Åh ord, varför sviker ni mig?

Jag är urdålig på att uttrycka mig verbalt. Verkligen jättedålig och det gör mig så frustrerad för jag hatar att bli missförstådd, vilket jag tenderar till att bli då främst av folk som inte känner mig jätteväl och att bli frustrerad hjälper visserligen inte, men jag kan inte rå för det. Så när jag försöker förklara något så står min hjärna still. Den är tommare än ett tomt blad och jag känner mig lagom intelligent. Vilket var en av anledningarna till att jag trodde jag var korkad fram tills jag blev 25 och en massa människor motbevisade den teorin för mig.
Jag är dock väldigt duktig på att uttrycka mig skriftligen, så länge jag får tänka ifred.

Anledningen till att jag skriver om detta är för att många gånger när folk har bett mig att förklara "symptomen" för Aspergers Syndrom så drar jag drar jag upp de vanligaste kriterierna och då brukar folk säga "men jag har också det och det och det, jag kanske också har Aspergers" fast jag märker på dem att de inte alls har AS, främst på deras kroppsspråk och deras brist av ovilja till ögonkontakt, något som jag fick träna bort när jag var tonåring, hade läst att folk litade inte på människor som inte kollade folk i ögonen, plus att mamma har under hela min uppväxt sagt att man kollar på den personen man pratar med i ögonen.
Så då känns det som om de här personerna missförstår vad jag försöker berätta om AS och jag blir då frustrerad och vill försöka förklara så att de förstår men orden sviker mig.

En annan anledning är det här med att jag blir så trött av socialt umgänge och hur trött jag är efter en arbetsdag på min fas3-praktik, som inte ens är inärheten av ett riktigt jobb (jag sitter ensam i ett rum, håller på med samma arbetsuppgifter varje dag samtidigt som jag kollar på serier på andra skärmen med min chefs tillåtelse då jag är som effektivast när jag ser på en bra serie, minimal kontakt med resten av folket som är på kontoret, även om de tenderar till att komma in till mig ibland), jag försöker ibland förklara för människor som säger att de vill förstå, även om jag är tveksam till det ibland beroende på deras respons, jag berättar att jag blir jättetrött psykiskt och ibland blir jag helt utmattad.

Många har då svarat att de också blir trötta efter en arbetsdag och då brukar jag få berätta att jag blir så trött att jag orkar ibland inte göra något annat än att sätta mig i soffan och stirra, jag måste samla energi för att orka göra iordning mat, vilket jag har struntat i många dagar och bara gått och lagt mig istället. Att jag blir så trött att jag blir känslomässigt labil, en gång var jag så trött att när matlådan läckte ut i väskan på jobbet så bröt jag ihop totalt och bara grät, så chefen fick komma och trösta mig för jag grät så hårt. När jag väl hade lugnat ner mig så bet jag ihop och klarade av resten utav dagen. Men när jag är så trött så kan jag bara brista ut i gråt hur lätt som helst vilket jag hatar, men jag orkar inte kämpa emot.

Trots att jag verkligen trivs på SAC så blir det svårare och svårare för mig att ta mig ur sängen på morgonen ju längre in på arbetsveckan vi kommer och då är det inte längre bara psykiskt trötthet utan även kroppen känner att jag behöver vila och jag känner att jag kommer aldrig ifatt, helgen räcker inte till för att jag ska bli utvilad. Än så länge så är det hanterbart, men jag vet inte hur länge till jag orkar med detta, innan min psyke och kropp klappar ihop totalt.

Och allt detta vill jag kunna förklara verbalt men jag kan inte. Det var en av anledningarna till varför jag hade med mamma på mötet på f-kassan, så hon kunde uttrycka sig åt mig, bli förstådd åt mig. Jag hoppas bara att det räckte, med läkarintyg, massa papper från af och en rapport från min chef, att det är nog för att f-kassan godkänner min ansökan. Det är mars nu och de har t o m april på sig att komma fram till ett beslut och jag kan inte rå för att oroa mig, med tanke på hur resten av mitt liv har varit, varför skulle då det här gå vägen? Så jag är jävligt rädd.

Jobb på kommunens it-avdelning? YES PLEASE!!!

