Livet... bah!

Känner mig lite off, igår så ville jag bara gråta för allt och inget och det berodde inte på pms för det skulle jag ha haft för 2 veckor sen eller om 2 veckor eller nåt, men garanterat inte nu. Beror väl på en massa saker, som att det är höst och snart vinter, jag är 27 och står stilla i livet, vill så mycket men det blir inte som jag vill.

Jag försöker se det positiva i livet, försöker vara glad och uppåt, men det börjar bli tröttsamt efter så många år. Hur sorgligt är det att enda anledningen till att jag kommer upp ur sängen är ett jäkla spel? Och idag så misslyckades jag att komma upp i sängen, för vad är det för mening? Jag kan lika gärna ligga i sängen och sova bort dagen som att sitta vid en jäkla dator och spela ett spel som inte ens är roligt längre, utan jag spelar mest av vana och för onlinekompisarna.

Ja okej, mycket nytt har hänt i år, fick en diagnos vilket är typ jippie, men det hjälper nog inte så mycket i slutändan, jag får ha kvar stödet från SIUS då asperberger är ett funktionshinder, åker och träffar Monika på vuxenhab en gång i månaden och så kommer jag antagligen att få en kontaktperson snart som kommer förhoppningsvis vara som en kompis som inte försvinner efter ett tag av olika anledningar.

Det känns även som om även min familj har tröttnat på mig, det har gått en halv månad sedan mitt senaste möte med SIUS och Monika, 2 veckor sedan mötet på handikappomsorgen och jag har inte fått några frågor alls om nån av de mötena. Jag orkar inte vara den som berättar allt hela tiden, det känns som om jag inkräktar och berättar fast ingen är intresserad, så jag låter bara bli just nu, ingen poäng ändå. Det är bara att förvänta att alla ska tröttna på mig ändå, för jag är ingenting. Speciellt inte nu.

Vill ha ny mobil... och tillbehör

Jag har velat ha en ny mobil väldigt länge nu, även om den känslan har gått upp och ner ända sedan jag köpte mobilen. Redan när den var ny så var jag lite fundersam, då jag fick leka med Kattis' mobil och jag gillade tangentbordet skarpt, men hennes mobil var lite för tjock för mig, då jag hade haft en tjock mobil innan och ville då ha en tunnare mobil.

Men jag har inte hittat nån bättre mobil då jag har haft lite höga krav, det ska vara en mobil med touchskärm, utfällbart tangentbord, 5 mp kamera som är ganska vettig, ha android som os och så skulle den inte vara för stor. Har inte funnits många sådana kan jag säga.

Men så i augusti så fick jag höra rykten om att det skulle komma en sån mobil som jag ville ha, jag minns dock inte hur jag fick reda på det men när jag fick se bilder på mobilen hur den antagligen skulle se ut så blev jag käroch sedan i september när de presenterade mobilen så insåg jag att den vill jag ha, såvida den inte blev totalsågad.

HTC Desire Z heter mobilen och är som en slags fortsättning på HTC Desire som var en av de mest eftertraktade touchmobilerna i Sverige i augusti och den hade över 250 positiva omdömen på prisjakt.nu och DZ verkar vara väldigt likt Desire, bara det att den har tangentbord och en nyare generation av CPU, även om många har fastnat på hastigheten, Desire har en äldre generation av snapdragon och 1GHz medan DZ har en nyare generation snapdragon och "bara" 800MHz. Folk tror därför att Desire kommer att vara snabbare än DZ, fast tester har nu visat att det stämmer inte. Man ska inte stirra sig blind på siffror.

Ett annat bekymmer folk hade var ett rykte som sa att Android 3.0 krävde att mobilen hade 1GHz CPU men det stämmer inte, så det var bara fritt fram att köpa mobilen. Den har redan släppts i USA som T-mobile HTC G2 och de flesta som har köpt den har varit nöjda, det är bara två problem som de har stött på, varav den ena kanske inte ens är ett problem och det är internminnet, de har tydligen fått höra att det ska vara 4GB stort men de hade bara 1,3GB minne som de kan använda, och det kan ju bero på sånt som HTC och T-mobile har stoppat in i mobilen, så de kanske bara ska ha så mycket internminne.

