Jag har alltid haft sömnstörningar, genom hela livet och jag är nu 35 år och har i flera år accepterat att det är såhär det är för mig. Jag är en nattuggla med insomnia, eller sömnlöshet som enligt wiki är en tillfällig eller mer varaktig oförmåga att sova och används allmänt för att beskriva upplevelsen av icke-kvalitativ sömn i form av lång insomningstid, orolig sömn med längre eller kortare uppvaknanden under natten, ett alltför tidigt uppvaknande eller annan icke utvilande sömn.
När det gäller mig, så har jag svårt för att somna, jag kan sova oroligt och vakna flera gånger per natt eller t o m vakna och inte kunna somna om alls!
Jag har testat sömntabletter, de funkade inte alls på mig, jag beställde t o m medicin med sömnhormonet melatonin från England, då jag hade hört att de funkade bra för autister, de var okej, men höll inte i längden.
Jag har testat motion och bra diet och det funkade ett tag, vilket gjorde mig positivt överraskad, men efter några veckor så kom sömnstörningarna tillbaka, vilket ledde till att jag försökte motionera mer och såhär höll det på, tills min kurator, min handläggare på Arbetsförmedlingen OCH min handläggare på FÖRSÄKRINGSKASSAN sa åt mig att lugna ner mig, för jag håller på att bränna ut mig själv med för mycket motion. Vi var på ett avstämningsmöte inför halv sjukersättning inför när jag skulle fylla 30 år och det var min kurator som såg varningstecknen, men de andra två höll med henne helt och hållet.
Så jag höll på att bränna ut mig själv för att hitta en lösning på mina sömnstörningar. Det är väldigt illa och det gör att jag bara vill stöna av frustration varje gång någon säger att jag borde motionera mer och äta rätt så försvinner problemen. Jag var 29 år då när jag testade och jag vill egentligen börja med regelbunden motion igen, men jag har inte energin.
Det är detta som är det största problemet, jag har bara en bråkdel av energin som en neurotypisk person har, vilket gjorde mig förvirrad innan jag fick diagnosen, då jag kunde inte förstå varför det tog tid för mig att somna, varför jag behövde ta tupplurar för att jag var så trött efter skolan att tog jag inte en tupplur så skulle jag vara hemsk fram tills jag faktiskt skulle sova, vilket kunde ibland leda till att jag inte kunde somna sen på kvällen. Detta var inte varje dag som tur var, många dagar efter jag fyllde 10 år så räckte det med att sitta framför tv:n i några timmar, innan jag kunde gå iväg på vilken aktivitet jag nu skulle gå på den dagen.
Fram tills jag blev 12 år så gick jag varje måndag kväll på Unglottorna från när jag var 8 och varje onsdag så gick jag på ungdomsgymnastik från när jag var 9-10 år gammal. De dagarna var jag aldrig med kompisar heller, de var "bokade", så jag sa alltid nej, om det inte var med någon som gick på de här aktiviteterna, så då skulle vi ändå träffas.
När jag var 12-14 så började jag med fotboll och efter ett år så var jag tvungen att välja mellan fotbollsträning eller ungdomsgymnastik och jag valde fotbollen, vilket jag ångrar nu i efterhand då ungdomsgymnastiken hjälpte mig betydligt mer fysiskt med smidighet och balans än vad fotbollen gjorde och jag slutade ändå med fotbollen ett år senare, för jag var verkligen inte bra.
I alla fall, sömnstörningarna började väldigt tidigt för mig, men mamma hade som regel att hade jag väl hamnat i sängen så skulle jag inte gå upp igen, hon ville inte höra mig lekandes i mitt rum när det var läggdags, tyvärr tog jag detta fel och trodde att jag inte fick gå på toa heller, vilket gjorde att jag kissade i en skål och gömde i skåp, tills jag fick en utskällning för detta beteende.
Så varje kväll så frågade mamma vad jag ville leka med i sängen fram tills jag somnade och detta skapade ett livslångt beteende av att alltid ha saker i sängen, rätt så kul när mamma frågade för några månader sedan varför jag alltid har saker i sängen.
När jag blev tonåring och började köra ut reklam på söndagar, ännu en bokad dag, så köpte jag en egen tv till mitt rum och det ledde till att dagar när jag inte kunde somna eller hade vaknat efter några timmar och inte kunde somna om, så kunde jag titta på tv, i alla fall tills TV4 slutade med sina sändningar för natten, så jag skaffade en video relativt snabbt med. Och den vägen gick det, nu har jag dock en surfplatta vid sängen hela tiden.
Att ha underhållning i sängen är ett måste för mig, då jag har många dagar då jag inte orkar gå upp ur sängen och det har gått så långt nu, efter att ha försökt pusha kroppen och mig själv mer än jag egentligen orkar, att jag har yrsel så fort jag lämnar sängen, för att jag inte ska få för mig att göra något som jag vill göra men inte orkar. Det här är något nytt för mig, men så har jag inte lyssnat på kroppen så bra egentligen, trots att jag vet att jag kan bli riktigt sjuk om jag inte är försiktig. Vanligast är rejäl förkylning eller influensa.
När jag hör hur mycket andra orkar varje dag, så blir jag ärligt talat avundsjuk, för jag vill också orka allt det där, utan att känna tröttheten komma krypande hela tiden för att sedan bli fast i sängen i minst ett helt dygn innan jag kan börja med något litet igen och sakta jobba mig upp till saker, bara för att göra för mycket en dag och hamnar i sängen igen.