I tisdags så var chefen för kommunens it-avdelning här på besök, chefen hade bjudit in honom för att visa upp hur vi har det här i SAC och hans baktanke var då att visa upp mig, då han tycker att jag är väldigt duktig med datorer och väldigt snabblärd (mao teknisk :P) och han tyckte det var synd att denna kunskap inte utnyttjades ordentligt utan slösades bort i fas 3.

Det är många som tycker att jag är jävligt smart, men eftersom jag är oförmögen till att kunna plugga (jag försökte, läste en termin på kau och misslyckades rejält och då läste jag Företagsekonomi, nåt som jag hade lätt för i gymnasiet, not so much på universitetet) så blir det svårt att ha användning för min intelligens. Så det är nästan synd att jag är så smart som jag är (hmm, det börjar låta som om jag har ett gigantiskt ego och stort självförtroende... yeah right!) för då skulle jag kanske ha kunnat börjat på samhall eller liknande ställen. Det är tydligen illa nog att jag vill ha industri-jobb eller andra enformiga arbeten.

I alla fall, it-chefen var här som sagt och han var tydligen inte så entusiastisk över besöket och han var tydligen väldigt neutral hela besöket. Sedan fick han träffa mig i mitt "lilla" rum där jag sitter ensam med mina 2 skärmar. Han som alla andra, reagerade över att jag har 2 skärmar och vi snackade litegrann om teknik och sådant, min chef tyckte dock att jag sa något som var väldigt tjejigt, jag hade sagt att jag var lite kunnig om datorer och teknik, ordet lite var tjejigt enligt honom, så jag sa istället "Ok då, jag är väldigt kunnig om datorer och teknik" och det tyckte han var mycket bättre :P

Efter it-chefen hade gått så fick jag reda på att han var om inte eld och lågor så var han i alla fall mer entusiastisk än när han kom, han ville ta över mig från SAC (som fas3are till att börja med, men vi alla hoppas att det kan leda till jobb), men han ville veta lite mer om fas3 och ha papper och sådant först, så vi ringde till min SIUS-handläggare och berättade den goda nyheten och bad honom att fixa de papper som behövs. Så vi får se vad detta leder till.

Tydligen har chefen pratat med kvinnan på af som har hand om fas3 och kommit överens med henne om att vantrivs jag på it-avdelningen så får jag komma tillbaka till SAC på en gång, men det är nog mest teknik-nördar på den avdelningen, såna hanterar jag varje dag så det ska inte vara några större problem. Hoppas jag, för jag vill att detta ska leda till jobb och jag vet att SIUS-handläggaren kommer att locka it-chefen med lönebidraget som arbetsgivare får när de anställer någon med ett funktionshinder. Vet inte hur det funkar OM jag skulle bli halvtidssjukskriven, men det tar vi då, för det är inte ens säkert att min ansökan kommer att bli beviljad eller att detta leder till ett jobb. Så jäkla många om, bah.

Men det skulle vara så väldigt skönt med ett jobb och få ut 5siffrigt någon gång, slippa behöva snåla och vara så himla ekonomisk hela tiden, kunna ha kul utan att tänka på pengarna som flyger iväg mm. Jag skulle kunna spara ännu mer till en större lägenhet med balkong, det vore jävligt najs. Fast först blir det nog en ny mobil, då den jag har driver mig till vansinne. Sista gången jag köper en HTC-mobil.

Jag börjar bli lite orolig... igen

Den här artikeln gör mig lite orolig just nu, om den här killen som uppenbarligen verkligen inte kan klara sig själv, inte får rätt till hjälp av f-kassan, hur ska då jag få min ansökan om halvtid godkänt? Min handläggare på f-kassan har redan ringt till både min gamla SIUS-handläggare på af och till min fas3-anordnare (som jag kallar för chefen för att förenkla) och försökt få dem att säga att jag klarar heltid, bara för att jag är heltid på min fas3-plats.

Men de båda sa aldrig det, utan dels ifrågasatte de att hon var den hon var och de blev även misstänksamma när de märkte att hon pratade i högtalartelefon, som om det var någon med henne som lyssnade på samtalen.
Dessa båda män är dock ett jättebra stöd för mig (trots att jag blev av med mitt SIUS-stöd när jag hamnade i fas3, som om det skulle ha botat mig från mitt funktionshinder, men min handläggare vägrar att släppa mig, trots att han officiellt inte har kvar mig) och de båda vill att det ska bli som bra som möjligt för mig, vilket är just halvtid sjukskrivning.

