffar barn med sin sambo men inte har jobb, då många verkar tycka att klarar man barn så klarar man att ha ett jobb, vilket enligt mig är en dum åsikt. Personligen så skulle jag skita i vad min omgivning skulle tycka, då de har inte med saken att göra, de enda som kan "döma" mig är de som känner mig väl, som min familj och närmaste vänner. Vad resten av världen tycker är orelevant, men det är inte alla som har den åsikten tyvärr.

Tråden är 7 sidor lång och min personliga åsikt om denna kvinna är att hon skulle antagligen klara av att ta hand om barn då hon har många gånger varit barnvakt och även då haft barnet hemma hos sig över natten. Det som dock övertygade mig var att hon vill verkligen ha barn och jag känner igen henne lite i mig, är det nåt jag är intresserad av så sköter jag det intresset jättebra. Hon skulle vara motiverad till att ta hand om barnet på bästa sätt.

Men några av idioterna som skrev inlägg i tråden ger jag inte mycket för, några av dem kallar henne rakt ut lat och vägrar att förstå! Det var nån som försökte försvara henne och skrev att folk med AS har ofta jätteproblem med att motivera sig (ha, fick jag förklaring på det med :P) och några av idioterna missförstod med flit och skrev att de också har svårt att motivera sig för tråkiga saker, har de då också AS? Samt att de är också trötta efter en arbetsdag och verkar inte förstå att det är skillnad på trött och trött, när jag hade praktik på Namo så var jag så trött när jag kom hem att jag orkade knappt röra mig, mat var otänkbart både att tillaga och att äta. Det jag gjorde när jag kom hem var att sova, sova och sova, helgerna spenderade jag genom att ladda batterierna och immunförsvaret försvagades så jag blev sjuk. Hur många är det som jobbar och inte har AS är det som blir så trötta?

Kan bara ta min praktik som jag hade i somras som exempel och då jobbade jag inte ens heltid, första veckan jobbade jag 2 alt 3 timmar varje dag för att sedan jobba hela dagar 2+3 timmar och min familj vet hur det påverkade mig, jag blev t o m väldigt osams med min underbara svägerska för att jag var överkänslig och sa/skrev saker som jag aldrig skulle ha gjort vanligtvis och trots att vi blev sams så är inte vår relation densamma som innan vi blev osams till min stora sorg. Problemet med min praktikplats var att arbetet var jättesocialt, kaffet var det första jag gjorde när jag började och efter lunch, även folk som inte var kunder kom förbi och pratade en stund, hade vi kunder så fick jag ta hand om dem medan han fixade deras cyklar, det blev helt enkelt för mycket för mig, även om det var kul att fixa till cyklar när jag fick det.

För att komma tillbaka till poängen, att ha barn är inte alls som jobb, för man slipper den sociala delen som finns i alla jobb. Att skaffa barn kan t o m vara bra för den här kvinnan som då kan få rutiner i sitt liv och då må bättre, för AS är en högfunktionerande form av Autism och de flesta vet att barn/vuxna med Autism kräver rutiner för att må bra, detta finns även i AS, därav varför jag mår skit ibland då jag inte riktigt har rutiner, pga brist av motivation. Skulle vilja börja med styrketräning igen, men det känns som morsan funderar om det är värt för mig att börja då jag antagligen slutar igen efter några månader. Vilket ärligt talat gör mig ledsen, jag kan inte rå för att jag blir deprimerad och stänger in mig då och då.

Jag kan verkligen inte hålla mig till poängen, men men det här är min blogg så då får jag skriva lite hur jag vill. Den där tråden gjorde mig dock ledsen på ett annat sätt då det var anhöriga till folk med AS som var fundersamma på om hon skulle kunna klara av barn då deras erfarenheter av AS är att de personerna verkar inte klara av nånting, inte ens att ta hand om sig själva. De klarar inte av att sätta sig i sista rummet för att ta hand om barnen, de klarar inte av att planer inte blir som de hade planerat utan att få panik, de klarar inte av ekonomin eller överhuvudtaget kunna klara av att ta hand om ett barn!