För något så enkelt som att knyta skorna tar energi, då många med autism kan inte lära sig att göra saker per automatik, jag vet inte ens om vi har muskelminne, så vi måste tänka igenom varenda steg, varje gång! Så tänk efter nu, hur knyter du skorna? Behöver du tänka efter varje gång, eller ser dina fingrar till att det blir rätt varje gång? Tänk nu att behöva lära dig att knyta skorna varje gång du behöver knyta skorna, hela livet. Och det är bara ett exempel, på hur något så litet och trivialt kan ta energi från oss med autism.
Inte ens när jag körde ut tidningar varje morgon så gjorde jag något per automatik och då fick jag ändå beröm för att jag kunde memorera ett helt distrikt så jag behövde inte titta i boken, men detta var ju för att jag har behövt memorera saker hela livet, inget går per automatik för mig, jag måste minnas för att kunna göra något.
Att ligga i sängen en hel dag hjälper inte heller mot mina sömnstörningar, antingen för att jag har varit så trött att jag har sovit bort en hel dag eller för att eftersom min mentala trötthet hindrar mig från att gå upp, så blir jag inte fysiskt trött och kan därför inte somna. Jag kan inte heller se en lösning på det heller, vilket är så frustrerande!
Allt jag kan försöka göra är att ta en dag och en natt i taget och hoppas på att jag dels somnar och dels att jag är utvilad när jag vaknar, så jag kan göra något roligt när jag går upp. Annars får jag försöka dagen efter.
2018-01-25
Jag ser allt dina dömande blickar
Jodå, jag ser dig allt, hur du tittar på mig och dömer mig, "jäkla fetto, jag ser allt att du har varit och handlat på Lidl, i handen håller du en läskburk och ett wienerbröd. Ryggsäcken är säkert full med en massa skräp. Och nu ska du ta bussen hem. Latmask!"
Vad du inte vet är att jag var på Vuxenhabiliteringen för att träffa min kurator för att prata om nästa steg i överklagandet av Försäkringskassans beslut att avslå min ansökan om hel sjukersättning och även om min icke fungerande vardag som jag varje dag kämpar för att få så fungerande jag kan.
Vad du inte vet är att det här är tredje gången jag träffar min kurator på lika många veckor, förra veckan var t o m mamma med, och jag var sängliggande i flera dagar efter de föregående möten.
Vad du inte vet är att jag gick 3,2 km till Vuxenhabiliteringen, dels för att kallelsen hann inte komma och dels för att jag blir mindre trött av att gå än att ta bussen och hade jag haft ork och frisk fot, så hade jag hellre gått hem.
Vad du inte vet är att eftersom Vuxenhabiliteringen ligger ett stenkast från Lidl, så passar jag på att handla, så slipper jag tvinga ut mig en annan dag, så blir jag sängliggande bara en dag istället för två.
Vad du inte vet är att gå och handla för mig är lika mentalt jobbigt som det är fysiskt jobbigt att springa i en timme.
Vad du inte vet är att min energi var egentligen redan slut när jag gick ifrån Vuxenhabiliteringen och jag gick på reserven i butiken, så jag behövde mer energi och det snabbt, socker är det snabbaste sättet. Inte nyttigt men nödvändigt.
Vad du inte vet är att min storlek är ett symptom på hur jag mår. Ju sämre jag mår, desto större blir jag, för jag tröstäter.
När jag mår bra mentalt så går jag automatiskt ner i vikt, för jag älskar egentligen att ta promenader och simma och när jag kommer hem sen så är jag alltid hungrig efter mat och då duger inte skräp som snabbmat eller chips och godis.
Vad du inte vet är att jag önskar att jag mådde bra, så jag skulle kunna ha ett mer normalt och stabilt liv, utan att bli sängliggande minst en hel dag för att jag vågade gå ut en dag. Jag vill vara mer social, simma mer, göra mer, men just nu gör jag inte det.
Så döm mig du, jag vet dock sanningen om mitt liv och det gör inte du.
2017-09-11
En väldigt ickefungerande vardag med väntan på besked från Försäkringskassan
Det är lite ironiskt att förra inlägget hette "Tips på en fungerande vardag". För just nu funkar inte mitt liv alls. Det känns som att varje gång jag lyckas komma över ett hinder och samla ihop energi för en "normal" vardag, så kommer nästa stora hinder som tömmer mig på ork.
Hur 2015 har varit har jag redan skrivit om, 2016 var lite bättre men inte mycket och jag försökte verkligen kämpa mig tillbaka till jobbet hela det året utan att lyckas, i november 2016 så gick jag t o m tillbaka ett steg, jag kom upp till 75% av min arbetsförmåga (HA!) och då sa kroppen ifrån och jag kunde inte komma upp ur sängen längre, så jag blev helt sjukskriven igen. Så otroligt frustrerande.
2017 är inte så mycket bättre kan jag säga. Jag började kämpa för att komma tillbaka till jobbet med 25%, bara för att få reda på att föreningen jag var anställd hos skulle ansöka om konkurs. Jag fick 2 månaders uppsägningstid från 30 mars till 30 maj och så var det med det jobbet.
Jag blev dock helt sjukskriven igen fr o m 1 maj, då tog jag även beslutet att skicka in ansökan om sjukersättning på 100% istället för 50% som jag har nu.
