Det där gjorde att jag fick en depression som jag aldrig riktigt kom över, trots mina försök och medicinen, det blev så illa att jag faktiskt blev totalt utbränd igen. Det blev så illa att när jag var hemma sjuk en vecka och skulle ta mig till Vuxenhabiliteringen så började jag att stortjuta och kunde verkligen inte sluta! Allt för att jag ville verkligen inte ta bussen, det kändes som att bestiga Mount Everest, med allt folk och faktorer som jag inte kunde påverka. Jag kunde inte cykla då detta var i januari om jag minns rätt och jag orkade inte att gå.
Så jag ringde morsan med en hulkande gråt som gjorde att jag kunde knappt andas och bad om skjuts, vilket jag fick och hon följde även med in och pratade med min kurator. Jag grät nonstop i 1 timme och kunde verkligen inte sluta. Det var så hemskt!
Vi kom i alla fram till att jag behöver hjälp, så i februari när orken tog slut igen, på bara max 2 veckor, så kontaktade jag vårdcentralen och fick en tid med en läkare, som dels sjukskrev mig helt i 2,5 månader om jag minns rätt, sedan trappade jag upp sakta men säkert och gick tillbaka till min heltid, vilket är halvtid, 1 juli.
Hon tog även prover på mig och gav mig en ny medicin som vi skulle trappa upp samtidigt som vi skulle trappa ner den gamla medicinen. Sedan några veckor senare fick jag även recept för B-, D-vitamin och folsyra som jag skulle ta i 6 månader.
Den nya medicinen hjälpte faktiskt, väldigt mycket! Först så blev jag sämre, jag kunde inte ens ta mig upp ur sängen och att handla gjorde att min flyktkänsla gick igång rejält, jag hade svettats så mycket att när jag kom hem, så fick jag ta en dusch. Jag var livrädd för att gå ut!
Detta tog jag naturligtvis tag i, men hjälp utav mina föräldrar, så jag skulle bli av med min sociala fobi, eller få ner den till något hanterbart. Under tiden som jag gjorde detta så kände jag att jag fick mer och mer energi, jag t o m möblerade om! Hela vardagsrummet med alla mina tunga möbler. Detta var i mars nån gång.
Sedan hittade jag en lägenhet som jag trodde att jag ville ha, så jag gick på visning i början utav juni och fixade även ett lånelöfte, så jag bjöd på lägenheten, men lägenheterna har blivit dyrare i den här staden, så jag hann bara lägga ett bud innan den gick över min gräns, för så mycket ville jag inte ha den lägenheten.
Lagom tills jag avslutade sjukskrivningen så blev jag drabbad av förkylningar hela tiden i juli och augusti, anledningen upptäckte jag i augusti när jag möblerade om i vardagsrummet igen, det växte mögel i flera olika färger på väggen mot badrummet, det hade även spridit sig till en utav sofforna.
Så jag fick panik och orken gick ur kroppen, för jag visste att oavsett om detta var mitt fel eller inte, så skulle det krävas en massa jobb för att fixa lägenheten, för om vardagsrummet är fuktskadat, så är badrummet garanterat det med. Genast började de här tankarna på olika situationer, så jag ringde morsan i panik och hon fick prata mig lugn.Dagen därpå kontaktade jag ordförande i bostadsrättsföreningen och sedan började det att rulla på, ett företag från Örebro kom och kollade skadan, vilket var värre än jag trodde och kom uppifrån, så inte mitt fel tack och lov. De frågade mig hur jag har mått den senaste tiden och jag berättade då om mina förkylningar, vilket de förklarade berodde på möglet och att jag inte kunde bo kvar där.
Sedan började en tid utav förvirring, det tog tid innan jag fick reda på utav ordföranden att alternativt boende får mitt försäkringsbolag fixa i samarbete med föreningens försäkringsbolag, så då fick jag ringa och fick hem papper som jag fyllde i, sedan tog det ca en vecka innan de ringde upp och började diskutera, sedan tog det ca en vecka till innan jag fick beskedet att de står för alternativt boende, men att jag måste fixa det själv.
Naturligtvis så var det brist på lägenheter, detta var i september, så jag fick inte tag på något, jag blev sjuk igen, min ordförande ringde mig var 6e dag och mitt i allt detta så började ett annat företag att rengöra rören i byggnaden, vilket innebar att jag var tvungen att tömma ett förråd och det andra förrådet var fullt utav andras möbler, då jag har så lite i förråden.
Så jag hade en lägenhet att tömma, men ingenstans att förvara alla mina saker. Samt att jag var tvungen att hitta nånstans att bo så de kunde sätta igång med avfuktningen. Man kan säga att jag mådde verkligen inte bra, men den nya medicinen gjorde att jag klarade mig från att bli utbränd igen.
Men jag fick panik, så jag åkte ner till den lokala bobutiken och förklarade min situation och började tyvärr att gråta, jag hatar när jag gör det bland folk. Men det lönade sig, de kom fram med en nödlösning, de hade en möblerad lägenhet som de hyr ut till företag, så mitt försäkringsbolag hyrde den åt mig och sedan var det bara att börja packa.
15 september flyttade jag in i lånelägenheten. Sedan blev jag sjuk av utmattning. Men då var allt klart, byggföretaget fick nycklarna dagarna efteråt och jag började jobbet med att repa mig själv. Vilket är lite svårt i en lägenhet som inte är ens hem, men den var i alla fall fuktfri.
I oktober så hittade jag en lägenhet i ett område som jag blev kär i för flera år sedan, så jag tänkte att jag går och kollar den, det slutade med att jag blev helt kär i den, naturligtvis. Jag har ju haft det relativt lugnt i några veckor, så då måste ju nånting hända :P
Jag köpte lägenheten. Avtal är underskrivet, lånelöftet blir till bostadslån 1 december och då tar jag även över lägenheten. Så den gamla lägenheten kommer att säljas när den är klar.
Så nu ska jag bara påbörja arbetet med att flytta från två lägenheter på olika sidor i stan till en lägenhet i mitten av de två lägenheterna. Och mitt i allt så börjar min mobil att börja krångla, högtalaren och mikrofonen fungerar inte och nu har den även börjat med att resa i tiden, den stängde av sig under natten och när jag satte på den så var dagens datum 12 juni 2015 enligt den.
Jag har dock beställt en ny mobil, men den släpps inte förrän nästa onsdag. Så jag får försöka klara mig tills dess.
