Idag var det den 10 och som vanligt så hade jag ett möte inplanerat med SIUS på arbetsförmedlingen, men jag fick ett mail förra veckan av Anita att hon hade fått ett annat uppdrag på af så jag skulle få en ny handläggare, en man denna gång. Snacka om att fjärilarna i magen började röra på sig då, även om jag har hela helgen lyckats distrahera mig något, men imorse kom de verkligen igång, usch. Eftersom jag inte hade mötet förrän klockan ett så försökte jag lugna nerverna med att spela lite och det funkade, fick i mig både frukost och ett mellanmål innan jag gick iväg till mötet.
Snacka om att det är halt ute just nu, speciellt senare på eftermiddagen när solen försvann, men jag ramlade bara en gång och det var på väg till af, de är dåliga på att både ploga och sanda på gångstället som är vid Sibylla, förstår inte hur de har tänkt sig hur man ska göra där, först gå på övergångsstället och sen på vägen? det är likadant på andra sidan trafikljusen, vid pizzerian, där har de inte plogat alls så man är illa tvungen att gå på vägen där och så ska det fanimej inte vara. I alla fall, den här gången hade de plogat vid gångstället vid sibylla men inte ett enda sandkorn så jag halkade och hamnade på ryggen. Det gjorde inte ont, men jag blev allt väldigt irriterad, hade inte tid med att halka sådär, jag hade ju en tid att hålla.
Jag kom i alla fall ca 10 min för tidigt till af, så jag hann gå på toa och göra mig presentabel, rätta till håret och kläderna mm. Sedan var det bara för mig att sätta mig ner och vänta, innan Anita hämtade mig och introducerade mig inför min nya SIUS-handläggare Torbjörn. Han verkar faktiskt helt ok, jag var rädd att jag skulle få en sympatilös karl som skulle tycka att jag fjantar mig och fixa ett helt fel jobb för mig så jag skulle utbränd och vantrivas igen. Men jag skulle ha litat på att Anita skulle ha fixat en värdig ersättare för henne, hon sa att hon är glad över att Torbjörn tar över efter henne, för honom litar hon på.
Sen var det bara att köra igång, var inte så mycket om jobb dock, de hade inte hunnit kolla så mycket pga jul och nyår med all ledighet, men jag tror det viktigaste på det här mötet var att jag skulle lära känna Torbjörn och han mig. Det var faktiskt rätt så skönt att ha två personers fulla uppmärksamhet för en liten stund, ha deras fulla fokus på mig och att de verkligen lyssnade på vad jag sa. Jag har inte varit bortskämd med det direkt, speciellt inte när jag började berätta om det senaste som jag har upptäckt om AS, de var verkligen intresserade. När jag på nyårsafton försökte berätta lite för Lasse så kändes det som om han inte direkt var intresserad och när mamma även då sa att de med AS har en tendens till att bli fixerat på något med en speciell ton så läste jag mellan raderna att nu får de stå ut med att jag tjatar om AS. Det sårade faktiskt mig, jag trodde att de skulle vara intresserade i och med att jag har AS, men just nu känns det som om de inte kunde vara mindre intresserade och är även då ointresserade av mig.
Jag har generellt bara känt mig ensam nu ett gäng veckor, både i familjen och med mina spelkompisar. Jag tror inte ens jag berättade för dem om att jag var jättenervös ända sedan onsdag för att jag skulle få en ny handläggare, det kändes inte som om de var intresserad av mitt välmående så länge de får jävlas och bråka med mig. Visserligen så är det ibland mycket folk på mumble, men nu var det verkligen så illa med mig att jag ville bara skrika högt och länge eller sätta mig i ett hörn och storgråta, speciellt den sista känslan har jag haft i flera veckor nu, jag minns inte ens när den känslan kom. Jag är trött på att må såhär nu, jag vill vara glad och sprallig igen.
Jag fick i alla fall mycket beröm på mötet för att jag förklarade så bra för dem, att jag kunde uttrycka mig så bra att de med lätthet förstod mig och så fick jag beröm över mitt jobb av översättningen av ASdrag hos kvinnor, och som vanligt sken jag som en sol över berömmet :) Tiden bara flög och helt plötsligt var klockan tio i två och rummet var bokat klockan två, så Anita skrev under närvarorapporten och sedan sade vi adjö. På nästa möte kommer bara Torbjörn att träffa mig, om exakt en månad.
Sedan började jag gå iväg till Försäkringskassan. På vägen dit, ungefär vid tunneln till Kulturskolan så blev jag stoppad av en kille, han var från Storfors och undrade vart Folkhögskolan låg. Jag frågade honom om han gick av bussen vid stationen eller på torget och när han sa stationen så visade jag honom den vettigaste vägen för honom att gå, han funderade över att ta buss till lasarettet då nån tydligen hade sagt till honom att lasarettet låg nära, jag kom på efteråt att jag skulle ha sagt till honom att det skulle nog ta honom lika lång tid att gå från stationen till skolan som att vänta på bussen, åka till lasarettet och sedan därifrån gå till skolan, men jag gjorde inte det. Jag visade honom vägen och han började gå, medan jag fortsatte att gå till f-kassan. Det blev en liten omväg, men det var rätt så skönt ute, så det hade jag inget emot.
Efter att ha lämnat in lappen så gick jag till Skranta Pizza & Sushi bar, något jag har sett fram emot i en månad, denna gång åt jag där dock, hade med mig en bok att läsa och maten var jättegod som vanligt, även om riset var inte lika klibbigt som det brukade vara, det lossnade ibland och miso-soppan var inte jättevarm, men jag kom dit halv tre, så lunchtiden var slut. Men jag fick min mat ovanligt snabbt idag, hann knappt ta fram sakerna jag behövde till bordet. Sedan njöt jag bara av lugnet, musiken, maten och boken. Det är lite underligt, vanligtvis så äter jag jättelite, men när det gäller sushi så beställer jag alltid 13 bitar och tar alltid miso-soppa och jag får i mig allt med lätthet. Jag känner mig inte proppmätt heller, utan bara sådär lagom.
När klockan var ca halv fyra så kände jag mig klar och började gå hemåt. Då var det som sagt lite halare, men jag halkade inte i alla fall. Kvällen kommer antagligen att vara ganska lugn med, så jag ska klä mig i myskläder och mysa framför datorn :)