Om jag inte klarar av att jobba ens 2 timmar på ett specialanpassat jobb för mig och mina behov, ett jobb som inte längre finns, så tvivlar jag på att det kommer att finnas ett annat bättre jobb för mig. Detta var inget lätt beslut, utan något jag har funderat över länge, förlusten av mitt jobb gjorde beslutet enklare.
För det var just jobbet som gjorde att jag tvekade så länge, jag älskade verkligen det jobbet och gjorde allt för att komma tillbaka, men jag misslyckades hela tiden. Jag gick dit ibland på besök de få gånger jag hade bra dagar.
I maj så föll världen för mig dock igen. Jag sålde min lägenhet förra året och fick vinst på den, så det skulle jag då naturligtvis betala restskatt för, samt att jag får alltid betala restskatt trots att Försäkringskassan drar ytterligare 500 kr/mån i skatt för mig, då det blir aldrig tillräckligt inbetalat mellan jobbet och Försäkringskassan.
Restskatten som jag skulle betala den här gången var över 21 000 kr! Men okej, det hade jag ändå räknat med, så det var lugnt tyckte jag då.
I slutet av april så ville Försäkringskassan ha en kopia av deklarationen samt en kopia av mitt kontoutdrag från årsskiftet och jag tänkte mig inte för när jag BARA skickade in dessa.
Jag fick bara någon vecka efter beskedet att de drar in mitt bostadstillägg, för jag har tjänat för mycket pengar under 2016!!
Jag reagerade inte bra kan jag säga, jag reagerade väldigt dåligt och stoppade huvudet i sanden, efter att ha skrivit en ansökan om överklagan, där jag skickade med kopior på avbetalningarna av både handpenningslånet och topplånet som jag gjorde direkt när jag fick pengarna för lägenheten.
Vilket gör att jag är i den sitsen jag är nu, jag har betalat av 11 000 kr av restskatten, så jag har drygt lika mycket kvar att betala, samt att jag har minus 10 000 kr på mitt Coop-betalkort, då jag fick förutsedda utgifter under sommaren.
Jag får ca 9 000 kr efter skatt totalt med sjukpenningen och sjukersättningen, med räkningar på 5 700 kr, mat ej inräknat. Restskatten ska vara betald i november, vilket är en omöjlighet med den inkomsten jag har, även om jag skippar att köpa mat.
Lägg till att jag ska egentligen ha fått beslut på båda ansökningarna från Försäkringskassan nu, enligt brev från dem, men har ännu inte sett röken av beslut.
Bostadstillägget skulle ta ca 15 veckor att ta beslut skrev de i brevet och i torsdags hade det gått 16 veckor sedan det brevet skickades ut, jag skickade in ansökan tisdagen en vecka innan.
Sjukersättningen skulle ta 3-4 månader att ta beslut om och den skickade jag in elektroniskt 10 maj.
Så här ligger jag med insomnia och magont p g a oron av ekonomin och jag är även rädd för att få avslag på båda ansökningarna. För då sitter jag verkligen i skiten.
Jag önskar just nu att jag var frisk och kunde jobba heltid, det är betydligt lättare än att inte kunna jobba och behöva försvara mig hela tiden för det och leva i fattigdom. För det är fattigdom här i Sverige.
Hur 2015 har varit har jag redan skrivit om, 2016 var lite bättre men inte mycket och jag försökte verkligen kämpa mig tillbaka till jobbet hela det året utan att lyckas, i november 2016 så gick jag t o m tillbaka ett steg, jag kom upp till 75% av min arbetsförmåga (HA!) och då sa kroppen ifrån och jag kunde inte komma upp ur sängen längre, så jag blev helt sjukskriven igen. Så otroligt frustrerande.
2017 är inte så mycket bättre kan jag säga. Jag började kämpa för att komma tillbaka till jobbet med 25%, bara för att få reda på att föreningen jag var anställd hos skulle ansöka om konkurs. Jag fick 2 månaders uppsägningstid från 30 mars till 30 maj och så var det med det jobbet.
Jag blev dock helt sjukskriven igen fr o m 1 maj, då tog jag även beslutet att skicka in ansökan om sjukersättning på 100% istället för 50% som jag har nu.
Om jag inte klarar av att jobba ens 2 timmar på ett specialanpassat jobb för mig och mina behov, ett jobb som inte längre finns, så tvivlar jag på att det kommer att finnas ett annat bättre jobb för mig. Detta var inget lätt beslut, utan något jag har funderat över länge, förlusten av mitt jobb gjorde beslutet enklare.
För det var just jobbet som gjorde att jag tvekade så länge, jag älskade verkligen det jobbet och gjorde allt för att komma tillbaka, men jag misslyckades hela tiden. Jag gick dit ibland på besök de få gånger jag hade bra dagar.
I maj så föll världen för mig dock igen. Jag sålde min lägenhet förra året och fick vinst på den, så det skulle jag då naturligtvis betala restskatt för, samt att jag får alltid betala restskatt trots att Försäkringskassan drar ytterligare 500 kr/mån i skatt för mig, då det blir aldrig tillräckligt inbetalat mellan jobbet och Försäkringskassan.
Restskatten som jag skulle betala den här gången var över 21 000 kr! Men okej, det hade jag ändå räknat med, så det var lugnt tyckte jag då.
I slutet av april så ville Försäkringskassan ha en kopia av deklarationen samt en kopia av mitt kontoutdrag från årsskiftet och jag tänkte mig inte för när jag BARA skickade in dessa.