Då blir jag lite fundersam över om jag har en relativt mild version, för jag bor själv, har gjort det i snart 5 år, har betalat hyran i tid varje månad utom en gång, jag betalar alla räkningar i tid och sparar, kan t o m spara flera tusen i månaden trots min låga inkomst om jag har ett specifikt mål för mitt sparande. Det jag däremot har problem med är städning och att se till att jag äter samt att gå ut varje dag för frisk luft. Jag är dock omtänksam och har mycket empati, jag tänker på mina vänner och lyssnar väldigt gärna när de behöver prata av sig och försöker komma med lösningar eller ber dem prata med nån som kan komma med en lösning.

Anledningen till att jag läste tråden och började fundera är att jag själv skulle vilja ha barn, men jag vet inte om jag skulle bli en bra mamma. Jag känner mig ofta obekväm runt barn fram tills jag lär känna dem och de av nån oförklarlig anledning verkar älska mig, hur det går ihop har jag ingen aning om. Visserligen är det inget som är aktuellt just nu, försöker ju främst att skaffa jobb nu och så har jag ingen kille heller. Men jag känner hur klockan tickar för jag har bestämt mig för att INTE skaffa barn efter jag har fyllt 35 och det börjar närma sig sakta men säkert och jag kan inte bli av med den här starka känslan som jag har inom mig, jag vill verkligen ha barn en dag.

Jävla utesäljare, aldrig mer!!!

Jag vet inte vad jag ska skylla på, tillfällig sinnesförvirring låter bäst just nu, men aldrig att jag ska bli övertalad av uteförsäljare igen, oavsett hur gärna jag vill ha nåt, för i slutändan blir det ändå inte bra, det är nåt som jag egentligen vet sedan tidigare och ändå blev jag övertalad. Kan bara säga att de var jävligt bra och att jag verkligen ville ha den här mobilen.

Jag har hållit koll på ett forum och sett att förra veckan så började folk få sina HTC Desire Z med nordisk tangentbord och jag har då hållit koll på the Phonehouse för att se om de skulle få in några ex så de kunde skicka ut en till mig och i onsdags kom de in, så då tänkte jag att jag skulle då antagligen få mobilen senast på fredag, lite jobbigt att jag inte hade ett kollinummer då jag gillar att kolla vart paketen är.

Fredag kom och jag fick inget sms om paket, så på eftermiddagen skrev jag ett mail och frågade om min mobil var på väg. Igår fick jag svar från dem, då skrev de att de hade inte fått in nåt avtal som jag hade skrivit på!!!! Vad fan, jag skrev ju på det där jäkla avtalet 9 november och det hade alltså gått 13 dagar och på den tiden har de alltså inte fått in avtalet?

Jag ringde då till Tele2 för att höra med dem om de kunde se avtalet hos dem, men det kunde de inte, så jag satt där och tänkte att det där avtalet har försvunnit. Det stod visserligen i mailet att jag kunde faxa eller emaila min kopia till dem, men eftersom jag känner ingen som har en fax så skulle jag behöva låna mina föräldrars skanner och sedan skicka bilden till dem och böka och det skulle säkert ta tid och jag ville ju ha mobilen innan jag åker till Stockholm på fredag, så jag började fundera lite.

Jag satt och kollade in de sidor som hade exemplar av mobilen i lager och började jämföra, för jag ville ha ändringen i abonnemanget, så jag tog och kollade vad jag fick för priser när jag tog 24 mån bindningstid med Kompis Pott 149 kr utan förhöjd månadsavgift och jag blev lite chockad faktiskt. Hos Katshing så skulle mobilen kosta 4 016 kr och ha administrationsavgift på 99 kr. Jag räknade ut att efter ha betalat 200 kr/mån i 24 mån skulle bli 4 800 kr och adminavgiften var på 249 kr. Jag tjänar alltså en tusenlapp på att ta via katshing istället för via the Phonehouse, även om jag skulle få ett bluetoothheadset på köpet i det gamla avtalet, men beslutet var ändå lätt.