Det andra är att gångjärnen på en del mobiler har varit lösa, men eftersom det var första leveransen så är jag inte orolig och skulle jag få en sån mobil så byter jag ut den mot garantin, då det är ett fabrikatsfel. Nu vet inte jag hur stort det här problemet, för det finns ungefär lika många videor på youtube på folk som

visar lösa gångjärn och folk som visar att det inte är löst.

I alla fall, den mobilen vill jag ha, så jag har redan börjat kolla tillbehör till DZ, helst skal som skyddar och är snygga, antingen från början eller som jag kan dekorera och då har jag hittat speciellt 2 försäljare på ebay som verkar vara seriösa, med tanke på deras höga omdömen, och som levererar till Sverige.

Den ena säljer riktiga skal med dekoration på, var speciellt 3 skal som jag gillade mycket, den har jag lagt upp bild på sidan här och de andra 2 var likande skal, den ena var dock inte så snygg, den var rosa med vita grenar med löv, men den andra var också jättesnygg, den var svart/rosa med ett rosa/vit stort hjärta och rosa/vita små blommor på, ser ungefär ut som körsbärsblommor, jättesnygg är den i alla fall. Så det är 2 skal som jag blem jag blev kär i och vill ha, även om de då antagligen skickas från USA och är lite dyra, både att köpa och i frakt. Men jag hoppas att de hamnar hos fler säljare och blir lite billigare, kanske t o m från Kina :)

Det andra som jag gillade var inte skal på så sätt, utan mer som specialgjorda stickers som ska skydda mobilen på nåt sätt, ungefär som Invisible Shield skyddar skärmen mot repor såvida man sätter på det rätt. Så jag antar att dessa stickers skyddar mobilen generellt mot stötskador. Och snacka om att den försäljaren hade väldigt många snygga stickers, jag blev helt kär i flera stycken. Så då tänkte jag såhär, att jag kunde sätta på den som jag gillar mest och sen sätter jag de andra som jag ev köper på genomskinliga eller enfärgade skal, så kan jag byta när jag behöver förnyelse.

Fördelen är då att en av stickerserna som jag hittade och blev kär i, är väldigt likt skalet med hjärtat som jag beskrev här ovan, så då kan jag köpa skalet istället och välja andra stickers som inte finns som skal. Fortfarande många att välja mellan dock, för försäljaren hade ca 75 olika stickers och av dem fanns nog 10 som jag gillade.

Problemet jag har just nu är att välja och vänta tills jag verkligen har råd att köpa allt som jag vill ha till den nya mobilen som jag inte ännu har och inte kommer att kunna köpa på minst en månad till, i värsta fall har jag inte råd med mobilen förrän jul, men jag tror ärligt talat inte att jag kommer att kunna hålla mig så länge. Jag har längtat efter den här mobilen sedan augusti och de flesta som känner mig vet att jag är otålig, minst sagt :)

Buzzador... vi får se hur det går

Blev just en Buzzador efter lite påryckningar av Melissa, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det hela än. Om jag skulle få hem saker att testa och jag skulle gilla det så vore det inget fel, men jag är inte direkt en social person när det gäller verkliga livet. På internet däremot så är jag väldigt social på olika forums och sådant :)

Men men, det skadar inte att testa och vem vet, det kanske går jättebra för mig :)

Familjerelationer

Nu när påsken är över och alla andra har börjat jobba igen så har jag tänkt litegrann på familjen och släkten, vi firade påsk hemma hos morsan och farsan i lördags i det härliga vädret. Det finns vissa släktingar som jag inte trivs tillsammans med då det finns en sorts elakhet som tydligen är ärftlig och jag är så känslig av mig att jag klarar inte av det, det kommer oftast så krypande inpå mig att jag inte märker av det förrän jag känner mig sårad.

Men när jag försökte prata av mig, då jag vet att det hjälper så blev jag hyschad och fick höra att tala är silver men tiga är guld och att jag kan såra den jag pratar om. Just då struntade jag i det då jag blev sårad först och den personen var nedrig mot mig, men eftersom min kära bror tydligen tycker att min mosters känslor är viktigare än mina så höll jag munnen. Inte första gången jag har fått reda på mellan raderna att jag är mindre värd än nån släkting eller nån i familjen. Jag börjar bara bli rejält trött på det, speciellt när folk undrar varför jag tror att jag är mindre värd, även om jag kämpar mot de tankarna. Jag är också värdefull för fan, inse det nån gång!!!!