Jag fick bara någon vecka efter beskedet att de drar in mitt bostadstillägg, för jag har tjänat för mycket pengar under 2016!!
Jag reagerade inte bra kan jag säga, jag reagerade väldigt dåligt och stoppade huvudet i sanden, efter att ha skrivit en ansökan om överklagan, där jag skickade med kopior på avbetalningarna av både handpenningslånet och topplånet som jag gjorde direkt när jag fick pengarna för lägenheten.
Vilket gör att jag är i den sitsen jag är nu, jag har betalat av 11 000 kr av restskatten, så jag har drygt lika mycket kvar att betala, samt att jag har minus 10 000 kr på mitt Coop-betalkort, då jag fick förutsedda utgifter under sommaren.
Jag får ca 9 000 kr efter skatt totalt med sjukpenningen och sjukersättningen, med räkningar på 5 700 kr, mat ej inräknat. Restskatten ska vara betald i november, vilket är en omöjlighet med den inkomsten jag har, även om jag skippar att köpa mat.
Lägg till att jag ska egentligen ha fått beslut på båda ansökningarna från Försäkringskassan nu, enligt brev från dem, men har ännu inte sett röken av beslut.
Bostadstillägget skulle ta ca 15 veckor att ta beslut skrev de i brevet och i torsdags hade det gått 16 veckor sedan det brevet skickades ut, jag skickade in ansökan tisdagen en vecka innan.
Sjukersättningen skulle ta 3-4 månader att ta beslut om och den skickade jag in elektroniskt 10 maj.
Så här ligger jag med insomnia och magont p g a oron av ekonomin och jag är även rädd för att få avslag på båda ansökningarna. För då sitter jag verkligen i skiten.
Jag önskar just nu att jag var frisk och kunde jobba heltid, det är betydligt lättare än att inte kunna jobba och behöva försvara mig hela tiden för det och leva i fattigdom. För det är fattigdom här i Sverige.
2016-10-20
Tips på fungerande vardag
Många har sagt att jag är så himla duktig på att hitta på lösningar på de problem som uppstår med att ha AS. Jag har gett många knep till min kurator som hon sedan ger vidare till andra som kan ha liknande problem som jag. Skulle hon få bestämma så skulle jag även ha föreläsningar.
Jag har dock två problem med det, det ena är att stå inför folk utan att vara ett nervöst vrak, då folk tenderar att inte ta såna seriöst och andra problemet är att jag vet inte vad jag ska ta upp.
När ett problem uppstår, så analyserar jag problemet och försöker komma på en bra lösning som funkar för MIG, sedan när jag har gjort det, så tänker jag inte på det längre.
Jag har redan nu lite svårt att komma på problem som jag har hittat lösningar på, det jag brukar ta upp är det här med hörseln, att jag hör verkligen allt. Så min lösning till det ända sedan jag gick på gymnasiet är att ha med mig musik överallt.
På den tiden fanns det något som hette MiniDisc, innan dess hade jag även testat portabel cd-spelare, men jag störde mig på att började jag att röra på mig, så började musiken att hacka, så jag gick alltid tillbaka till min freestyle som det hette här i Sverige (walkman i USA).
Sedan kom mp3-spelarna till Sverige. Jag var snabb på att köpa en sån, jag testade några olika modeller tills jag hittade en liten som jag verkligen gillade och jag har fortfarande kvar den i förrådet.
Ni kan nog se vart detta leder. När Sony Ericsson släppte Walkman W600i så köpte jag den och
skaffade ett speciellt skal till den, jag var inte så förtjust i orange. Jag fick ha den mobilen i 2 månader, sedan blev den stulen :(
Mobilen jag skaffade som ersättare hade radio, så jag kunde i alla fall lyssna på Rix FM som var bra på den tiden.
Och nu kan man spela musik i praktiskt taget alla mobiler, samt kamera, internet mm. Jag gillar verkligen teknik.
Folk oroar sig över att jag kommer att råka ut för en olycka när jag har hörlurar på mig hela tiden. Problemet med AS och autism generellt att det är inte bara hörseln som påverkas, utan det är alla sinnen. Jag har dock turen att mitt luktsinne är nedsatt.
Så jag minskar på hörseln, men jag ser fortfarande allt omkring mig. Sedan så hör jag fortfarande trafiken, det är bara på en lägre nivå, samt att andra ljud försvinner, som gruset jag går på, kläderna, min väska, andra människor etc.
Det här är en utav lösningarna som jag listade ut väldigt tidigt i mitt liv. Jag kommer att skriva fler inlägg om mina lösningar på problem som jag har tack vare min AS.
Har ni något som ni vill att jag ska ta upp, så är det bara att skriva en kommentar. Jag är även väldigt medveten om att bara för att det funkar för mig, så funkar det inte för alla andra, men det skadar ju inte att testa. Det är så man gör för att hitta det som funkar i slutändan :)
Jag har dock två problem med det, det ena är att stå inför folk utan att vara ett nervöst vrak, då folk tenderar att inte ta såna seriöst och andra problemet är att jag vet inte vad jag ska ta upp.
När ett problem uppstår, så analyserar jag problemet och försöker komma på en bra lösning som funkar för MIG, sedan när jag har gjort det, så tänker jag inte på det längre.
Jag har redan nu lite svårt att komma på problem som jag har hittat lösningar på, det jag brukar ta upp är det här med hörseln, att jag hör verkligen allt. Så min lösning till det ända sedan jag gick på gymnasiet är att ha med mig musik överallt.
