Tjena, jag har autism :P

Jag trodde verkligen att jag överdrev, jag trodde egentligen inte att jag har Aspergers som af's psykolog Eva misstänker. Visst, jag kände igen vissa egenskaper som jag läste om på wikipedia, men ändå. Ok jag är otroligt logisk och duktig i matte och teknik, ok jag är klumpig så jag har problem med motoriken, ok jag är inte helt inne på att förstå ansiktsuttryck eller kroppsspråk om det inte är jättetydligt, som gråt eller leende. Ok, jag fattar inte riktigt osadga regler, vill helst höra dem en gång så jag inte bryter mot en osagd regel av olyckshändelse.

Men jag trodde ändå inte att jag hade Aspergers Syndrom (AS). Men så gav Eva mig papper om AS så jag kunde läsa mer. Och snacka om att känna igen sig väldigt mycket. Eva sa visserligen att jag skulle känna igen mig mycket i det som stod i papprerna, men jag trodde inte henne riktigt ändå.

Tänk om jag hade fått diagnosen för 15 år sen. Jag hade sluppit så mycket lidande egentligen, fram tills förra året så trodde jag att jag var mindre smart, inte korkad men inte smart nog. Snacka om att jag fick en chock när först Eva och sedan folket på Iris Hadar i Kristinehamn sa att jag var väldigt intelligent. Enligt rapporten från Iris Hadar så hade jag stora kunskaper i alla kärnämnen och data, över normvärdet på många tester. Skulle egentligen vara kul att göra ett IQ-test för att se om det också är över normvärdet :P

Jag har alltid känt mig annorlunda och det är egentligen tack vare Ullis och 2 kompisar till som gjorde att jag inte kände mig helt utanför i högstadiet, de kanske inte förstod mig, men de accepterade mig som jag var. Av de 3 vännerna har jag Ullis kvar och hon förstår mig verkligen. Jag har haft många vänner sen högstadiet, men inte fått behålla nån egentligen, då jag är för "konstig". Vilket stämmer, men det är inte mitt fel, det är pga AS.

Men jag har haft så många depressioner och känt mig så ensam och undrat varför folk inte gillar mig, både privat och på jobb. På 3-4 olika arbetsplatser och utbildningar, ej grundskolan inräknad, så har jag blivit utfryst av kollegerna. Och jag fattade aldrig varför, vad har jag gjort för fel? Och ingen ville berätta till mig heller. Kände mig så ledsen och ensam efter varje gång.

Just nu känns det som om en diagnos skulle kunna underlätta för mig, då kan SIUS förklara för arbetsplatsen vad det innebär med AS, att jag kan inte rå för att det kan bli missuppfattningar eftersom ingen är tydlig med mig.

I alla fall, innan jag var på arbetsförmedlingen så simmade jag en km i badhuset, orkade inte så mycket mer, med tanke på att jag har haft en veckas paus och ätit upp några kilon.
Ska snart iväg och storhandla, behöver köpa rätt så mycket nu, eftersom jag gick aldrig iväg i lördags. Bättre väglag idag :P

Fy fy på lilla mig

Jag kom i säng rätt så tidigt igår, har inte ändrat på klockan som jag har vid sängen så den går efter vintertid fortfarande, får se när jag får för mig att ändra den... kanske ikväll.
I alla fall så sista gången jag kollade på klockan igår runt kvart i tolv enligt den, så då var klockan kvart i ett och det var sista jag mindes. Sen vaknade jag när väckarklockan ringde klockan nio, så snacka om att vända tillbaka dygnet rejält... sen så kändes det som om klockan var två på eftermiddagen i kroppen, underligt nog :P