Så jag mailade tillbaka till PH's kundtjänst och skrev att jag inte längre var intresserad och skulle avtalet komma in så använder jag mig av ångerrätten, då det inte hade gått 2 veckor än. Sedan gjorde jag en beställning på Katshing och betalade direkt. Allt kunde ha slutat där, men eftersom det är mig det gäller så är det naturligtvis inte så enkelt.

Fick sedan ett till mail från PH om att avtalet hade kommit (återigen vad fan? nästan 2 veckor för att komma in? dålig stil alltså) och hade börjat bearbetas och mobilen skulle då skickas imorgon(idag), så då frågade kundtjänstpersonen om jag fortfarande ville ångra, vilket mitt svar ja naturligtvis, hade ju redan köpt mobilen på ett annat ställe. Fick idag mail om att avtalet har annullerats men att det kan ta upp till 10 arbetsdagar för annulleringen att gå igenom hos operatören. Genast när jag läste detta så blev jag fundersam, kommer avtalet hos PH göra så att avtalet hos Katshing blir fördröjt pga krock när det gäller ändringar på mitt mobilnummer hos Tele2?

Jag loggade då in på Mitt Tele2 för att kolla och det som stod där var en adminavgift på 99 kr, så jag trodde då att Katshing hann före, men jag ville vara säker så att det inte tar ännu längre tid innan jag får mobilen, så jag ringde till Tele2 igen. Stackars kille som svarade kan jag säga, för jag försökte förklara på ett vettigt sätt, men jag vet inte om jag lyckades. Men jag fick i alla fall svar på min fråga, även om det var olyckshändelse kan jag säga, han kollade in mitt 070-nummer och sedan när jag trodde vi var klara så frågade han om han skulle kolla in mitt 076-nummer. Mitt svar var att jag har inget 076-nummer, i alla fall inte hos Tele2. Han såg då att det numret hade skapats igår.

Jag letade upp mitt avtal igen och kollade och där hade han inte kryssat för förlängning utan för nyteckning. Därav varför jag nu har ett 076-nummer, i alla fall i 10 arbetsdagar. Men killen rådde mig att ringa om 10-11 dagar och höra att avtalet verkligen är borta, så jag inte står här med 2 abonnemang.

Så ALDRIG MER UTEFÖRSÄLJARE!!!! Tur att det egentligen blev såhär, så jag hade inte ångrat mig när det var försent.

Jag är i extas!!!!

Gud jag pendlar mellan shock, glädje och otålighet så jag håller på att bli knäppare än vad jag vanligtvis är. Det är tur att det bara är jag i lägenheten och jag har spridit ut mitt galenskap till flera olika personer :P I alla fall, vi börjar från början och det här kommer att bli ännu ett långt inlägg och de flesta av er kommer att somna i början.

Lasse behövde en ny mobil fick jag reda på av morsan förra veckan, så det var därför han inte hade hört av sig efter att ha fått sms, batteriet på hans nuvarande mobil är nästan slut och måste ligga på laddning precis hela tiden.

Så fredag kväll satt han och jag och diskuterade (genom WoW, då han inte har msn eller nåt liknande) olika mobiler, vad det fick kosta och modell. Han ville ha en Nokia i alla fall, så då kollade vi igenom vilka det fanns och valde sedan ut en som fick bra omdöme. Den mobilen han valde ut fanns bara hos en affär, men den affären hade bra omdöme, så jag registrerade mig och köpte mobilen, den skulle komma fram inom 1-3 arbetsdagar stod det.