Sedan kom mp3-spelarna till Sverige. Jag var snabb på att köpa en sån, jag testade några olika modeller tills jag hittade en liten som jag verkligen gillade och jag har fortfarande kvar den i förrådet.
Ni kan nog se vart detta leder. När Sony Ericsson släppte Walkman W600i så köpte jag den och
skaffade ett speciellt skal till den, jag var inte så förtjust i orange. Jag fick ha den mobilen i 2 månader, sedan blev den stulen :(Mobilen jag skaffade som ersättare hade radio, så jag kunde i alla fall lyssna på Rix FM som var bra på den tiden.
Och nu kan man spela musik i praktiskt taget alla mobiler, samt kamera, internet mm. Jag gillar verkligen teknik.
Folk oroar sig över att jag kommer att råka ut för en olycka när jag har hörlurar på mig hela tiden. Problemet med AS och autism generellt att det är inte bara hörseln som påverkas, utan det är alla sinnen. Jag har dock turen att mitt luktsinne är nedsatt.
Så jag minskar på hörseln, men jag ser fortfarande allt omkring mig. Sedan så hör jag fortfarande trafiken, det är bara på en lägre nivå, samt att andra ljud försvinner, som gruset jag går på, kläderna, min väska, andra människor etc.
Det här är en utav lösningarna som jag listade ut väldigt tidigt i mitt liv. Jag kommer att skriva fler inlägg om mina lösningar på problem som jag har tack vare min AS.
Har ni något som ni vill att jag ska ta upp, så är det bara att skriva en kommentar. Jag är även väldigt medveten om att bara för att det funkar för mig, så funkar det inte för alla andra, men det skadar ju inte att testa. Det är så man gör för att hitta det som funkar i slutändan :)
2016-02-15
Mitt aspiga och jobbiga 2015
Efter ett väldigt jobbigt 2015 med rejäl depression och sjukskrivning hela första halvåret, där jag fick testa ny medicin och sakta ta mig tillbaka till jobbet under några månader, där jag började må bättre under maj och juni, så kom juli och jag blev hela tiden sjuk i rejäl förkylning.
Det är väldigt sällan jag blir förkyld på sommaren, oftast bara när stress är inblandad och mitt immunförsvar är försvagad. Men den här sommaren var jag allt annat än stressad, jag var kolugn, men ändå blev jag sjuk varannan vecka.
Sedan i augusti möblerade jag om för andra gången det året (första gången var i mars) och när jag skulle flytta en liten bokhylla från vardagsrumsväggen mot badrummet, så upptäckte jag något konstigt på väggen. Så jag flyttade hela soffan för att ta en närmare titt.
Mögel.
Jag hade mögel längsmed 2/3 av väggen och det var upp till mina knän, så drygt en halv meter. I 4 olika färger.
Min värld föll samman då kände jag. Det här fanns inte i mars när jag möblerade om sist och nu hade jag så mycket mögel. Det krävs inte ett geni att förstå att om detta är pga mig, så blir det jävligt dyrt. Något jag egentligen inte hade råd med.
Så jag började direkt att filma, för det var inget fel i badrummet, det var bara i vardagsrummet. Vilket jag tyckte var konstigt, för mögel kommer ju av fukt och det visar ju att lägenheten är fuktskadad. Men i badrummet syntes ingenting och allt var torrt. Ingen lukt heller, jag hade visserligen känt lukten av jord när jag stod i hallen, vilket är så mögel luktar för mig, men när jag gick mot badrummet eller köket så försvann lukten. Jag kunde ju aldrig ana att lukten skulle komma från vardagsrummet!
Så jag började filma som sagt och försökte sen lugna ner mig så jag kunde sova. Dagen efter ringde jag föreningens ordförande och hon kom och tittade, sedan började det rulla. Jag fick även idén att kolla i källaren under mig, vilket är cykelförrådet och då insåg jag att det var större än vad jag trodde, för skadan under grannens lägenhet vad så rejäl.
2 män från företaget Polygon kom på besök på några dagar senare, de var jättetrevliga, trots deras dåliga nyheter. Hela badrummet, inkl taket, en bit av hallen mot dörren och så en bit in i vardagsrummet var fuktskadat. En av dem frågade mig hur jag hade mått den senaste tiden och när jag berättade att jag var hela tiden förkyld, varannan vecka så sjuk att jag var tvungen att stanna hemma, så berättade han att det berodde på möglet och att jag verkligen inte kunde bo kvar där.
Efter det så hände ingenting på ett tag, jag väntade på besked från föreningen om vem det var som skulle ordna alternativt boende för mig. När jag väl fick tillfälle så var det för att hon stod och pratade med en man från ett annat företag som som skulle byta rör i källaren, så nu stod de med en stor bil och rengjorde. Lägg detta på minnet, för det är relevant för något som kommer att hända senare.
Så jag pratade med henne och hon sa att mitt försäkringsbolag skulle prata med deras försäkringsbolag om detta, så en vecka hade gått utan att jag hade vetat detta, för själva föreningen ordnar inte sådant, de har inget att erbjuda. Jag skrev mer om allt detta i mitt förra inlägg, då ingen hade något att erbjuda i hela stan verkade det som.