Det jobbiga är den här väntan, att mitt liv ligger i deras händer och det sliter på mig, för jag vet att om jag får ett nej så kommer jag att bryta ihop, för jag klarar knappt veckorna som det är just nu och verkligen kämpar för att komma upp ur sängen varje dag och jag trivs verkligen här på SAC.

Men får jag ett nej så kommer jag att överklaga deras beslut, efter att ha återhämtat mig. Jag ska få svaret senast slutet av april

Migrän på alla hjärtans dag :(

Fick migrän idag av alla dagar, vilket var lagomt mysigt. Det hjälpte inte att morsan tog med mig på djupvattengympa igår för första gången för mig. Det var jävligt kul och jävligt jobbigt, kunde knappt stå upp efteråt, så det var en fördel att vi stretchade i den varma barnpoolen och kunde lugnt stå på knä. Det var tur att morsan skjutsade mig dit och hem, annars hade jag inte kommit hem på många timmar :P

Jag hade huvudvärk redan igår när jag kom hem från praktiken och den blev värre efter gympan, men inte så illa att jag behövde ta värktablett, trodde jag. Men jag var så trött att jag drack en halvliter vatten, åt en smörgås och la mig, somnade väldigt snabbt kan jag säga.

Sen imorse så vaknade jag av sprängande huvudvärk på ena sidan av huvudet och illamående, så det var lagomt skönt att vakna. Så jag skickade ett sms till praktiken där jag skrev att jag hade migrän och skulle bli några timmar sen, sedan tog jag hand om illamåendet och tog 2 tabletter innan jag la mig igen och somnade efter en stund.

Enda fördelen är att jag hade ingen träningsvärk från igår, trots att jag ansträngde mig, har bara lite ont på baksidan av låren av frigoliten, men det står jag ut med.

Just nu sitter jag på praktiken, kom hit ca kvart i elva, lite senare än vad jag ville, men idag ska jag garanterat inte stressa om jag inte vill gå hem och lägga mig igen. Jag är fortfarande lite överkänslig mot ljus, ljud och lukter. Så lunchen blir intressant, men jag överlever... Hoppas jag :P

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag har hittat mitt drömjobb!!

Tyvärr så kan jag inte få betalt, för det är fas3-praktik :( Jag älskar att ha praktik på Sverige Amerika Centret, det är härliga "kollegor" (alla utom chefen är fas3:are) som har underbar och knäpp humor så jag passar verkligen jättebra in, har en jättebra chef/handläggare/vad man nu ska kalla honom, när jag berättade för honom att jag har Aspergers Syndrom första dagen så var hans respons "Men vad bra" och stort leende, första gången jag råkade ut för det :P

Jobbet som vi gör är väldigt bra också, jag kan inte komma på ett bra ord för vårt positiva arbete, men vad vi gör är att vi går igenom folkbokföringsböcker från innan 1940 och skriver upp alla immigranter och emigranter in i en databas, som prästerna har sammanställt från kyrkoböckerna en gång om året och sedan skickat in till staten, som de sedan har gjort böcker av. Låter det lätt? Jag kan lova att det är det inte, för detta var innan datorer, detta var t o m innan skrivmaskin blev vanligt så de flesta församlingar är handskrivna... i gammaldags skrivstil... och vissa präster måste ha varit fulla när de skrev de papprerna för jösses vad svårt det kan vara att tyda namn och yrken ibland.

Det jag gör dock är att jag sitter och sidnumrerar inskannade böcker, så de bilder där det står ett sidnummer får det sidnumret som namn, detta är vår betalning för att vi har tillgång till folkbokföringsböckerna och detta är ett jobb som de andra avskyr medan jag älskar det, för jag har tillåtelse att titta på serier eller filmer samtidigt (jag jobbar mer effektivt då har vi upptäckt) och jag slipper då anstränga mig för att försöka lista ut vad prästerna har skrivit, även om jag tydligen var väldigt bra på det, för folk som har varit där längre än vad jag har brukar fråga mig om råd ibland. Men jag föredrar sidnumrering.

