Liseberg, vattengympa och förkylning

Sitter och hostar upp mina lungor just nu, halstabletterna tog slut igår och honungsté lindrar bara lite, men bortsett från det så är min förkylning nästan helt borta, har lite täthet kvar i näsan men jag behöver inte använda nässpray som tur är, gillar inte nässpray :P Jag gillar inte förkylningar, jag får nästan alltid öroninflammation och de senaste åren har jag fått tecken på bihåleinflammation med, men denna gång var det så värt det.

Förra lördagen åkte jag, min bästa vän och en av hennes manliga vänner ner till Liseberg över dagen, bara han hade körkort dock, så han fick köra hela vägen ner och hem stackarn, men det hade han tydligen inget emot, han var rätt så kul att skoja med, vilket jag nästan hade räknat med, han är ju en kompis till min bästa vän, gudarna ska veta att man behöver vara lite knäpp för att vara kompis med henne ;)

Dagen började inte så bra dock, jag trodde jag hade mer tid än vad jag hade, jag hade bara fått reda på ungefär när de skulle åka från Karlstad, de skulle låna min bästa väns mammas bil då den drar mindre bensin och sedan skulle de hämta mig, så jag trodde jag hade 90 min på mig att handla och göra i ordning, hade inte ens en timme på mig, de var lite snabba. Jag har urdålig tidsperspektiv med, vilket verkligen inte hjälpte i det här läget.
Men jag lugnade ner mig med lite ansträngning när jag kände att jag började bli stressad och jag tål verkligen inte stress överhuvud taget och jag ville ha en bra dag idag, så jag gjorde klart allting, packade och gick sedan ut till bilen.

Resan ner var rätt så intressant, vi hade diskussioner om precis allt, retades med varandra och höll på, jag och bästa vännen pratade typ hela resan ner och killkompisen skojade med oss om att vi inte kunde vara tysta, så skulle bästa vännen bevisa att hon kunde visst kunde vara tyst, hon klarade inte ens 2 min innan hon sa något :P Jag själv visste att på kvällen så kommer jag att vara väldigt tyst av mig, så jag sa bara till honom att han kommer att få se senare.

Vi hade ett underbart väder när vi kom ner, vilket var lite synd då det var lördag och folk hade fått löning under veckan, så vi hade problem att hitta parkering och när vi kom in i Liseberg så var det kö till allt, kortaste kön var nog på 25 min, så mycket väntetid.
Vi körde Lisebergsbanan 2 ggr, jag testade AtmosFear som är Europas högsta fritt fall på 90 meter, den hade kötid på 45 min och snacka om att jag ångrade att jag lämnade ifrån mig min väska och mobil innan jag ställde mig i kö, men jag lyssnade istället på folk i kön, så jag var inte alltför uttråkad.
Jag fick lägga ifrån mig glasögonen, vilket var både tur och synd, för när vi väl hade kommit högst upp så tänkte jag dels "Wow vilken utsikt" och dels "Shit, vad är det för fel på mig? Jag måste vara galen!" i de få sekunderna innan spärren släppte och vi föll ner 110km/h.

Direkt efter drog bästa vännen oss till Kanonen vilket enligt mig var värre, det var tur att det var 40 min kö till den, annars hade jag fått en hjärtattack, jag darrade när vi gick av vagnen och bästa vännen ville då direkt köra Balder, vilket fick mig att utbrista "Vill du ha livet ur mig?!?" så vi körde något lugnt istället, Kållerado, var mest killkompisen som ville åka och naturligtvis blev han minst blöt och bästa vännen mest blöt, vilket jag tyckte var hysteriskt kul.