I alla fall till något roligare. I onsdags så fick Kattis och Jimmy reda på könet på barnet, det ska bli en liten flicka och hon ska heta Emelie, jättefint namn. Jag vet även mellannamnet som Emelie ska få, men jag har lovat att inte säga nåt, så jag kommer att få gå runt med den här härliga hemligheten till september, då flickan ska födas om allt går som det ska, vilket jag verkligen hoppas. De förtjänar verkligen att få ett barn, nu när Jimmy har fått tillbaka sitt jobb på Kilsta och antagligen får fast jobb till semestern.

Mamma är även en perfekt farmor, hon har ju redan övat på Erik sedan han föddes. Och Lena är visserligen redan mormor till 2 pojkar, men det här blir första flickan för henne och hon är redan en jättebra mormor. Gud vad jag hoppas att allt går bra och vad jag längtar. Men jag tycker ärligt talat redan synd om Kattis som kommer att vara höggravid hela sommaren, vi alla tror att det kommer att bli en rekordvarm sommar bara för det, vilket jag inte klagar över egentligen, men Kattis kommer att ha det väldigt obekvämt. Men hon sa att hon kommer att bo i poolen hela sommaren och hon har tagit sin semester hela augusti och så september och framåt kommer hon att vara mammaledig.

Nu till nåt lite tråkigt och oroande, mamma har spenderat några timmar på akuten med mormor, som kissar blod. De ska ta röntgen på henne snart, men jag hoppas det inte är något allvarligt, trots hennes höga ålder. Men jag får nog sms senare idag från morsan om mer information.

Jahopp, får man vänta en hel vecka

Första avsnittet av Millenium-serien visades just, första delen av två av boken Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson och även om vi bara är halvvägs in i boken så kan jag säga att serien är mycket bättre än filmen, i serien så verkar Lisbeth varmare konstigt nog. Men serien följer boken mer än vad filmen gjorde och som den bokälskare jag är, så vill jag att det ska bli så lik boken som möjligt och kan irritera mig i oändlighet över nåt som de ändrar på i filmen, men de saker jag irriterande mig mest på i filmen har de fixat till i serien, jag älskar't!

Medan jag tittade på avsnittet så laddade jag upp mina bilder på photobucket, de flesta album kommer att få lösenordsskydd så bara de som kan mitt lösenord kan komma åt dem, vilket betyder att bara jag kan komma åt dem. Jag vill bara ha bilderna på ett säkert ställe där jag kan nå dem och de finns kvar även om datorn kraschar, vilket har hänt förut tyvärr. Men nu finns de på internet :)

Nackdelen är att jag fastnade i serien att jag hann inte ladda upp så många album, så nu ska jag fortsätta medan jag kollar på brottskod:försvunnen först på ettan och sedan åttan. Sen blir det nog läggdags, ska iväg på vattenaerobics imorgon med morsan. Och jag får vänta en hel vecka på att se fortsättningen och det är frustrerande, jag kan inte kolla på avsnitten på nåt annat ställe som jag kan göra med amerikanska tv-serier, eller läsa information om serien. Jag kommer att dö av otålighet innan dess.

Dagens Vampyrer

Kollar på Vampire Diaries på Tv6 och jag blev sugen att läsa böckerna när jag såg att serien var baserad på en bokserie, så jag kollade upp om böckerna fanns på stans bibliotek, vilket de gjorde, 4 av 5 böcker totalt, och de fanns på samma ställe som Twilight-böckerna fanns... i barnavdelningen.

Ok att böckerna och filmerna/serierna riktar sig till ungdomar, men då borde de istället ha en avdelning för ungdomar, istället som de har nu. Jag menar, hur många ungdomar är det som ens vill gå till barnavdelningen, med tanke på hur de har dekorerat där, det går inte att missa att det är för barn där.