Nästa stressmoment, jag måste tömma majoriteten av lägenheten, för det enda rummet som hade dörr var mitt sovrum. Och eftersom de skulle byta rör, så blev ett av mina förråd oanvändbart, för jag hade huvudröret i det förrådet. Det andra förrådet var fullt av andras möbler, då jag inte använde det, så mina föräldrar lånade det för att förvara morfars och brorsans gamla möbler som skulle användas senare. Efter lite arbete så fick jag i alla fall plats med det som stod i ena förrådet i det andra förrådet, men sedan var det praktiskt taget fullt.
Den stressen. Eftersom jag har AS så tål jag inte stress ALLS, och här var det stress HELA TIDEN. Hade jag inte fått den nya medicinen ett halvår tidigare som faktiskt hjälpte, så hade jag inte klarat av detta och det var knappt ändå, jag fick otroligt mycket hjälp av hela familjen.
På tisdagen fick jag nycklarna till lägenheten och på onsdag var jag så sönderstressad att jag kom inte upp ur sängen. Så jag var sjuk från jobbet, igen.
Efter det lugnade det sig ner sig som tur var, men jag kunde inte känna mig hemma i lånelägenheten, som för den delen låg på andra sidan stan från allt kändes det som. Det enda jag hade relativt nära till var jobbet, men familjen och centrum var så långt bort kändes det som. Jag kunde inte cykla heller, för sista augusti blev min cykel stulen (en olycka kommer sällan ensam, tyvärr var det här min 4e eller 5e olycka, så jag ville bara skrika och få ett riktigt autismutbrott med allt det innebar, men jag lät bli).
Jag kunde inte ladda batterierna helt heller, så jag var deprimerad och dålig hela hösten, fortsatte att vara sjuk med jämna mellanrum. Jag mådde helt enkelt skit, men min lägenhet kändes inte heller trygg och jag kände mig överkörd av föreningen, så jag hade bestämt mig att så fort lägenheten var renoverad så skulle jag köpa en ny lägenhet och flytta därifrån.
Så fort jag hade bestämt detta så kom naturligtvis den perfekta lägenheten ut på försäljning på Facebook. Mitt drömområde precis utanför stan som ändå var nära till skog och sjön, lagom stor lägenhet med en garderob med dörr som genast blev mitt pysselrum i mitt huvud och eftersom det var på första våningen så fanns det uteplats! Och området utanför var en ok stor gräsmatta med träd och buskar hela vägen. Det var jobbigt att ta sig runt då det var en uppförsbacke upp till gräsmattan och uteplatsen, de höll på att fixa fasaden, så man kunde inte gå ut genom balkongen. Backen gav ett till plus i mitt huvud.
Kort sagt, lägenheten var perfekt för mig. Men jag hade precis börjat spara. Jag ville dock verkligen ha lägenheten, så jag bet ihop och bjöd på den och jag fick den! Jag pratade med banken som ordnade 3 lån till mig, bottenlån, topplån och ett tillfälligt lån som skulle vara betald senast sista mars. Och vi skulle skriva på lånen 1 december, vilket var då vi hade kommit överens om att jag skulle överta lägenheten.
Jag skulle dock få tillgång till den redan i mitten utav november. 30 oktober så skrev vi på första delen av avtalet och säljaren fick handpenningen, men lägenheten var min från 1 december!
Jag var så glad att jag tog mig hem till min gamla lägenhet för att börja packa lite, jag tog även hand om posten där det stod om rörbytet och att man inte skulle spola ner saker som bindor, tamponger etc och jag minns att jag tänkte "Vilken idiot spolar ner vätskeabsorberande saker i toaletten? Det är som att be om stopp i rören" och gick för att äta på Sibylla.
På vägen dit pratade jag med en granne som berättade att det gick rykten om att det var just de någon hade gjort i min trappuppgång och att det var det som orsakade fuktskadan. Vilket jag sa på en gång att nej, det berodde inte på det, vilket jag hade fått bekräftelse från Polygon om.
När jag hade ätit klart så gick jag till förråden, för de var klara med rörbytet så jag fick tillbaka andra förrådet och jag tänkte ordna så att det skulle bli lättare att flytta. Först så gick det bra, jag upptäckte använda portionssnusar i förrådet där jag hade saker men jag tänkte inte så mycket på det utan fortsatte. Sedan tog jag i en kartong som var dyblöt av urin. Den hade legat precis vid glipan mellan dörren och väggen.
Då föll alla bitarna på plats, fuktskadan, rörbytet, ryktet om att någon hade spolat ner en binda och orsakat fuktskadan. Någon var jag och de skyllde på mig, så därför använde de mitt förråd som jag använde som toalett. Jag ska nog vara glad för att jag inte hittade bajs därinne.
Eftersom jag var så himla glad innan dess, så blev fallet så stort, att jag tappade all ork. Jag blev så ledsen och besviken att hade jag inte redan köpt en lägenhet, så hade jag hellre bott på gatan än att flytta tillbaka till gamla lägenheten, där folk gav mig skulden för något som inte var någons fel egentligen.
Jag kände mig ovälkommen och så besviken. Jag skrev en lapp som jag satte upp på dörren där jag skrev att det var inte jag som orsakade skadan, de kunde prata med föreningen och Polygon om detta och skrev även mitt mobilnummer.
Dagen därpå var lappen bortriven. Jag var i området för att fira brorsan som fyller år på Halloween och han bodde mittemot min gamla lägenhet och jag skulle hämta något i lägenheten. Då såg jag att lappen var borta, tejpen var dock kvar, som bevis för att det hade suttit en lapp där.