Enda nackdelen är att jag orkar inte riktigt, jag är helt slut när jag kommer hem och ibland har jag t o m huvudvärk när jag kommer hem, det blir ibland för många intryck, för mycket socialt.
När det gäller intryck så sitter jag så jag ser dörren och reagerar varje gång någon går förbi den dörren, vilket händer rätt så ofta då de som röker går förbi vårt rum för att gå ut och röka.
När det gäller det sociala så blir det tyvärr för mycket, jag sitter i ett rum med 4 andra och de är jättetrevliga och jag gillar att prata med dem men det blir nog lite för mycket för mig, samt att jag får hjälpa en av dem med datorn och liknande med jämna mellanrum, vilket också är jobbigt för mig.

Lägg då till 2 raster och en lunch och första rasten är alltid värst då vi är så många då och det blir väldigt högljudd och jag får ibland hålla för öronen för att det är så jobbigt. De ska försöka fixa så att ljudnivån sänks, men med tanke på att vi ska bli fler och vi får knappt plats i matsalen som det är så vette katten vad de har tänkt sig.

Det blir nog bättre på måndag, då ska jag flytta in till ett annat rum, som vi har döpt till det tysta rummet, då dit in ska bara de som behöver lugn och ro och tystnad för att kunna arbeta och må bra, vi fixade till det rummet igår, jag hjälpte till med att sätta ihop datorstolar och sätta ihop datorerna, borden fixade någon annan med borr och en skulle fixa gardiner i avslappnande färger till rummet så det blir lite finare, men vi har redan en tavla därinne :P

Det har potential till att bli riktigt trevligt därinne, även om jag kommer att sakna vissa saker, som när rökarna står ute och röker så brukar de knacka på fönstret som är bakom mig och skoja med mig, eller när min chef vill visa något tekniskt eller ha hjälp med sin mobil (hans första android-mobil så lite ovant för honom men han är väldigt teknisk så han klurade ut det mesta själv) eller när folk kommer in för att snacka lite.

Det är så synd att jag blir så trött av socialt umgänge för jag gillar att vara social, jag gillar att vara med folk även om jag inte kan läsa av dem korrekt ibland, men jag blir så trött att jag orkar ingenting på slutet av dagen, jag försöker ha nog med energi för att göra mat och hålla mig vaken till en viss tid, för jag är då helt slut i huvudet och vill bara gå och sova. Ibland är jag fortfarande trött när jag vaknar för att huvudet hinner inte vila ut medan kroppen är utvilad, så det blir en krock där och jag har ännu inte listat ut för hur jag ska lösa det problemet, för jag blir bara tröttare och tröttare och längtar till helgen då jag kan äntligen låta huvudet vila ut.

Jag önskar tiden kunde gå lite snabbare, så jag får svar från f-kassan, för detta visar bara att jag klarar tyvärr inte heltid, hur jag än skulle vilja klara det. Så då får jag ta en minskad inkomst och må bra istället, även om det blir lite svårare ekonomiskt, men det går nog runt.

Jäkla lång väntan på svar

Det är 2 saker som jag irriterar mig över och båda har koppling till försäkringskassan (surprise surprise), den ena saken är att jag måste vänta 3-4 månader innan jag får ett svar på min ansökan om att få jobba halvtid! 3-4 månader och jag känner mig sliten efter bara en månad praktik, skulle jag vara social på helgen (som jag var i lördags) så känner jag mig ständigt trött men kan inte vila för att jag måste vara på praktiken och då ska jag alltså köra såhär 3-4 månader till, jag skulle behöva bli sjukskriven på halvtid nu ju. Jag hoppas verkligen att jag vänjer mig så det blir lite bättre, men jag kommer nog inte att vara så jättesocial den här tiden tyvärr.

Den andra saken jag irriterar mig över är reglerna för när man är halvt sjukskriven, då ska man tydligen jobba 4 timmar per dag, finns inga alternativ för klarar man att jobba 8 timmar på en dag så ska man klara heltid tydligen. Men så är det inte för mig, för mig skulle det vara bättre om jag jobbade 4 timmar 3 dagar i veckan och 8 timmar en dag så jag skulle få en vilodag inför helgen och kunna vara social, t ex 4 timmar mån, tis och tors och 8 timmar på ons, så får jag fredagen ledigt, det skulle jag må bättre av än 4 timmar varje dag.

