Då är jag 30 år nu. Känns som vanligt.

Jag fyllde 30 för knappt en vecka sedan. Det känns ungefär som vanligt, ingen kris över att ha blivit "gammal" eller liknande, jag är mest ledsen över att det är 11 år sedan jag tog studenten och när det gäller utbildning och arbetsliv så har jag inget att visa upp, att vara stolt över. Jag har testat en massa saker och flera att jobben och praktikplatserna har hjälpt mig att dels få en diagnos och dels visa hur mycket jag klarar, vad jag kan göra och hur smart jag egentligen är.

Nackdelen är dock att mitt liv är oförutsägbart, jag har lämnat in ansökan för sjukersättning på halvtid (problemet med fel namn på läkaren löste sig, jag ringde min handläggare på f-kassan och hon skrev en notering om namnet, det viktigaste var att jag hade lämnat in ansökan och att de hade fått all information de behövde, inkl läkarutlåtande), jag får bara vara kvar här på SAC t o m 30 november, efter det måste jag till en ny fas3-plats om de kan hitta en plats som kan anpassas efter mina behov, då tydligen mina behov var inte tillräckligt för särskilda skäl för att stanna kvar, vilket är konstigt då det står såhär på Arbetsförmedlingens hemsida:

Bara om det finns särskilda skäl, som exempelvis nära till pension eller ett funktionshinder som gör det extra svårt att hitta en ny anordnare, finns det möjlighet att bli anvisad en plats hos samma anordnare. Den nya perioden kan då pågå max 12 månader.

Men ändå är inte mina funktionshinder tillräckligt för att då ett undantag. Vi får se hur det går, men fas3 kanske inte finns kvar inom en snar framtid om S får som de vill enligt denna artikel.

Mest hoppas jag på jobb, det skulle vara så skönt att ha en bra inkomst någon gång, speciellt med tanke på att de månader jag får nästan 9 000 kr efter skatt så känner jag mig nästan rik. Det är för 23 arbetsdagar, jag får oftast för 21 eller 22 arbetsdagar per månad och jag får ca 389 kr efter skatt, blir intressant att se hur mycket jag får om jag nu får sjukersättning på halvtid, fördelen är att jag kan då ansöka om bostadstillägg (vilket inte är bostadsbidrag, bostadstillägg är för de som är sjukskrivna minst 25% samt för pensionärer och något som man måste ansöka en gång per år), så det blir för halva hyran eller föreningsavgiften som det heter när man bor i en insatslägenhet.

Men i alla fall, jag fyllde 30 och blev firad av familjen med grillning hemma hos mina föräldrar lördagen innan jag fyllde, det var jättemysigt och jag gillade alla mina presenter, jag fick en kompakt digitalkamera med minneskort och liten väska att ha kameran i, en trisslott med vinst på 30 kr, en ram med bild på båda mina brorsdöttrar och presentkort på Lindex, så jag ska försöka hitta en fin klänning som passar. Allt är antingen för stort eller för litet just nu, lagomt frustrerande.

När jag faktiskt fyllde år så åkte jag och bästa barndomsvännen Ulliz ner till Göteborg över dagen, där vi först gick några timmar på stan, främst Panduro och Scifi-bokhandeln som hade flyttat till en större lokal, innan vi gick iväg till Liseberg, vilket var min födelsedagspresent från Ulliz, inträde och åkpass. Jag är förvånad över att vi hade röster kvar på kvällen, för jösses vad vi åkte och skrek. Ulliz var med på AtmosFear vilket förvånade mig, hon blundade visserligen men med tanke på att hon har höjdskräck så förstod jag henne. Personligen så var andra gången inte lika läskig som första gången, men läskig nog. Jag tycker fortfarande att Kanonen är värre (och den åkte vi 2 ggr t o m).

Vi pratade om att åka ner tidigare på säsongen nästa år och då sova över i Göteborg, så tar vi en dag på Liseberg och en dag på Universeum. Så då är det bara att börja spara till det, har vi tur kanske det finns en kampanj som vi kan använda nästa år för att dra ner på priset.

I fredags var det midsommarafton och jag var fortfarande trött efter Göteborg, så jag kom inte iväg för att gå och se när de höjde stången eller dansade, men jag var i god tid till att grilla och leka med en av brorsdöttrarna som hade bestämt att det var bara jag som dög att leka med (i alla fall tills äldsta brorsan och hennes favorit kom). Generellt var midsommar rätt så lugnt och för mig alkoholfritt, jag kände att jag ska undvika alkohol när jag fortfarande var så trött. Annars hade det varit en väldigt billig fylla.

Det händer något hela tiden just nu känns det som, jag hinner knappt vila ut innan nästa sak händer, så jag ser fram emot juli, då jag har inget planerat alls, utöver en födelsedag. Det är dock lite jobbigt att badhuset stänger för 3 veckor i juli, jag som älskar att simma. Men det är bara 3 veckor som sagt, förut var det 4 veckor, så en vecka mindre.

Helvete, att det ska vara så svårt att komma ihåg namn!

Nu har jag ställt till det för mig, bara för att jag är helt oförmögen till att komma ihåg namn, det är verkligen omöjligt för mig och bara för det så har jag nu gett mig problem.
Jag träffade min kurator på Vuxenhab i måndags och hon hjälpte mig att fylla i ansökan för halv sjukersättning och då kom jag inte ihåg namnet på läkaren som jag träffade, så då gav kuratorn namnet till mig, trodde jag.

Jag upptäckte nu, när jag hittade lappen med tiden och vilken läkare jag fick träffa inne i Örebro och det är ett helt annat namn! Min kurator hade gett mig Vuxenhabs anställda läkares namn, en kvinna, medan jag fick återigen träffa en inhyrd läkare, ännu en kvinna. Trots att min kurator hade betonat att hon ville att jag skulle träffa den anställda läkaren och inte en inhyrd för att det inte ska bli fel igen. Nu har det ändå hänt.

Så jag har nu lämnat in en ansökan med fel namn på läkaren, vilket gör mig frustrerad då det var problematiskt nog för mig att fylla i första ansökan och nu måste jag kanske fylla i en ny, med rätt namn på läkaren. Jag formulerade mig så bra på första ansökan med, med kuratorns hjälp och nu måste jag försöka komma ihåg formuleringen.

Jag hoppas på att det finns ett annat alternativ, men eftersom klockan är snart halv sju på kvällen så måste jag vänta till imorgon innan jag får svar från min kurator.

Jag är bara så frustrerad över att det återigen har blivit fel, även om det kanske är lätt att fixa till, för vanligtvis när något går fel för mig i början så går hela skiten åt helvete och detta är för viktigt för mig för att det ska gå åt helvete igen.

Jag vet att jag verkar vara väldigt högfunktionerande och självständig, men när det gäller myndigheter och pappersarbete så vill jag bara gömma mig under täcket och låta någon annan ta hand om det jobbiga, så nu när jag måste prata med olika personer, antagligen ringa en person med, så blir det ännu jobbigare för mig och jag känner mig inte så glad just nu, utan jag försöker kämpa emot en depression som är på väg. Nu är inte rätt tid för att saker ska gå fel för mig.