Kom iväg och tränade idag faktiskt, morsan sa till mig att hade jag inte kommit idag så hade hon åkt till min lägenhet och dragit ut mig, så det var tur att jag gick iväg. Men det var rätt så skönt att träffa mamma igen, har faktiskt saknat henne den här tiden då jag låste in mig i lägenheten.
Sen så mår jag så bra när jag har tränat med, morsan och jag brukar gå tillsammans en bit på vägen hem och även om jag nu har dålig kondis så var det förr rätt så intressant då morsan respekterar mig tillräckligt för att berätta sin åsikt och sanningen om allt. Sen så brukar vi tjafsa lite på vägen hem och jag är alltid på ett bra humör när jag kommer hem. Och väldigt hungrig med. Även om jag oftast är för trött för att göra i ordning mat, så det blir oftast färdigrätter. Sen så brukar jag ju rätt så sällan laga mat, jag är inte mycket för matlåder då jag glömmer oftast bort att de är i frysen och att laga en måltid är för mycket jobb, om ugnen inte är involverad.

Det var meningen att jag skulle tvätta idag, hade varit iväg till tvättstugan innan jag gick till gymmet imorse för att kolla tvättider och hittade en tid för idag, som jag bokade. Skulle tvätta klockan fyra på eftermiddagen till klockan åtta på kvällen.
Men jag hade inte räknat med hur trött jag blev efter träningen, har ju trots allt tagit en 5 dagarspaus och det påverkar hur mycket jag orkar. Så jag somnade efter jag hade ätit maten, och jag är alltid lite trött efter att ha ätit, så idag blev det för mycket och jag kunde verkligen höra hur min säng ropade efter mig och när jag såg min underbara säng... jag vaknade efter klockan sju, så jag insåg att jag inte skulle tvätta idag, då strömmen till tvättmaskinerna går vid klockan åtta, upptäckte detta den svåra vägen.

Jag inser vilken tur jag har just nu, när jag läser fattigbloggen på aftonbladet och kommentarerna. Jag fick ca 7 000 kr efter skatt förra veckan för en månad från f-kassan och dagssumman är samma hos f-kassan och a-kassan är densamma, så jag kommer att få ca 3 500 kr per kassakort efter skatt, men det är mer än väl för att jag ska klara mig, då jag har billiga nöjen och har låg hyra tack vare att lägenheten är insats och så länge jag har mina datorer (har 2, lite smålyxigt), internet och bibliotekskort så klarar jag mig. Hyran och internet är de 2 räkningar jag ser till blir betalda varje månad, har autogiro på internet, så jag behöver bara kolla min internetbank en gång i månaden.

I alla fall, även om det är jobbigt för mig i denna situation, så slipper jag i alla fall den förnedring som de som får socbidrag måste gå igenom månad efter månad efter månad efter månad. De får knappt nog med pengar för att klara sig, de har inte råd att unna sig nåt och de får inte ens pengar till internet. Och studenter som måste leva på en mindre totalsumma och måste även betala för studentlitteratur och som måste betala av studielånet så fort de har tagit studenten, oavsett om de har fått jobb eller inte.

Och så undrar folk varför fler inte studerar.

Sommar enligt klockan, vinter enligt kroppen

Min kropp ligger just nu en timme efter tiden, den har inte vant sig vid att det är sommartid, så enligt kroppen så är tiden egentligen ett och inte två... jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan kroppen har kommit ifatt.

Till råga av allt så har jag nog vänt på dygnet, då jag somnade inte förrän efter fem, vintertid... vilket gjorde att jag vaknade klockan tolv vintertid... med andra ord, jag vaknade klockan ett, vilket av nån anledning är värre än att vakna klockan tolv.

Så det blev ingen simning för mig idag, men det hade det ändå inte blivit, pga ett kvinnligt skäl som har torterat mig halva veckan. Jag hade mer än gärna varit utan det här lilla besväret, men man får inte alltid som man vill. Fast jag tycker verkligen att män kommer lindrigt undan, de får bara mörkare röst och skägg och sen är de klara.