Det komiska är att på andra sidan av en av hyllväggen så finns scifi/fantasy-hörnan och den är mer ungdomlig av sig, då tycker jag att de kunde lägga till en hylla och ha ungdomsböckerna där istället. Jag gick till barnavdelningen för att leta efter Twilight-böckerna förra året, en vuxen kvinna utan barn inne i barnavdelningen. Ungarna kollade väldigt konstigt på mig och undrade vad jag gjorde där. Tur att jag inte direkt bryr mig om folk stirrar på mig eller vad de tror om mig, men tonåringar är mycket känsligare för sånt än vad jag är. Jag hittade inte boken som jag letade efter för den delen.

I alla fall, tillbaka till det jag egentligen hade tänkt att skriva om. Om man bortser från True Blood (ännu en bokserie och tv-serie som jag hade tänkt att läsa/se) så riktar sig alla nutida vampyrböcker/filmer/tv-serier till ungdomar, vilket jag tycker är konstigt för när jag var liten och ville se vampyrfilmer så var de för vuxna, nåt som jag aldrig har brytt mig om direkt, men nu är det helt annorlunda. Men förut var jag för ung för att gilla vampyrer och nu helt plötsligt känner jag mig för gammal. Jag är dömd till att vara fel.

Dessa jävla räkningar...

Den totala summan på räkningar denna månad är skyhög, det är några extra räkningar som jag inte har vanligtvist och så har jag betalat för ett år för Aftonbladet Plus (gillar att kunna läsa alla artiklar på aftonbladet.se och så blir bloggen som man får på deras bloggsida bättre och finare) och då hade de redan dragit 19 kr i början av april... blir intressant och se nästa år när de börjar dra 28 kr... ska nog skriva ut från internet-banken och markera dessa betalningar som bevis eller nåt.

Så är Comhems räkning ovanligt hög denna månad och den gör mig även förvirrad, det står att 469 kr kommer att dras från mitt konto via autogiro sista april men under det så står det återbetalning 116 och under det står det att betala 353 kr. Jag vet vad återbetalningen är för, för de här 469 kr är dels månadsavgift för både april och maj och dels en del av en månadsavgift från 21 mars till sista mars på ca 70 kr, förnyade det abonnemanget 21 mars och då räknar de från den dagen, så återbetalningen på 116 kr är för det som jag redan har betalat för den tiden... och när jag förnyade så sent i månaden (skulle nog ha förnyat senare istället, mindre räkning), så hoppade de över månadsavgiften för april, så inget blev draget för internet förra månaden och hela smällen kom istället den här månaden. Men det blir intressant att se om de drar 469 kr eller 353 kr.

Mobilräkningen var inte så hög, 68 kr och det skyller jag på morsan för att jag blev orolig ett par gånger när jag skickade sms till morsan och inte fick svar på flera timmar, vilket är ovanligt för morsan, då mobilen ligger i köket oftast när hon är hemma och hon har den alltid i jackfickan eller väskan när hon går ut, eftersom hon vet så väl hur jobbigt det är att få tag på nån men inte kan (som pappa innan han fick sin nya mobil förra året, som han på sätt och vis ser som en minidator, en leksak att lära sig med), så då ringde jag hem till mamma och pappa några gånger och för4 samtal på totalt 10 min samtalstid så fick jag betala 11 kr, inte så dyrt egentligen.

Har skickat 194 sms till tele2-abonnenter förra månadet, de flesta var nog till morsan, fast hon skickade fler till mig, då jag ibland inte hinner svara på hennes första sms innan hon har skickat en till... när fan blev hon så snabb på att skicka sms? Vad gjorde jag egentligen när jag dels lärde henne att skriva sms och sen i höstas uppmuntrade henne till att skicka sms istället för att ringa då det är gratis för henne?
Aja, nästa månad blir nog billigare för mig, då jag enligt saldot har ringt för ca 1,38 kr sedan 7 april, 2 veckor på tisdag.

Sen är en räkning från Home Entertainment, jag glömde att avbeställa månadens film, men det är filmen Australia och den ska tydligen vara en bra tjej-film så jag behåller den, 2 böcker från Boknöje, från serien Häxmästaren, det näst sista paketet och eftersom jag har väntat med att betala räkningen så kommer sista paketet i juni, lagomt till min födelsedag och jag får lite pengar från skatteverket.