Det var tur att det var så långa köer överallt, annars hade jag inte ha haft någon röst kvar, som det var så slutade det med att jag blev väldigt hes istället. Vi tillbringade den sista timmen med att gå i butiker och leta efter souvenirer, jag köpte en nyckelring så jag kunde skryta över att jag har åkt AtmosFear. Vilket fick folket på SAC att ifrågasätta min mentala hälsa, då de tyckte inte att jag var klok, inget nytt dock.
Jag motbevisade i alla fall killkompisen om att jag kunde visst vara tyst, för jag blev tystare och tystare under dagen, ju tröttare och tröttare jag blev, lite för många intryck egentligen, för mycket folk etc.
Jag försökte sova i bilen på vägen hem, men jag kunde inte somna så jag lyssnade på bästa vännen och killkompisen istället, han hade börjat hosta mer än mig, vilket jag påpekade och sa att man kunde nästan tro att han hade skrikigt mer än jag, men han trodde att han höll på att bli förkyld. Med tanke på att jag blev förkyld själv så kan jag nog bekräfta den misstanken.

Söndagen var uppenbarligen lugn, hade inte ork till så mycket annat, på måndagen så gick jag till praktiken, första dagen jag skulle köra 4 timmar då min sjukskrivning hade tagit slut helt på fredagen och var rätt så glad, de på kontoret bara skrattade åt/med mig och tyckte som sagt att jag inte var klok.
Jag hade fått mail från af, jag fick en ny uppgift, jag skulle skriva upp alla anpassningar som SAC hade gjort för mig, så jag jobbade med det till och från under dagen, men jag skickade inte uppgiften till af, utan jag tänkte att jag skulle läsa det en sista gång på tisdagen och sedan skicka iväg det.
Jag kände att jag blev tröttare och tröttare under dagen, men jag trodde mest att det var utbrändheten som hängde kvar.

På kvällen så hade jag och mamma bestämt att vi och pappa skulle gå på vattengympa, första gången för mig sedan i våras, jag bestämde mig för att köpa ett säsongskort, jag pratade med personalen om det och de sa att även om jag bara gick en gång i veckan så skulle jag fortfarande tjäna in pengarna.
Vilket var tur det, för jag misstänkte då att jag höll på att bli förkyld och visste att jag hade inte energin för att kämpa emot ordentligt.
Jag mådde bättre direkt efter vattengympan, men under kvällen så blev jag sämre och när jag vaknade på tisdagen visste jag att jag var rejält förkyld, jag var inte tät i näsan riktigt än, men min hals gjorde jätteont, samma med huvudet och min kropp kändes öm, hade noll energi med, så jag sjukanmälde mig och jag blev tät i näsan några timmar senare.

Det var en rejäl förkylning med och det hjälpte inte att jag började blöda näsblod minst en gång per dag, jag fick även tecken på både öroninflammation och bihåleinflammation, så jag ställde höjde ena sängkanten med några böcker och försökte låta bli att snyta mig alltför ofta men ändå hålla bihålerna öppna med ånga, inkl en lång dusch, ransonerade nässpray och värktabletter så jag inte överdoserade trots att det var frestande ibland, orkade inte handla på tisdagen och när jag kom hem från affären på onsdagen så var jag helt slut, men jag hade köpt hem så jag skulle klara mig, hade köpt mycket c-vitamin (inte frukt, jag ville inte röra något som någon annan kunde röra efter mig och bli smittad, så apelsinjuice och c-vitamintabletter med järn), då bästa vännen hade rekommenderat att jag ska försöka få i mig så mycket c-vitamin som möjligt. Jag hade även köpt Naturdiet Shake så jag skulle få i mig lite näring i alla fall.

Jag hoppades att jag skulle bli bättre till fredagen så jag kunde gå på mötet med kuratorn på vuxenhab och jag hade tur, jag började må bättre på torsdagen, ömheten var nästan borta, så jag tänkte att med nässpray och värktabletter så klarar jag mig nog en timme, men de ringde på fredagsmorgonen och meddelade att kuratorn var hemma för VAB, så jag behövde inte anstränga mig.
Jag behövde inte ta nässpray på igår, men jag använde upp alla mina halstabletter igår samt drack en massa té, men hostan är fortfarande kvar, så jag måste gå och köpa sen, det enda jag inte köpte när jag var i affären i onsdags.

Men jag kan gå på praktiken på måndag, vi får se när jag känner att jag orkar med vattengympan igen. Just nu är jag mest glad över att jag nästan är frisk, jag hatar att vara sjuk.