Så gick det med det läkarbesöket...

Jag hade en tid hos en läkare igår på vårdcentralen och jag kände att jag var så psykiskt instabil att jag bad morsan att följa med mig på läkarbesöket, ifall jag bröt ihop igen. Men planen med hela besöket var att bli halvtidssjukskriven den vägen eller i värsta fall heltidssjukskriven pga utbrändhet, för jag är på god väg dit kan jag säga.

Så vi fick träffa läkaren som var en väldigt sympatisk kvinna och bra på många sätt, men hon kunde inte hjälpa mig. Hon berättade att det kvittar hur många sjukintyg hon eller andra läkare på vc skriver så kommer inte f-kassan att godkänna dem, då de har fått ett intyg från en specialistläkare där han har skrivit att jag klarar max 50% i flera år framåt och ändå så vill de avslå min ansökan!!! De godkänner på sätt och vis inte hans intyg!!
Så det fanns inget hon kunde göra för mig och då bröt jag ihop igen, jag bara grät och grät, för jag orkade inte mer då, det kändes så hopplöst, jag kände mig maktlöst och visste inte vad jag skulle göra, eftersom f-kassan inte kan godkänna min ansökan då jag "jobbar heltid" och har "klarat mig såhär långt", men när jag försöker sjukskriva mig så får jag höra att det kan jag inte, för f-kassan skulle inte godkänna sjukintyget! Snacka om moment 22.

Den här läkaren ville dock verkligen hjälpa mig, så hon gav en massa förslag som jag hoppas att morsan minns för mitt minne är lite luddigt efter att jag bröt ihop, men det jag minns är att jag skulle begära en kopia av intyget från specialistläkaren, den ringde jag om igår då de hade stängt receptionen för dagen igår när jag ringde, hon nämnde nåt om att jag kunde begära ett avstämningsmöte(?) där jag har möte med f-kassan, arbetsförmedlingen och har med mig folk som kan prata om min sak om jag förstod det hela rätt.
Hon sa även att senare idag så skulle hon på ett möte där folk från olika myndigheter var med och då skulle hon ta upp mitt fall och höra hur vi ska göra i den här situationen, då hon såg hur dåligt jag mådde och att det behövdes göra något rätt så snart.

Så just nu kan jag bara sitta och vänta, vänta på kopian av intyget som jag hoppas kommer imorgon och vänta på samtal från den där läkaren, höra vad som bestämdes under mötet, vänta på lappen från f-kassan så jag kan få gå på möte med min handläggare.
Bara en massa väntan, igen.

Jag orkar verkligen inte mer

Det känns som om jag håller på att drunka, att min värld håller på att gå under, jag har inte kunnat sluta gråta på snart en timme, även om jag faktiskt kan andas nu, för det kunde jag inte förut, jag grät så hårt.

Jag hade rejäla problem med att komma upp ur sängen idag, trots att jag hade sovit lite mer än 7 timmar och jag kan vanligtvis klara mig så länge jag får minst 6 timmar, så kände jag att det var inte tillräckligt idag, det tog mig en timme att komma upp ur sängen, så jag blev ca 30 min sen till fas3-praktiken. Jag hade verkligen inge energi kvar och värre kommer det att bli, då det är något varje helg nu, plus praktiken

Detta gjorde att jag bestämde mig för att ringa till min nya handläggare på Försäkringskassan idag, för att höra hur det gick. Efter det brast det. Enligt handläggaren så kommer jag att få avslag då det finns inga belägg för att godkänna ansökan (inte? vad sägs som ett sjukintyg från en läkare, undersökningen som var basen till min diagnos, möte med mina 2 olika handläggare på Arbetsförmedlingen plus en massa papper som de hadde och en rapport från min anordnare, där allt säger att jag klarar inte heltid, duger inte det?), för jag har ju jobbat heltid hittills samt att jag är inskriven heltid på Af och är heltid i fas3, har jag klarat mig såhär långt så klarar jag mig i framtiden resonerar de.

Jag kände verkligen hur all kraft försvann ur kroppen på mig, all ork, all energi, all vilja bara försvann av de orden och jag bröt ihop. Jag försökte förklara för henne men till slut så kunde jag inte ens andas, så jag fick lägga på och skrek efter minichefen som sitter i rummet bredvid, så jag skulle få hjälp till att lugna ner mig.

Allt känns så hopplöst just nu, vi trodde verkligen att de skulle godkänna min ansökan, att jag skulle få halvtidssjukskrivning och mitt liv skulle sakta bli bättre, ett avslag känns som ett slag i magen av världens starkaste person. Jag är helt utmattad.

Jag försöker hålla kvar hoppet, nästa steg nu är att träffa en läkare och bli halvtidssjukskriven på fläcken, även om det kommer att svida ekonomiskt. Det fanns inga tider kvar idag, så jag får ringa tidigt imorgon istället och få en tid, men just nu så orkar jag inte mer.