Sen så har jag fått en räkning som jag inte vet hur jag ska göra med, det är en räkning på folksam. Jag har redan reseförsäkring och hemförsäkring via facket, det här är tydligen också genom facket, men nåt som vi får betala separat. Det är en sjuk- och efterlevandeförsäkring på 129 kr i månaden och jag vet inte riktigt om jag vill betala för det, speciellt inte nu när jag är arbetslös, risken för att skada mig så det påverkar mitt arbete i icke existerande, man måste ju ha ett jobb för det, och jag är singel, så skulle jag dö så skulle ingen få detta efterlevnadsskyddet.. ska nog diskutera detta med morsan först.

Men men, allt som allt, dessa räkningar rimmar illa med det faktum att denna månad hinner jag antagligen bara få ett a-kassekort utbetalad och så har jag en massa räkningar... tur att jag fick både från försäkringskassan och a-kassan för några veckor sen för februari och mars, kan ta utav de pengarna och hoppas att jag kan spara nästa månad istället... fast matpengar får vänta tills jag får andra a-kassekortet för april utbetald i början av maj.

RIP Sophie, du förtjänade att leva

Jag pushar för en namninsamling för att överklaga mot en nedläggning av en rättegång mot en ond man.

Sophie var en tjej som hade lite problem i livet, hon mådde inte så bra och socialen behandlade inte henne så bra, utan tog henne från sin älskade mamma och blev placerad på ett behandlingshem där hon inte fick nån hjälp alls egentligen, de försökte inte ens ta reda på varför hon mådde så dåligt och hur man skulle göra för att få henne att må bättre.

På detta behandlingshem så träffade hon en man som gav henne alkohol och droger och som våldtog henne grovt flera gånger under påverkan. Jag vet inte hur gammal hon var då, men ca 13-14 år. Mannen är egentligen en pedofil och en fara för samhället.

Nu till problemet, tydligen gav inte samhället/socialen hjälp till Sophie för våldtäkterna, trots att många påpekade att hon mådde dåligt och var självmordsbenägen, hon var rädd för att vittna mot mannen... och vem skulle inte vara det egentligen?

Förra veckan skulle hon vittna mot honom men hon klarade inte av det, hon tog sitt liv. En vacker och ung tjej blev av med sitt liv för att hon inte fick det stöd hon hade rätt och blev grovt utnyttjad av en vuxen, som ska hjälpa henne under hennes uppväxt.

Nu har åklagare lagt ner åtalet pga "brist på bevis" då Sophies vittnesmål var det starkaste beviset. Men det stämmer knappast, man startar inte en rättegång på en persons vittnesmål, det gör man inte. Och de hade filmat förhören med Sophie, men enligt den manliga åklagaren så räckte inte det, inte heller de andra vittnesmålen.

Saken är den att han hade våldtagit en till tjej, som är 17 år men ändå blev rättegången nedlagd. Det är så fel som det kan bli, därför har jag skrivit på namninsamlingen. Mannen borde få ett straff, han har brutit mot lagen och borde inte få komma undan.

Om du skriver på namninsamlingen så MÅSTE du skriva både förnamn, efternamn och ort, annars så gills inte underskriften.

Syskonkärlek... eller nåt

Ibland är det jättebra att ha bröder, i alla fall bröder som känner mig och som förstår hur jag fungerar.

I lördags var vi ett gäng och käkade pizza och för mig var det nytt folk, de enda jag kände var Lasse och Johan, medan de andra kände varandra, så redan då var jag i underläge och kände mig osäker, trots att storebrorsan Lasse var med, för han vet inte riktigt hur jag fungerar, hur man får stopp på mig.

Sen när vi hade beställt, jag beställde sist och jag gick för att sätta mig och de andra hade redan satt sig vid ett långbord och det enda platsen som fanns för mig var på kanten... hade jag fått sitta bland folk så hade det varit bättre för mig, för då känner jag mig som en del av gänget, nu fick jag sitta vid kanten och det gjorde att jag kände mig ännu mer utanför och det gjorde mig ännu mer osäker.

Så jag gjorde tydligen det som jag brukar göra när jag är osäker och känner mig utanför, jag babblade. Inget ovanligt egentligen, de flesta i min omgivning är van vid att jag kan babbla, men de flesta vet hur man får tyst på mig, ibland räcker det med en blick och ibland så måste man säga ifrån till mig, tydligt och inte hinta. Men tydligen var det några som tyckte att mitt babblande var obehagligt och Lasse försökte säga till mig, men jag minns inte att han gjorde det, så jag är osäker på hur han gjorde det. Men det var inte tydligt nog.

