Jag hade en tid hos en läkare igår på vårdcentralen och jag kände att jag var så psykiskt instabil att jag bad morsan att följa med mig på läkarbesöket, ifall jag bröt ihop igen. Men planen med hela besöket var att bli halvtidssjukskriven den vägen eller i värsta fall heltidssjukskriven pga utbrändhet, för jag är på god väg dit kan jag säga.
Så vi fick träffa läkaren som var en väldigt sympatisk kvinna och bra på många sätt, men hon kunde inte hjälpa mig. Hon berättade att det kvittar hur många sjukintyg hon eller andra läkare på vc skriver så kommer inte f-kassan att godkänna dem, då de har fått ett intyg från en specialistläkare där han har skrivit att jag klarar max 50% i flera år framåt och ändå så vill de avslå min ansökan!!! De godkänner på sätt och vis inte hans intyg!!
Så det fanns inget hon kunde göra för mig och då bröt jag ihop igen, jag bara grät och grät, för jag orkade inte mer då, det kändes så hopplöst, jag kände mig maktlöst och visste inte vad jag skulle göra, eftersom f-kassan inte kan godkänna min ansökan då jag "jobbar heltid" och har "klarat mig såhär långt", men när jag försöker sjukskriva mig så får jag höra att det kan jag inte, för f-kassan skulle inte godkänna sjukintyget! Snacka om moment 22.
Den här läkaren ville dock verkligen hjälpa mig, så hon gav en massa förslag som jag hoppas att morsan minns för mitt minne är lite luddigt efter att jag bröt ihop, men det jag minns är att jag skulle begära en kopia av intyget från specialistläkaren, den ringde jag om igår då de hade stängt receptionen för dagen igår när jag ringde, hon nämnde nåt om att jag kunde begära ett avstämningsmöte(?) där jag har möte med f-kassan, arbetsförmedlingen och har med mig folk som kan prata om min sak om jag förstod det hela rätt.
Hon sa även att senare idag så skulle hon på ett möte där folk från olika myndigheter var med och då skulle hon ta upp mitt fall och höra hur vi ska göra i den här situationen, då hon såg hur dåligt jag mådde och att det behövdes göra något rätt så snart.
Så just nu kan jag bara sitta och vänta, vänta på kopian av intyget som jag hoppas kommer imorgon och vänta på samtal från den där läkaren, höra vad som bestämdes under mötet, vänta på lappen från f-kassan så jag kan få gå på möte med min handläggare.
Bara en massa väntan, igen.
Hej, ramlade över din blogg när jag sökte på AS hos kvinnor. Hur gick det för dig sen?
SvaraRaderaJag jobbar halvtid och är inte sjukskriven. Jag jobbar på ett litet kontor som assistent / sekreterare. Jag tjänar så att jag klarar mig. Jag är inte rik men det går runt. :-)
Nu vet jag inte vars du bor eller hur arbetssituationen ser ut på din ort. Men jag ville bara tala om att det GÅR att leva på halvtidslön.
Jag blev sjukskriven helt i ca en månad och igår började jag på praktiken igen, men nu är det halvtid till sista augusti och min handläggare på af hade ordnat innan jag blev sjukskriven att jag ska vara på praktiken halvtid och ändå få betalt för heltid, så det blir 2 timmar per dag, vilket jag aldrig håller, stannar alltid lite längre :P
RaderaMitt problem är att jag kan inte ta vilket jobb som helst, utan jag måste ha ett anpassat jobb i en skyddad arbetsmiljö och jag kan inte flytta. Flyttar jag ifrån min hemstad, ifrån hela min familj så är inte frågan OM jag bryter ihop psykiskt utan NÄR, och det finns tyvärr inte så många jobb här som passar mig, utan jag måste få hjälp att hitta såna jobb.
Skulle jag kunna hitta ett halvtidsjobb, så skulle det inte vara ett problem för mig att klara mig, för jag får generellt ca 8 000 kr efter skatt varje månad, jag är så van vid att då så lite pengar att skulle jag få mer så skulle jag känna mig rik och spara överskottet, jag sparar redan minst en tusenlapp i månaden samt pensionsparar 220 kr i månaden som det är. Så det är inte ekonomin som är problemet, det är att hitta ett jobb som jag klarar mig på.
Det är lättare att få såna här specialanpassningar om man är sjukskriven genom f-kassan, för då får jag inte jobba mer än vad det står på pappret och de ersätter mig då för den delen som jag missar, det skulle vara rätt så skönt att inte behöva snåla hela tiden om jag är ärlig,att inte behöva känna mig fattig.
Ska skriva en uppdatering snart, det är många saker jag har skjutit på under min sjukskrivning, har mest fokuserat på att vila upp mig