Jobbet som vi gör är väldigt bra också, jag kan inte komma på ett bra ord för vårt positiva arbete, men vad vi gör är att vi går igenom folkbokföringsböcker från innan 1940 och skriver upp alla immigranter och emigranter in i en databas, som prästerna har sammanställt från kyrkoböckerna en gång om året och sedan skickat in till staten, som de sedan har gjort böcker av. Låter det lätt? Jag kan lova att det är det inte, för detta var innan datorer, detta var t o m innan skrivmaskin blev vanligt så de flesta församlingar är handskrivna... i gammaldags skrivstil... och vissa präster måste ha varit fulla när de skrev de papprerna för jösses vad svårt det kan vara att tyda namn och yrken ibland.
Det jag gör dock är att jag sitter och sidnumrerar inskannade böcker, så de bilder där det står ett sidnummer får det sidnumret som namn, detta är vår betalning för att vi har tillgång till folkbokföringsböckerna och detta är ett jobb som de andra avskyr medan jag älskar det, för jag har tillåtelse att titta på serier eller filmer samtidigt (jag jobbar mer effektivt då har vi upptäckt) och jag slipper då anstränga mig för att försöka lista ut vad prästerna har skrivit, även om jag tydligen var väldigt bra på det, för folk som har varit där längre än vad jag har brukar fråga mig om råd ibland. Men jag föredrar sidnumrering.
Enda nackdelen är att jag orkar inte riktigt, jag är helt slut när jag kommer hem och ibland har jag t o m huvudvärk när jag kommer hem, det blir ibland för många intryck, för mycket socialt.
När det gäller intryck så sitter jag så jag ser dörren och reagerar varje gång någon går förbi den dörren, vilket händer rätt så ofta då de som röker går förbi vårt rum för att gå ut och röka.
När det gäller det sociala så blir det tyvärr för mycket, jag sitter i ett rum med 4 andra och de är jättetrevliga och jag gillar att prata med dem men det blir nog lite för mycket för mig, samt att jag får hjälpa en av dem med datorn och liknande med jämna mellanrum, vilket också är jobbigt för mig.
Lägg då till 2 raster och en lunch och första rasten är alltid värst då vi är så många då och det blir väldigt högljudd och jag får ibland hålla för öronen för att det är så jobbigt. De ska försöka fixa så att ljudnivån sänks, men med tanke på att vi ska bli fler och vi får knappt plats i matsalen som det är så vette katten vad de har tänkt sig.
Det blir nog bättre på måndag, då ska jag flytta in till ett annat rum, som vi har döpt till det tysta rummet, då dit i
n ska bara de som behöver lugn och ro och tystnad för att kunna arbeta och må bra, vi fixade till det r
ummet igår, jag hjälpte till med att sätta ihop datorstolar och sätta ihop datorerna, borden fixade någon annan med borr och en skulle fixa gardiner i avslappnande färger till rummet så det blir lite finare, men vi har redan en tavla därinne :PDet har potential till att bli riktigt trevligt därinne, även om jag kommer att sakna vissa saker, som när rökarna står ute och röker så brukar de knacka på fönstret som är bakom mig och skoja med mig, eller när min chef vill visa något tekniskt eller ha hjälp med sin mobil (hans första android-mobil så lite ovant för honom men han är väldigt teknisk så han klurade ut det mesta själv) eller när folk kommer in för att snacka lite.
Det är så synd att jag blir så trött av socialt umgänge för jag gillar att vara social, jag gillar att vara med folk även om jag inte kan läsa av dem korrekt ibland, men jag blir så trött att jag orkar ingenting på slutet av dagen, jag försöker ha nog med energi för att göra mat och hålla mig vaken till en viss tid, för jag är då helt slut i huvudet och vill bara gå och sova. Ibland är jag fortfarande trött när jag vaknar för att huvudet hinner inte vila ut medan kroppen är utvilad, så det blir en krock där och jag har ännu inte listat ut för hur jag ska lösa det problemet, för jag blir bara tröttare och tröttare och längtar till helgen då jag kan äntligen låta huvudet vila ut.
Jag önskar tiden kunde gå lite snabbare, så jag får svar från f-kassan, för detta visar bara att jag klarar tyvärr inte heltid, hur jag än skulle vilja klara det. Så då får jag ta en minskad inkomst och må bra istället, även om det blir lite svårare ekonomiskt, men det går nog runt.