Igår fick jag reda på att mobilen hade skickats och även ett kollinummer så jag kunde hålla reda på paketet själv. Hade även skrivit i mitt mobilnummer så jag skulle få ett sms-avi istället för att behöva vänta en till dag för att få pappers-avi.

Så idag strax innan tolv så fick jag sms-avin och jag gick iväg till Coop för att hämta paketet och precis där de har pantautomaten så stod det två killar vid ett högt bord som de hade ställt där, det var ganska trångt kan jag säga.

Artig som jag är så stannade jag när de började ställa frågor, de frågade vilken operatör jag har och om jag var nöjd med min mobil, blev inte ett dugg förvånad över de frågorna då

de flesta av dessa försäljare representerar en mobiloperatör, denna gång Tele2 och även Phonehouse så som jag förstod det. Jag svarade ärligt att jag har just Tele2 och att jag planerar på att skaffa en ny mobil, och då frågade de vilken mobil. När de fick reda på att jag vill ha en HTC Desire Z så blev de imponerad och en av killarna sa att det var en jättebra mobil och att de hade just den mobilen. Här påpekade jag dock att mobilen hade inte kommit ut i Sverige än, då de har gjort en specialversion av tangentbordet för Norden.

Då svarade han bara att den skulle snart släppas och att jag då skulle få den om 2-3 veckor, han trodde mest på 2 veckor men lade till en extra vecka för att vara på den säkra sidan. Och då började han ringa några nummer för att kolla upp mig och sedan började han rita upp ett avtal som han trodde skulle passa mig. Och jag måste säga att det var ett jäkla bra avtal.

Startavgiften var 279 kr tror jag om jag minns rätt, jag skulle bli bunden i 24 månader och under dessa 24 månader så skulle jag betala 149 kr för Kompis Pott (dvs att jag får 149 kr att ringa/skicka sms/mms för till alla operatörer och jag ringer/skickar sms/mms gratis till alla som har Tele2/Comviq, adjöss Halebop kontantkort och att behöva snåla kan jag säga), 29 kr för surf bas och 200 kr för mobilen, så 378 kr i månaden. Vi räknade ut att 200 kr i 24 mån blir 4 800 kr, det är det billigaste jag har sett för just den mobilen, nordisk version i internetbutiker ligger på runt 5 290 kr och då är inte frakten inkluderad. Det närmaste det priset är en affär som importerar mobiler från Frankrike tror jag och då låg

mobilen på 4 900 kr och då är det den internationella versionen.

Jag kan säga att jag redan då blev frestad, men just då tänkte jag fel och trodde att startavgiften och första månadsavgiften skulle komma i slutet av november och då tänkte jag på allt annat som jag behöver pengar till då, så jag var på gång till att tacka nej och gå för att hämta paketet, som var anledningen till att jag ens var på Coop. Då slängde han till att jag skulle kunna frysa abonnemanget i 6 månader om jag vill, så fort jag hade fått mobilen så behöver jag bara ringa ett nummer och så frysesabonnemanget och han lade även till att jag skulle få ett bluetooth-headset värt 1 000 kr gratis med mobilen. Det var frysningen som gjorde det, jag ville verkligen ha mobilen och de extra 149 kr att ringa för varje månad så jag bara skulle behöva ett nummer istället för två som jag har nu.

Så sagt och gjort, jag har skrivit på ett avtal. Han sa även att om jag inte ville betala 200 kr extra i månaden så kunde jag när som helst köpa ut mobilen om jag ville, vilket jag funderar på, men det är nåt jag får tänka på senare. Så mobilen bör komma lagomt innan min resa till Stockholm, vilket jag gillar :)

Men jag tror inte att jag ska frysa abonnemanget, nu när jag har suttit en stund och tänkt efter så inser jag att startavgiften och första betalningen kommer i december, vilket han också nämnde i slutet av vår konversation. Och då har jag råd faktiskt, vi köper inte julklappar inom familjen längre och skulle vi ha gjort det så skulle de ha gått på inkomsten som jag får i slutet av november.

