Kräftskiva och Avstämningsmöte

Jag känner mig verkligen ur balans just nu, jag har inte motionerat sedan i lördags och jag äter fel igen, både för sällan och fel mat, men jag har inte ork för att ta tag i det, men det här är varför jag inte gillar att gå på möten som påverkar mitt liv, jag oroar mig jättemycket innan mötet och efteråt så går all tankeverksamhet åt att smälta och tolka vad som har sagt och försöka komma ihåg allt med, det är därför jag föredrar att ha med morsan, för minns jag fel eller har jag tolkat något fel så rättar hon mig.

Aja, innan jag började oroa mig så hade vi en kräftskiva inplanerad för att fira att morsan och farsan fyllde år i början av augusti och det var något som jag hade sett fram emot, för vi har generellt bara en kräftskiva och jag vet att mamma brukar köpa rätt så många kräftor och det är inte alla i familjen som gillar kräftor, så jag brukar få i mig rätt så många, med bröd som tilltugg :P
Och det var en jättetrevlig stämning, jag fick träffa min andra brorsdotter för första gången, en till liten sötnos, med en massa svart hår.
Min andra brorsdotter var naturligtvis också med och hon var en riktig sötnos hon med, finklädd och allt och full av energi, jag kan inte tro att hon ska fylla 2 år snart, gud så tiden går, hon var ju en nyfödd bebis nyss, min lilla solstråle.

Mamma och pappa fick en varsin skiva av mig i födelsedagspresent och det första pappa gjorde var att sätta på sin skiva så vi kunde ha den som bakgrundsljud medan vi åt och han blev väldigt nöjd.
Jag fick skjuts till tillställningen, men jag hade bestämt tidigare under dagen att jag skulle gå hem, det var så skönt ute, så jag fick lite kvällsluft, men när skulle gå, så var jag tvungen att gå samtidigt med ena brorsan och hans familj, för solstrålen gav mig mina skor och var rätt så bestämd över att jag skulle sätta på mig dem och gå med dem ut till deras bil innan jag fick vinka hej då till dem. Snacka om en bestämd liten dam :P

Dagarna därefter var lagom roliga, då kom oron inför mötet och jag längtade verkligen till tisdagen så jag kunde sluta oroa mig, fast jag visste nog att det skulle ta några dagar för mig att smälta allt. Lite dålig tajming dock, för mamma och jag hade bestämt att för några veckor sedan att vi ska städa nu på söndag och jag fick reda på mötet förra torsdagen, så jag har inte förstädat så mycket som jag skulle vilja, så jag får försöka anstränga mig idag och imorgon.

På mötet så var det jag, mamma, min handläggare från Försäkringskassan, kuratorn från Vuxenhab och en kvinna från Arbetsförmedlingen som träffades, vi började mötet med att kvinnan från Af frågade mig om det var ok att hon var med, då jag har gått i samma klass som en av hennes söner i 9 år, och jag sa att så länge jag får den hjälp jag behöver och har rätt till så har jag inget emot det.

Jag ska försöka komma ihåg vad som sades, men det är svårt då jag bröt ihop och grät några gånger, så jag var känslomässigt instabil under mötet, fast jag ansträngde mig rejält för att bita ihop och hålla mig lugn.
Handläggaren från f-kassan frågade mig om jag förstod varför jag fick avslag på min ansökan och jag svarade att jag förstod nog egentligen, jag hade varit för duktig för mitt eget bästa, bitit ihop och ansträngt mig för att vara på praktiken varje dag heltid, så det fanns inga riktiga papper på att jag inte klarade heltid, oavsett vad folk omkring mig såg. Så det fanns inga belägg på att godkänna ansökan, trots läkarutlåtandet och rapport från min anordnare. Men nu bör det finnas belägg, pga sjukskrivningen och att jag nu har praktik på halvtid men får betalt för heltid, ska börja jobba 4 timmar första veckan i september då jag är sjukskriven på halvtid fortfarande och jag tänkte jobba mig upp till de 4 timmarna, så denna vecka jobbade jag 2 timmar per dag och nästa vecka jobbar jag 3 timmar per dag.