En vilodag funkar såhär för mig, jag sover tills jag vaknar dock max 10 timmar för annars får jag problem inför kvällen därpå, om jag inte är jättetrött för då kan jag sova ett helt dygn, sedan stannar jag i sängen hela dagen, jag går bara upp för att gå på toa och för att hämta mat i köket och då oftast något som inte kräver nåt jobb, som rostat bröd med pålägg eller liknande. När jag är i sängen så sover jag inte utan jag vilar och då brukar jag läsa böcker eller surfa på nätet, vilket är varför jag först hade en netbook och sedan en surfplatta, så därför är det väldigt synd att surfplattan är trasig, för jag behöver den verkligen när jag vilar och inte vill läsa böcker.

Oftast behöver jag bara en sån här vilodag, men ibland så kan jag behöva flera beroende på hur social jag har varit och hur trött jag är, jag är av någon anledning mindre trött på soliga och varma dagar, det ger mig mer energi av någon anledning. Så jag längtar till senvåren och sommaren kan jag säga, skulle vilja ha den energin nu.

Så 4 timmar per dag 5 dagar i veckan är inte bra för mig och jag tycker att det där borde anpassas individuellt istället. Är det inte bättre att jag mår bra istället för att följa regler?
Men det där är att ta ut något i förskott (något som jag är väldigt bra på, både positiva och negativa saker), jag är inte ens säker på att de kommer att bevilja min ansökan, trots intyg från en läkare som inte tycker att jag ska jobba mer än halvtid. Det får jag se om 3-4 månader... BAH!

Usch för mardrömmar

Jag vaknade redan klockan fem imorse av en mardröm och jag kunde verkligen inte somna om. Vanligtvis när jag har en mardröm så handlar det om spindlar och ska jag vara ärlig så hade jag föredragit det.

Men denna gång så drömde jag att jag var hos mina föräldrar med min bror, svägerska och brorsdotter och mamma hade lagt min brorsdotter så hon skulle sova, men hon grät så rejält att det märktes att det var nåt fel på henne, så mamma plockade upp henne. Då spydde min brorsdotter och hon spydde upp rejält med blod, vilket gjorde att jag i drömmen drabbades av panik och började gråta rejält och då vaknade jag.

Så jag vaknade med den panikkänslan och spenderade en lång stund med att intala mig själv att det var bara en dröm, min brorsdotter mår bra, det är ingen fara. Men jag kunde inte somna om efter det.

Jag har hellre mardrömmar om spindlar än om mina nära och kära, jag hatar såna drömmar. Det är tur att jag sällan har såna mardrömmar.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Fy fan för Tele2's faktura-avdelning!!

Jag fick min faktura från Tele2 idag och den stämde inte enligt mig, för under delen Fasta Avgifter så hade jag:

Mobilsurf Mini 2011-09-23/2011-10-06 13,54 kr
Mobilsurf Mini 2011-09-24/2011-10-06 -12,56 kr
Mobilsurf Mini 2011-10-07/2011-11-06 29,00 kr

Jag har förskottsbetalning på min mobilsurf, så jag har redan betalat för perioden 7 september-6 oktober, men min mobilsurf gick inte igång när jag fick en ny period, så i ca en vecka, om inte mer jag minns inte, så hade jag inget mobilsurf pga ett fel i Tele2's system, så jag antar att det var det rabatten var för, men de ville att jag skulle betala en period 2 gånger, vilket jag inte var så förtjust i.

Så jag ringde då Tele2's faktura-avdelning och fick prata med en kille och fick spendera 25 min på att förklara honom vad jag protesterade mot (nej jag protesterar inte över att betala 29 kr i mobilsurf för 7 okt till 11 nov, jag protesterar över att betala för 23 sept till 6 okt IGEN, för det betalade jag FÖRRA månaden), men killen verkade fanimej inte fatta, trots att jag fick vänta några gånger för att han skulle kolla fakturorna och prata med en kollega.

