Det är lite ironiskt att förra inlägget hette "Tips på en fungerande vardag". För just nu funkar inte mitt liv alls. Det känns som att varje gång jag lyckas komma över ett hinder och samla ihop energi för en "normal" vardag, så kommer nästa stora hinder som tömmer mig på ork.
Hur 2015 har varit har jag redan skrivit om, 2016 var lite bättre men inte mycket och jag försökte verkligen kämpa mig tillbaka till jobbet hela det året utan att lyckas, i november 2016 så gick jag t o m tillbaka ett steg, jag kom upp till 75% av min arbetsförmåga (HA!) och då sa kroppen ifrån och jag kunde inte komma upp ur sängen längre, så jag blev helt sjukskriven igen. Så otroligt frustrerande.
2017 är inte så mycket bättre kan jag säga. Jag började kämpa för att komma tillbaka till jobbet med 25%, bara för att få reda på att föreningen jag var anställd hos skulle ansöka om konkurs. Jag fick 2 månaders uppsägningstid från 30 mars till 30 maj och så var det med det jobbet.
Jag blev dock helt sjukskriven igen fr o m 1 maj, då tog jag även beslutet att skicka in ansökan om sjukersättning på 100% istället för 50% som jag har nu.
Om jag inte klarar av att jobba ens 2 timmar på ett specialanpassat jobb för mig och mina behov, ett jobb som inte längre finns, så tvivlar jag på att det kommer att finnas ett annat bättre jobb för mig. Detta var inget lätt beslut, utan något jag har funderat över länge, förlusten av mitt jobb gjorde beslutet enklare.
För det var just jobbet som gjorde att jag tvekade så länge, jag älskade verkligen det jobbet och gjorde allt för att komma tillbaka, men jag misslyckades hela tiden. Jag gick dit ibland på besök de få gånger jag hade bra dagar.
I maj så föll världen för mig dock igen. Jag sålde min lägenhet förra året och fick vinst på den, så det skulle jag då naturligtvis betala restskatt för, samt att jag får alltid betala restskatt trots att Försäkringskassan drar ytterligare 500 kr/mån i skatt för mig, då det blir aldrig tillräckligt inbetalat mellan jobbet och Försäkringskassan.
Restskatten som jag skulle betala den här gången var över 21 000 kr! Men okej, det hade jag ändå räknat med, så det var lugnt tyckte jag då.
I slutet av april så ville Försäkringskassan ha en kopia av deklarationen samt en kopia av mitt kontoutdrag från årsskiftet och jag tänkte mig inte för när jag BARA skickade in dessa.
Jag fick bara någon vecka efter beskedet att de drar in mitt bostadstillägg, för jag har tjänat för mycket pengar under 2016!!
Jag reagerade inte bra kan jag säga, jag reagerade väldigt dåligt och stoppade huvudet i sanden, efter att ha skrivit en ansökan om överklagan, där jag skickade med kopior på avbetalningarna av både handpenningslånet och topplånet som jag gjorde direkt när jag fick pengarna för lägenheten.
Vilket gör att jag är i den sitsen jag är nu, jag har betalat av 11 000 kr av restskatten, så jag har drygt lika mycket kvar att betala, samt att jag har minus 10 000 kr på mitt Coop-betalkort, då jag fick förutsedda utgifter under sommaren.
Jag får ca 9 000 kr efter skatt totalt med sjukpenningen och sjukersättningen, med räkningar på 5 700 kr, mat ej inräknat. Restskatten ska vara betald i november, vilket är en omöjlighet med den inkomsten jag har, även om jag skippar att köpa mat.
Lägg till att jag ska egentligen ha fått beslut på båda ansökningarna från Försäkringskassan nu, enligt brev från dem, men har ännu inte sett röken av beslut.
Bostadstillägget skulle ta ca 15 veckor att ta beslut skrev de i brevet och i torsdags hade det gått 16 veckor sedan det brevet skickades ut, jag skickade in ansökan tisdagen en vecka innan.
Sjukersättningen skulle ta 3-4 månader att ta beslut om och den skickade jag in elektroniskt 10 maj.
Så här ligger jag med insomnia och magont p g a oron av ekonomin och jag är även rädd för att få avslag på båda ansökningarna. För då sitter jag verkligen i skiten.
Jag önskar just nu att jag var frisk och kunde jobba heltid, det är betydligt lättare än att inte kunna jobba och behöva försvara mig hela tiden för det och leva i fattigdom. För det är fattigdom här i Sverige.