Detta sade jag till dem med, vilket hon från f-kassan skrev upp i sina papper, att jag inte var tillbaka helt på praktiken än.
Det sades rätt så mycket på mötet, men det jag kommer ihåg att vi kom fram till är att jag skulle skriva upp alla mina arbetsplatser, vad jag hade för uppgifter och hur jag mådde både på jobbet och efteråt, i den mån jag kan komma ihåg dvs.
Hon från Af skulle prata med vårdcentralen och höra med dem, samt att hon ska komma på besök på praktiken nästa torsdag, dels för att se hur anpassad min arbetsplats verkligen är så hon kan se med egna ögon att man kan nog inte anpassa mer för mig, förut att låta mig jobba hemma, men det är inte heller bra, för då stänger jag bara in mig i lägenheten, så jag behöver komma ut och vara social några timmar per dag, bara inte heltid. Hon ska även prata med min anordnare för att få höra hans professionella åsikt. Det blev bestämt att Af skulle göra en arbetsbedömning på mig istället för Activa, vilket tydligen väger betydligt mer hos F-kassan.

Jag sade även att jag skulle vilja vänta med byte av fas3-plats till kommunens it-avdelning, då jag känner att jag känner mig trygg på SAC, jag känner folket där och det är en trygghet jag behöver nu medan vi håller på igen. Hon från Af föreslog då att vi kunde ju fixa så att jag var några dagar i veckan på SAC och några dagar på it-avdelningen och jag berättade för henne att vi hade bett om den lösningen tidigare i våras, men hade fått ett blankt nej, man är på ett fas3-ställe i taget. Hon tyckte att det lät konstigt och skulle kolla upp om det inte gick att lösa på något sätt. Jag förstår hur hon tänker, då det är omöjligt att få jobb på SAC, så hon ser it-avdelningen som en väg till jobb för mig. Men vi får se hur det går

Kuratorn från Vuxenhab ska prata med läkarna på vuxenhab igen och även med ledningen, vi bokade även att vi ska träffas nästa fredag, denna gång går jag nog själv. Vi skulle mest fokusera på att rehabilitera mig, så jag mår bättre psykiskt och få tillbaka energin som jag har blivit av med under årets gång.
Handläggare från F-kassan hade inte så mycket att göra, utan det var bara att vänta och se vad vi andra kommer med, så får vi se om det räcker för en godkänd ansökan.

Vi bokade ett nytt möte i mitten av november och det sades flera gånger till mig att utöver uppgiften med arbetsplatser så ska jag inte bekymra mig om något förutom att bli bättre, att bli stark igen och försöka njuta av livet så mycket jag kan. För det kom upp att jag var lite självmordsbenägen i början av sommaren, vilket var något som morsan hade tagit upp, då hon tyckte det var skandal att någon skulle tryckas ner så långt att hon funderar på självmord.

Så under veckan har jag börjat snacka med mina spelarkompisar igen, jag spelade Minecraft hela dagen igår med några av dem, en av killarna hade spenderat flera timmar med att övertala mig till att testa det spelet, medan jag försökte rädda minichefens hårddiskar, eller i alla fall hennes bilder, jag hittade dem, men de var alla trasiga, vilket gjorde mig jätteledsen, så jag kände att jag behövde lite uppmuntran så jag laddade ner spelet och timmarna bara flög, men killarna hade väldigt roligt åt att jag dog hela tiden :P Men jag började på att bygga ett Herrgårdshus, men creepers sprängde delar av mitt hus 3 gånger, lagomt kul att få börja om i de delarna, men jag ska i alla fall ha 4 våningar, varav en av dem är vind, jag kan inte ha en källare, då vi byggde ut planen vi var på, så under huset så är det en massa monster och även en stor sjö, så jag får bygga en källare lite senare.
Skulle egentligen ha städat lite, men jag märkte verkligen inte att tiden flög, helt plötsligt hade det varit läggdags för längesen och jag ville bara fortsätta.

Första lördagen i september ska jag åka med några ner till Liseberg, jag kommer att sova över hos min bästa vän redan på fredagen, vi får se om vi går på hockey om hon får en fribiljett, annars tar hon ledigt den fredagen, vi får se hur det går.
Jag skulle även vilja åka till Stockholm en helg innan Scifi-mässan och bli lite bortskämd och umgås med Tomas. Han fyller år om några dagar, så jag ringer nog honom och grattar honom, så får vi se om det blir något.
Nästa helg börjar headstarten i Guild Wars 2, ska bli så kul att få spela det spelet på riktigt, även om jag och spelarkompisarna inte är överens om val av server, men jag kan vara gäst på deras server, så det löser sig allt.

Jag anstränger mig just nu på att se ljust i livet och se fram emot saker, det hjälper att jag får ett ekonomiskt tillskott snart så jag har pengar till en ny kyl/frys om det skulle komma ett bra erbjudande. Jag har familj, vänner och arbetskamrater som är bra och stöttar mig och som försöker förstå hur det funkar mig, även om de inte förstår helt så är jag väldigt tacksam att de försöker, mer kan jag inte begära.