Jag såg inte heller att några tyckte det var obehagligt, det gör jag aldrig om de inte typ skruvar på sig eller nåt, det är just därför jag gillar att ha med nån som känner mig, så de kan se ÅT mig, se och känna av stämningen och kroppsspråket för det kan inte jag. Vet nu att det är pga Aspergers, så det ska bli så skönt när/om jag får en diagnos, för då har jag i alla fall en förklaring. Vissa kommer kanske att se det som en usel ursäkt, men det är så här jag är, jag kan tyvärr inte förändra på mig, fast jag försöker ändå.

Lasse hade berättat för morsan om mitt beteende när han pratade med henne igår och idag på promenaden hem så berättade hon vad han hade sagt och jag blev upprörd naturligtvist. Började nästan gråta, för jag hade inte märkt nåt alls, jag tyckte att kvällen var trevlig och så får jag reda på att det var inte lika trevligt för alla andra pga mig. Så jag skämdes och fick för mig att Lasse skämdes för mig med och det är ju det sista jag ville.

Så när jag kom hem så skrev jag till Jimmy i ett sms att jag önskade att han hade varit med i lördags, för han vet hur man hanterar mig, jag kan läsa honom och hans blickar. Så han frågade vad som hade hänt och jag sa då min version, att jag babblade så några kände obehag. Hans svar var att det var väl inte så farligt så länge det inte var om pinsamma eller privata saker och att de på pizzaträffen inte känner mig, så de är inte vana vid hur jag är... jag förklarade honom om min osäkerhet och att jag fick sitta på kanten och då skrev han att då är det inte så konstigt att jag babblade.

Så skrev jag även att jag skämdes och att jag trodde att Lasse skämdes över mig, vilket fick honom att skriva att jag har INGET att skämmas för, jag är som jag är helt enkelt och att det är klart att Lasse inte skäms över mig.

De här sms:en var precis det jag behövde, Jimmy muntrade verkligen upp mig och fick mig glad igen, sms:et om att jag inte hade nåt att skämmas för gav mig tårar i ögonen och jag fick ett ryck i hjärtat och jag kände hur mycket jag älskade honom, jag vet att jag gör det men att känna det där rycket... det känns så skönt att nån verkligen förstår mig så väl.

Han skrev även att om det blir fler träffar så följer han med för min skull, så att jag inte går i överstyr igen. Fy fan vad bröder är bra att ha.

Hmmm, borde sova

Ligger och är vaken efter klockan fyra, igen... har tappat räkningen på hur många morgonar som jag har varit vaken efter klockan fyra denna vecka, men jag inte somna och då har jag få alternativ. Den jobbigaste är att sova till åtta och sen hålla mig vaken resten av dagen fram tills natten och sen sova. Testade detta i torsdags tror jag, men det funkade ändå inte.

Och jag vill ändå inte köra den taktiken för jag ska vara nåt så ovanligt som social idag (lördag). Jag ska träffa ett gäng som jag dels känner från den verkliga världen och dels från spelet. Ett helt gäng blev medlemmar av guilden idag från området karlskoga/degerfors, en av dem var Otep/Jennifer och hon bjöd då med mig på en "pizzaträff" med henne och gänget, vilket är de flesta wow-spelare i området och som känner Lasse, de som kan i alla fall. Vi får se om Lasse kommer, beror ju helt på hur han mår, vilket jag så väl kan förstå. Jag bjöd med Jimmy med, men han var faktiskt lite värre än mig och sa att det var ju så mycket nytt folk, så han ville dels med och dels inte. Jag sa i alla fall tiden, så får han bestämma sig om han vill eller inte. Fan vad lika vi tre är egentligen, det är otroligt att vi är släkt med Anders och morsan, de är så sociala av sig.

Jag minns när vi bodde hemma hos morsan och farsan, när Anders var hemma så hade han alltid minst 2 kompisar med sig. Jimmy kunde också ha nån över då och då, medan jag var mest ensam. Jag minns faktiskt inte vad jag gjorde på den här tiden, när jag inte satt vid datorn. Antagligen läste jag böcker eller såg på film/tv. Men jag var mer social på den tiden än vad jag är nu, garanterat.