Efter det började nästa stressmoment, dags att packa allt på allvar så vi bara kunde flytta sakerna. Jag fick nyckeln och vi kom fram till att de ändringar som behövdes göra kunde göras till sommaren (byte av tapet i köket och en fondvägg i vardagsrummet) så vi satte igång. Jag var inflyttad helt en vecka in i december. Gamla lägenheten var tömd samt lånelägenheten och jag fick den besiktad och kunde lämna in nyckeln strax innan jul.
Vid det laget var jag slut. 2015 var ett väldigt jobbigt år och jag har skrivit det här inlägget under en lång period, men nu är den klar och kan postas. Äntligen
Det är väldigt sällan jag blir förkyld på sommaren, oftast bara när stress är inblandad och mitt immunförsvar är försvagad. Men den här sommaren var jag allt annat än stressad, jag var kolugn, men ändå blev jag sjuk varannan vecka.
Sedan i augusti möblerade jag om för andra gången det året (första gången var i mars) och när jag skulle flytta en liten bokhylla från vardagsrumsväggen mot badrummet, så upptäckte jag något konstigt på väggen. Så jag flyttade hela soffan för att ta en närmare titt.
Mögel.
Jag hade mögel längsmed 2/3 av väggen och det var upp till mina knän, så drygt en halv meter. I 4 olika färger.
Min värld föll samman då kände jag. Det här fanns inte i mars när jag möblerade om sist och nu hade jag så mycket mögel. Det krävs inte ett geni att förstå att om detta är pga mig, så blir det jävligt dyrt. Något jag egentligen inte hade råd med.
Så jag började direkt att filma, för det var inget fel i badrummet, det var bara i vardagsrummet. Vilket jag tyckte var konstigt, för mögel kommer ju av fukt och det visar ju att lägenheten är fuktskadad. Men i badrummet syntes ingenting och allt var torrt. Ingen lukt heller, jag hade visserligen känt lukten av jord när jag stod i hallen, vilket är så mögel luktar för mig, men när jag gick mot badrummet eller köket så försvann lukten. Jag kunde ju aldrig ana att lukten skulle komma från vardagsrummet!
Så jag började filma som sagt och försökte sen lugna ner mig så jag kunde sova. Dagen efter ringde jag föreningens ordförande och hon kom och tittade, sedan började det rulla. Jag fick även idén att kolla i källaren under mig, vilket är cykelförrådet och då insåg jag att det var större än vad jag trodde, för skadan under grannens lägenhet vad så rejäl.
2 män från företaget Polygon kom på besök på några dagar senare, de var jättetrevliga, trots deras dåliga nyheter. Hela badrummet, inkl taket, en bit av hallen mot dörren och så en bit in i vardagsrummet var fuktskadat. En av dem frågade mig hur jag hade mått den senaste tiden och när jag berättade att jag var hela tiden förkyld, varannan vecka så sjuk att jag var tvungen att stanna hemma, så berättade han att det berodde på möglet och att jag verkligen inte kunde bo kvar där.
Efter det så hände ingenting på ett tag, jag väntade på besked från föreningen om vem det var som skulle ordna alternativt boende för mig. När jag väl fick tillfälle så var det för att hon stod och pratade med en man från ett annat företag som som skulle byta rör i källaren, så nu stod de med en stor bil och rengjorde. Lägg detta på minnet, för det är relevant för något som kommer att hända senare.
Så jag pratade med henne och hon sa att mitt försäkringsbolag skulle prata med deras försäkringsbolag om detta, så en vecka hade gått utan att jag hade vetat detta, för själva föreningen ordnar inte sådant, de har inget att erbjuda. Jag skrev mer om allt detta i mitt förra inlägg, då ingen hade något att erbjuda i hela stan verkade det som.
Nästa stressmoment, jag måste tömma majoriteten av lägenheten, för det enda rummet som hade dörr var mitt sovrum. Och eftersom de skulle byta rör, så blev ett av mina förråd oanvändbart, för jag hade huvudröret i det förrådet. Det andra förrådet var fullt av andras möbler, då jag inte använde det, så mina föräldrar lånade det för att förvara morfars och brorsans gamla möbler som skulle användas senare. Efter lite arbete så fick jag i alla fall plats med det som stod i ena förrådet i det andra förrådet, men sedan var det praktiskt taget fullt.
Den stressen. Eftersom jag har AS så tål jag inte stress ALLS, och här var det stress HELA TIDEN. Hade jag inte fått den nya medicinen ett halvår tidigare som faktiskt hjälpte, så hade jag inte klarat av detta och det var knappt ändå, jag fick otroligt mycket hjälp av hela familjen.
På tisdagen fick jag nycklarna till lägenheten och på onsdag var jag så sönderstressad att jag kom inte upp ur sängen. Så jag var sjuk från jobbet, igen.
Efter det lugnade det sig ner sig som tur var, men jag kunde inte känna mig hemma i lånelägenheten, som för den delen låg på andra sidan stan från allt kändes det som. Det enda jag hade relativt nära till var jobbet, men familjen och centrum var så långt bort kändes det som. Jag kunde inte cykla heller, för sista augusti blev min cykel stulen (en olycka kommer sällan ensam, tyvärr var det här min 4e eller 5e olycka, så jag ville bara skrika och få ett riktigt autismutbrott med allt det innebar, men jag lät bli).