Sen efter 25 minuter när killen ÄNTLIGEN fattade (jag var lagomt frustrerad då, man ska inte behöva berätta samma sak för nån 6 ggr innan de förstår), så fick jag vänta igen en liten stund och när han kom tillbaka så sa han att det han kunde erbjuda mig var 20 kr i ringpott... JAG HAR REDAN 150 KR I RINGPOTT PER MÅNAD FÖR FAN och jag kommer väldigt sällan upp till att spendera 75 kr av min pott, ännu mindre 150, VAD FAN HAR JAG FÖR ANVÄNDNING AV YTTERLIGARE 20 KR?!?!

Jag tappade humöret totalt, vilket jag kände på mig, så jag sa bara "tack för ingenting" och lade på i örat på honom, hörde att han pratade men det sket jag i, för hade jag fortsatt prata med honom så hade jag nog börjat skrika i hans öra istället.

Jag försökte verkligen hålla mig lugn, för jag har jobbat på kundtjänst och jag hatade kunder som tog ut ilskan över mig, men den här gången berodde min ilska på idioten och inte företaget, för fan vilket jävla stolpskott!! Han skriver säkert någon taskig kommentar på min sida som de har just nu, men det skiter jag i, för hur korkad får man vara? Jobbar man på en faktura-avdelning så ska man kunna datum och siffror och det kunde inte den här killen.

Så jag får betala 2 ggr för den perioden och "tacka och bocka" (i helvete heller) för min extra pott på 20 kr... BAH!!

Roliga blondin-skämt

Var på ett forum där medlemmarna började posta roliga blondin-skämt på engelska, flera av dem var väldigt roliga, så jag var tvungen att stjäla dem och dela med mig av dem :)

------

A blonde lady motorist was about two hours from San Diego when she was flagged down by a man whose truck had broken down. The man walked up to the car and asked, "Are you going to San Diego?"

"Sure," answered the blonde, "do you need a lift?"
"Not for me. I'll be spending the next three hours fixing my truck. My problem is I've got two chimpanzees in the back which have to be taken to the San Diego Zoo. They're a bit stressed already so I don't want to keep them on the road all day. Could you possibly take them to the zoo for me? I'll give you $100 for your trouble."

"I'd be happy to," said the blonde. So the two chimpanzees were ushered into the back seat of the blonde's car and carefully strapped into their seat belts, and off they went.

Five hours later, the truck driver was driving through the heart of San Diego when suddenly he was horrified! There was the blonde walking down the street, holding hands with the two chimps, much to the amusement of a big crowd. With a screech of brakes he pulled off the road and ran over to the blond. "What the hell are you doing here?" he demanded, "I gave you $100 to take these chimpanzees to the zoo."

"Yes, I know you did," said the blonde,"but we had money left over so now we're going to Sea World."

--------

A young ventriloquist is touring the clubs and one night he's doing a show in a small town in Arkansas. With his dummy on his knee, he starts going through his usual dumb blonde jokes when a blonde in the 4th row stands on her chair and starts shouting: "I've heard enough of your stupid blonde jokes. What makes you think you can stereotype women that way? What does the color of a person's hair have to do with her worth as a human being? It's guys like you who keep women like me from being respected at work and in the community and from reaching our full potential as a person. Because you and your kind continue to perpetuate discrimination against not only blondes, but women in general, and all in the name of humor!"

The embarrassed ventriloquist begins to apologize, and the blonde yells, "You stay out of this, mister! I'm talking to that little bastard on your knee."

-------

A Year With A Blonde:

January - Took new scarf back to store because it was too tight.

February - Fired from pharmacy job for failing to print labels....."duh".....bottles won't fit in typewriter!!!

March - Got excited.....finished jigsaw puzzle in 6 months.....box said "2-4 years!"

April - Trapped on escalator for hours.....power went out!!!

May - Tried to make Kool-Aid.....8 cups of water won't fit into those little packets!!!

June - Tried to go water skiing.....couldn't find a lake with a slope.

July - Lost breast stroke swimming competition.....learned later, other swimmers cheated, they used their arms!!!

August - Got locked out of car in rain storm.....car swamped, because top was down.

September - The capital of California is "C".....isn't it???

October - Hate M & M's.....they are so hard to peel.

November - Baked turkey for 4 1/2 days.....instructions said 1 hour per pound and I weigh 108!!!