Vi diskuterade arbetslöshet i guilden igår, var nån som uttryckte sig på ett dåligt sätt och diskussionen var igång. Jag hade nämnt att jag försökte få en diagnos för Aspergers så jag tog det lugnt i arbetssökandet. I alla fall så var det en kille i guilden som sa att jag hade tur som var frisk och inte var skadad eller hade damp eller liknande. Damp är en form av ADHD som är en form av autism, precis som Asperger. Så när jag såg att han nämnde damp så reagerade jag och frågade honom vad han trodde att Aspergers var för nåt. En annan kille i guilden svarade då att det var en syndrom och den killen som jag ställde frågan till försökte försvara med att han trodde inte att jag var allvarlig. Gud så jag längtar tills vi har kommit längre fram och jag kanske får min diagnos, skulle underlätta mitt liv så mycket, skulle inte bli utstött så mycket pga att jag är så annorlunda. Varför får jag inte vara annorlunda för, varför får jag inte vara jag?

Pratade lite om detta med morsan i torsdags, om hur en diagnos skulle kunna hjälpa mig, så jag slipper att bli behandlad som luft eller pesten på arbetsplatserna och hon sa då att även om jag får en diagnos så kommer det att fortsätta att hända, då jag är så annorlunda mot dem. Det fick mig faktiskt att gråta, jag vill ju bli omtyckt av mina kolleger, vem vill inte bli det? Och så blir jag dömd till att vara utanför för nåt som jag inte kan rå för.
Jag sa till morsan att jag ibland önskade att jag var normal, mitt liv skulle vara så mycket lättare då. Men mamma gick inte med på det, hon sa att om jag var normal så skulle jag inte vara jag och hon ville ha mig som den jag är. Och jag kommer knappast att förändras drastigt så mamma får behålla mig som jag är, just så som hon vill.

När vi ändå pratar om att behålla, mamma försökte muntra upp mig lite med att säga att när hon och pappa är döda så ärver jag (och mina bröder) pengar så jag kan leva gott. Inte så att jag blir rik, men så jag klarar mig. Jag sa då till henne att jag skiter i om jag ärver 10 miljarder så vill jag hellre ha henne och pappa kvar i livet, jag skiter i pengar, det är dem jag behöver.
Hon sa även att hon många gånger har velat hoppa in och hjälpa nån av hennes barn att hon just nu skulle vilja ge sina barn 100 000 kr, så att Jimmy kan betala sina lån och så jag kan flytta till en större lägenhet. Lasses del skulle nog gå till hans pension som hon har fixat åt honom. Anders... han skulle nog unna sig nåt för de pengarna, han är så bra på att spara och köper ogärna nåt på lån. Han är som mig där.

Men mamma sa att även om hon har velat hjälpa till så många gånger så vill hon även att vi ska bli självständiga, att vi ska kunna klara oss själva, men ändå inte vara rädda för att be om hjälp. Jag tror att hon egentligen är stolt över sina barn. Hon vet att vi kommer att klara oss, även när Anders och Jimmy blir arbetslösa nästa vecka. Och hon vet att jag klarar mig på den a-kassa jag får, jag lever under mina utgifter, inte över dem.

Gerts död har fått mig att tänka lite på detta, men det är inte första gången jag har tänkt på nån av mina föräldrars död. För ca 10 år sen drömde jag en mardröm om att pappa hade dött. Jag såg inte hur han dog utan jag fick bara reda på i drömmen att han hade dött. Jag vaknade av att jag grät hysteriskt, jag kunde inte lugna ner mig, den drömmen skrämde mig så otroligt mycket att jag faktiskt smög ner och kontrollerade att pappa inte var död utan låg i sin säng.

Jag vet inte vad jag skulle göra om mamma eller pappa dog, pappa är min like, jag är så lik honom att det är skrämmande men det är även tröstande att titta på honom och veta att det är inte bara jag, utan han är annorlunda med. Och mamma hon är min stöttepelare, min grund, mina väggar, mitt tak. Hon får mig alltid upp mig på fötter igen, hon verkar veta vad jag behöver, när jag behöver det.
Gud så jag älskar dem.