Aja, blir intressant imorgon, då jag ska gå upp klockan nio och styrketräna med morsan. Kommer att vara död när jag kommer hem, men jag ska nog försöka hålla mig vaken hela dagen imorgon, så kanske jag kan vända tillbaka dygnet.

Som sagt, livet går vidare

För första gången sedan tisdags har jag haft nog energi för att orka ta en dusch... ohygieniskt jag vet, men jag funkar lite så när jag deppar... nu var det inte bara sorg som fick mig att stanna i sängen, även om det var sista droppen som gjorde att jag inte ens orkade gå iväg och träna med morsan. Får börja med det igen imorgon.

Men laga mat tänker jag inte göra idag, har fått 2 st rabattkuponger av killarna på sibylla så jag tänkte använda en av dem, men först måste jag åka till ica och handla... usch.

Men nu har de i alla fall plogat ute, även om det ser ut som det har regnat lite... jag har ingen koll så jag vet inte hur vädret har varit riktigt, men jag vågar nog cykla idag i alla fall, det vågade jag inte igår direkt, 2 dm snö och allt.

Blev kallad för sexig av exet idag, han var på mig på msn om bilder och för att få tyst på honom så skickade jag några bilder från förra året och tog även en ny bild och skickade... detta var innan jag duschade dock, så håret såg lite väl platt ut, men men han ville så gärna ha en ny bild. Vi kom fram till att det tas för få bilder på mig, då den senaste bilden på mig var från november dagen innan jag klippte håret kort och den tog jag själv, som ett slags "före"-bild... men jag tog aldrig nån "efter"-bild.
Fast sen tyckte han att jag skulle spara till långt hår igen och det har jag inte tålamod för.

Aja, får ta och klä på mig och åka iväg, annars hinner jag inte iväg innan ica stänger... klockan nio... ja, jag kan vara riktigt seg ibland :P

Passande dikt(?)

Jag hittade en dikt som jag skrev 1998, jag var 15 år gammal och kvinnan som jag såg som min gudmor och som var min mammas bästa vän hade dött av cancer. Denna dikt skrev jag på hennes begravning, var mitt sätt att föra över min smärta till papper.

Du dog för snart två veckor sedan

nu är du enligt din önskan kremerad
Allt som finns kvar är saknaden
Jag hoppar att du är lycklig där du är
och inte känner dig sorgsen
Det gör ont i mitt hjärta
Jag kan inte förstå att du är borta
Jag grät så tårarna tog slut
Hela mitt liv har du funnits där
Men det är nu jag behöver dig här
Jag vill inte att du skulle dö
Men nu är det dags att säga farväl

Jag saknar dig Birthe

Nytt liv ny blogg

Det känns som om ett nytt liv har börjat för mig, så jag behöver då en ny blogg, en som inte är lika publikt som på aftonbladets blogg.

Min bästa väns pappa har dött. För mig så känns det som en i familjen har dött, då min bästa väns familj har varit som min extra familj sedan vi båda var 7 år, samma för henne, min familj har varit hennes extra familj och vi har alltid ställt upp för varandra.

Han fick en hjärnblödning natten mellan måndag och tisdag och ingen var förberedd på detta. Sedan somnade han in i onsdags. Alla säger att det var lika bra, hade han vaknat så hade det bara varit ett skal. Men det är fortfarande hemskt att han är död. Han var inte ens 60 år gammal. Han skulle ha fyllt 57 i sommar.

Jag försökte vara ett stöd för min bästa vän i tisdags, om jag var det kan bara hon svara för, men jag hoppas verkligen det. Sedan har jag varit hemma i min lilla grotta och knappt kunnat gå upp ur sängen och när jag kom upp, så satte jag mig vid datorn och kollade på Criminal Minds-avsnitt från säsong 1.

Jag känner mig garanterat bättre nu, jag börjar inte gråta hela tiden nu i alla fall. Sorgligt som det är, livet går tyvärr vidare. Men jag kommer att sakna honom.

RIP Gert
Jag älskar dig Puff