December - Couldn't call 911....."duh".....there's no "eleven" button on the phone!!!

What a year!!

-----

I remember the day a bunch of my co-workers started telling blonde jokes when this very nice and very smart gal, a platinum blonde, walked in from the next office down. Upon completing her tasks, she started to leave, but then turned around and asked, "By the way, do you all know why there are so many blonde jokes?" We all shrugged and said we didn't, so she explained with a smile and a wink, "The only thing brunettes get to do on Friday and Saturday nights is sit around making up more blonde jokes."

Jag är trött

När jag kom hem i måndags så var jag helt utmattad fysiskt, mentalt och emotionellt, det hjälpte inte att måndag var ingen bra dag för mig, det gick bra så länge vi var i Ullared men efter det gick allt rätt så snart käpprakt åt helvete, med rusningstrafik och byggarbete som försenade mig och Johanna såpass mycket att jag missade tåget med 20 minuter och jag visste att nästa tåg skulle göra att jag missar sista bussen till Karlskoga och allt jag ville var att komma hem. Tack och lov hämtade mina föräldrar mig, jag var så trött att jag orkade inte ens prata utan somnade i bilen.

Jag är fortfarande väldigt trött och då sov jag 15 timmar i tisdags och har inte direkt ansträngt mig alls, enda gången jag var ute var igår när jag hämtade ut ett paket och på vägen dit träffade jag bostadsrättsföreningens ordförande som var pratglad, jag stannade kvar och pratade med henne, även om det lät som om jag var hes och jag pratade inte så mycket, men det tog av min energi tyvärr, men det var inte direkt i mitt huvud att bara gå, hon visste att jag var trött för det var det första jag sa till henne, när hon frågade hur jag mådde. Men hon blev kaffesugen efter en stund, så jag kunde hämta paketet och sedan stänga in mig i lägenheten igen.

Har dock fått besök av 3 olika personer de senaste dagarna, igår fick jag besök av Lasse i några timmar och sedan kom jimmy och "befriade" mig från lite godis som han kallade, han jobbar natt denna vecka vilket alltid är jobbigt av någon anledning och idag fick jag besök av Ulliz några timmar. Hade planerat att tvätta idag, men jag var väldigt trött när jag bokade tid (i tisdags om jag minns rätt, fick jag lite frisk luft den dagen med), jag trodde att jag hade bokat tvättstuga 1 tvättpass 3 (16.00 till 21.00) men egentligen hade jag bokat tvättstuga 2 tvättpass 1 (7.00 till 12.00), så jag fick boka tid imorgon istället. Hade även tänkt att gå på bio idag men det kände jag att det orkade inte jag. Skulle även ha handlat, men icke.

Det värsta är att jag vet inte hur jag ska orka allt jag har planerat att göra, på listan är att tvätta minst 4 maskiner mellan 12 och 16, åka till arbetsförmedlingen och få lappen för aktivitetsstöd underskriven, lämna lappen på försäkringskassan, köpa sushi, handla de varor som tog slut och gå på bio och jag har verkligen noll ork. Handla gör jag på Ica som självskanningkund, så handlar jag bara på en tid då inte så många är inte i affären så är det lugnt. Det är tvättningen och de olika myndigheterna som jag är orolig för.

jag kan inte räkna ut hur jag ska planera allt heller så det är optimerat, funderar över att slänga in 2 maskiner och sedan på en gång sticka och fixa lappen och sushin, hoppas på att jag hinner äta innan maskinerna är klara, men för att ge mig lite mer tid så ska jag nog göra tvärtom mot vad jag brukar och köra 60-tvätten först och sedan 40-tvätten, då får jag lite mer tid för maten, även om torkningen då tar längre tid... men det är inte så mycket som ska torkas in torkrummet, så jag kan ta det minsta rummet, så kan det torka resten av kvällen. Vette katten vart jag ska planera in när jag ska handla mat, om jag ska göra det på förmiddagen eller på kvällen.

Nåt som jag verkligen ser fram emot är grillningen på lördag, jag bryr mig inte om det bara blir jag och mina föräldrar eller om hela svenska släkten kommer, jag vill bara ta det lugnt och njuta, känner mig alltid lugnt och säker i mitt barndomshem.