Sedan när allt var påskrivet och klart så gick jag och hämtade ut paketet och var i shock. Det är första gången jag har gjort ett sådant avtal hos såna här försäljare, jag brukar stanna och lyssna på vad de kan erbjuda mig, men jag är inte ett dugg impulsiv utan måste tänka igenom allt innan jag gör ett köp, måste jämföra och läsa omdömen och kolla alternativ. Men denna mobil hade jag redan kollat upp sedan tidigare, jag visste att jag ville ha den. Och det är ett jävligt bra avtal, så nu sitter jag mest och studsar otåligt, jag vill att mobilen ska komma nu!! :P

En händelserik Alla helgons dag

Idag har det verkligen hänt mycket och det mesta är bara kul, det enda som inte var kul var att jag inte kunde sova, somnade strax efter midnatt och vaknade efter 4 och visste så fort jag vaknade att jag lika gärna kunde gå upp för jag skulle inte somna om. Så jag började surfa på datorn istället.

Min kära bästa vän Ulliz kom på besök strax innan tolv och efter en stund så gick vi till Coop så jag kunde köpa mjölk då jag tog det sista till frukosten och även lite cola, då vi skulle äta mat från Sibylla och burken som man får med menyn räcker inte långt, speciellt inte till en Super Cheese Meal, jag hade fått en kupong som gjorde att vi kunde köpa 2 Super Meal och bara betala för en.

Det var fullt med folk på Sibylla, så vi var inte de enda som hade den idén, samt att det var loppis i Karlbergsskolan, årets största i stan, kan ha påverkat lite. Men när vår mat var klar så gick vi hem till mig och åt, medan vi kollade på det fattiga utbudet som fanns på tv:n, det är sällan nåt bra på tv på lördagar av nån anledning. Men maten smakade i alla fall jättebra :)

Efter att vi hade låtit maten smälta lite i magen så gick vi till loppisen då det till min förvåning inte var nåt inträde i år, vilket är positivt, men så var det många fler stånd/bord än vad det var när min klass hade bord på loppisen varje år i högstadiet, och jösses vad folk det var. Ulliz var så omtänksam och frågade flera gången om det var lugnt, att jag skulle säga till om det blev för mycket, men det är ganska lugnt för mig när jag har nån med mig, som mamma och pappa på marknader och här Ulliz som gick före.

Vi letade efter Gunilla som skulle stå vid ett bord och naturligtvis så var hon på det sista stället som vi letade på. Hon har färgat håret så överdelen är blont och underdelen är hennes naturliga bruna färg, jättesnyggt verkligen. Hon var även så snäll att när hon bjöd Ulliz på godis så bjöd hon även mig och jag valde då ut en påse med polkagrisar.

Vid ett av borden så hittade Ulliz en tuggleksak med speldosa som passar till bebisar och hon visade den för mig, hon tänkte då på lilla Emelie. Jag stannade vid det bordet och hittade en pyjamas i storlek 62, vilket är den storleken hon har nu. Jag fick reda på att den var aldrig använd och den var så söt att jag köpte den och köpte även leksaken, då den kan Emelie ha i minst ett år till.

När jag hade köpt sakerna så skickade jag ett sms till Kattis och frågade om vi kunde komma, så kunde Ulliz få träffa Emelie och även se deras lägenhet för första gången. Jag fick snabbt ett svar tillbaka att vi var så välkomna, så vi gick över på en gång. Kattis älskade leksaken och sa att den var perfekt, Ulliz är rätt så vettig ibland :P

Vi stannade kvar hos Kattis och Emelie tills Jimmy kom hem från jobbet och de skulle börja göra iordning mat, men det var ungefär en timme kvar tills mamma skulle hämta mig, så vi gick över till mig och satt och pratade i soffan. Vi glömde bort tiden totalt så när vi kollade på klockan hade vi ca 5 minuter på oss innan morsan skulle komma. Men vi blev klara i god tid och Ulliz fick skjuts till Nobelhallen.

Sedan körde vi till Prix, morsan ville ha bananer och hon köpte även chips till mig då jag inte hade nåt hemma. Hon köpte även choklad till pappa och en flaska Loka då både hon och jag var törstiga, vi testade en ny smak, Krusbär/Päron och den var faktiskt ganska god.

Sedan åkte vi för att hämta mormor innan vi körde till Östra kyrkogården för att hälsa på mammas mormor, morfar och farmor, samt minneslunden för att tända ljus. När vi gick tillbaka till bilen så föreslog mormor att nästa år ska vi ta med en kärra som hon kan sitta i medan vi drar och vi skämtade då att vi kunde låna Emelies kärra. Men vi kom tillbaka till bilen efter en stund, var massor av bilar och folk hela tiden och det fanns få parkeringar kvar hela tiden. Så vi hade parkerat en bit bort, men det var skönt med en promenad.

Efter att vi hade lämnat av mormor hemma hos sig så åkte vi till Kulans parkering, då jag hade läst att de håller på med vägbygge vid Skogskyrkogården så man kunde inte parkera där, men det är inte så lång att gå från Kulans parkering till kyrkogården och nu gick vi även lite snabbare så vi blev uppvärmda.

När vi kom fram så tände vi ett ljus var vid Gerths grav innan vi gick till minneslunden för att tända ett ljus för Birthe. 2 människor som jag minns och saknar väldigt mycket, båda dog alltför tidigt, även om Birthes död var förväntad, men Gerths död var helt oväntat och förkrossande. Men jag hoppas att ingen mer när och kär för mig dör på ett bra tag, vill ha kvar dem i många år till.

Men det var min Alla helgons dag, nu ska jag tillbringa resten av kvällen vid datorn och "umgås" med mina onlinekompisar :)

Livet... bah!

Känner mig lite off, igår så ville jag bara gråta för allt och inget och det berodde inte på pms för det skulle jag ha haft för 2 veckor sen eller om 2 veckor eller nåt, men garanterat inte nu. Beror väl på en massa saker, som att det är höst och snart vinter, jag är 27 och står stilla i livet, vill så mycket men det blir inte som jag vill.

Jag försöker se det positiva i livet, försöker vara glad och uppåt, men det börjar bli tröttsamt efter så många år. Hur sorgligt är det att enda anledningen till att jag kommer upp ur sängen är ett jäkla spel? Och idag så misslyckades jag att komma upp i sängen, för vad är det för mening? Jag kan lika gärna ligga i sängen och sova bort dagen som att sitta vid en jäkla dator och spela ett spel som inte ens är roligt längre, utan jag spelar mest av vana och för onlinekompisarna.

Ja okej, mycket nytt har hänt i år, fick en diagnos vilket är typ jippie, men det hjälper nog inte så mycket i slutändan, jag får ha kvar stödet från SIUS då asperberger är ett funktionshinder, åker och träffar Monika på vuxenhab en gång i månaden och så kommer jag antagligen att få en kontaktperson snart som kommer förhoppningsvis vara som en kompis som inte försvinner efter ett tag av olika anledningar.

Det känns även som om även min familj har tröttnat på mig, det har gått en halv månad sedan mitt senaste möte med SIUS och Monika, 2 veckor sedan mötet på handikappomsorgen och jag har inte fått några frågor alls om nån av de mötena. Jag orkar inte vara den som berättar allt hela tiden, det känns som om jag inkräktar och berättar fast ingen är intresserad, så jag låter bara bli just nu, ingen poäng ändå. Det är bara att förvänta att alla ska tröttna på mig ändå, för jag är ingenting. Speciellt inte nu.