Jag kunde inte ladda batterierna helt heller, så jag var deprimerad och dålig hela hösten, fortsatte att vara sjuk med jämna mellanrum. Jag mådde helt enkelt skit, men min lägenhet kändes inte heller trygg och jag kände mig överkörd av föreningen, så jag hade bestämt mig att så fort lägenheten var renoverad så skulle jag köpa en ny lägenhet och flytta därifrån.
Så fort jag hade bestämt detta så kom naturligtvis den perfekta lägenheten ut på försäljning på Facebook. Mitt drömområde precis utanför stan som ändå var nära till skog och sjön, lagom stor lägenhet med en garderob med dörr som genast blev mitt pysselrum i mitt huvud och eftersom det var på första våningen så fanns det uteplats! Och området utanför var en ok stor gräsmatta med träd och buskar hela vägen. Det var jobbigt att ta sig runt då det var en uppförsbacke upp till gräsmattan och uteplatsen, de höll på att fixa fasaden, så man kunde inte gå ut genom balkongen. Backen gav ett till plus i mitt huvud.
Kort sagt, lägenheten var perfekt för mig. Men jag hade precis börjat spara. Jag ville dock verkligen ha lägenheten, så jag bet ihop och bjöd på den och jag fick den! Jag pratade med banken som ordnade 3 lån till mig, bottenlån, topplån och ett tillfälligt lån som skulle vara betald senast sista mars. Och vi skulle skriva på lånen 1 december, vilket var då vi hade kommit överens om att jag skulle överta lägenheten.
Jag skulle dock få tillgång till den redan i mitten utav november. 30 oktober så skrev vi på första delen av avtalet och säljaren fick handpenningen, men lägenheten var min från 1 december!
Jag var så glad att jag tog mig hem till min gamla lägenhet för att börja packa lite, jag tog även hand om posten där det stod om rörbytet och att man inte skulle spola ner saker som bindor, tamponger etc och jag minns att jag tänkte "Vilken idiot spolar ner vätskeabsorberande saker i toaletten? Det är som att be om stopp i rören" och gick för att äta på Sibylla.
På vägen dit pratade jag med en granne som berättade att det gick rykten om att det var just de någon hade gjort i min trappuppgång och att det var det som orsakade fuktskadan. Vilket jag sa på en gång att nej, det berodde inte på det, vilket jag hade fått bekräftelse från Polygon om.
När jag hade ätit klart så gick jag till förråden, för de var klara med rörbytet så jag fick tillbaka andra förrådet och jag tänkte ordna så att det skulle bli lättare att flytta. Först så gick det bra, jag upptäckte använda portionssnusar i förrådet där jag hade saker men jag tänkte inte så mycket på det utan fortsatte. Sedan tog jag i en kartong som var dyblöt av urin. Den hade legat precis vid glipan mellan dörren och väggen.
Då föll alla bitarna på plats, fuktskadan, rörbytet, ryktet om att någon hade spolat ner en binda och orsakat fuktskadan. Någon var jag och de skyllde på mig, så därför använde de mitt förråd som jag använde som toalett. Jag ska nog vara glad för att jag inte hittade bajs därinne.
Eftersom jag var så himla glad innan dess, så blev fallet så stort, att jag tappade all ork. Jag blev så ledsen och besviken att hade jag inte redan köpt en lägenhet, så hade jag hellre bott på gatan än att flytta tillbaka till gamla lägenheten, där folk gav mig skulden för något som inte var någons fel egentligen.
Jag kände mig ovälkommen och så besviken. Jag skrev en lapp som jag satte upp på dörren där jag skrev att det var inte jag som orsakade skadan, de kunde prata med föreningen och Polygon om detta och skrev även mitt mobilnummer.
Dagen därpå var lappen bortriven. Jag var i området för att fira brorsan som fyller år på Halloween och han bodde mittemot min gamla lägenhet och jag skulle hämta något i lägenheten. Då såg jag att lappen var borta, tejpen var dock kvar, som bevis för att det hade suttit en lapp där.
Efter det började nästa stressmoment, dags att packa allt på allvar så vi bara kunde flytta sakerna. Jag fick nyckeln och vi kom fram till att de ändringar som behövdes göra kunde göras till sommaren (byte av tapet i köket och en fondvägg i vardagsrummet) så vi satte igång. Jag var inflyttad helt en vecka in i december. Gamla lägenheten var tömd samt lånelägenheten och jag fick den besiktad och kunde lämna in nyckeln strax innan jul.
Vid det laget var jag slut. 2015 var ett väldigt jobbigt år och jag har skrivit det här inlägget under en lång period, men nu är den klar och kan postas. Äntligen
2015-11-13
Livet gillar att sparka på en
Det har varit ett jobbigt år för mig, milt sagt. Först blev jag av med majoriteten utav mina kära kollegor, vilket sved rejält, för vi blev så få kvar på jobbet. Jag har fått nya kollegor dock, men jag saknar fortfarande de som var tvungna att sluta.
Det där gjorde att jag fick en depression som jag aldrig riktigt kom över, trots mina försök och medicinen, det blev så illa att jag faktiskt blev totalt utbränd igen. Det blev så illa att när jag var hemma sjuk en vecka och skulle ta mig till Vuxenhabiliteringen så började jag att stortjuta och kunde verkligen inte sluta! Allt för att jag ville verkligen inte ta bussen, det kändes som att bestiga Mount Everest, med allt folk och faktorer som jag inte kunde påverka. Jag kunde inte cykla då detta var i januari om jag minns rätt och jag orkade inte att gå.
Så jag ringde morsan med en hulkande gråt som gjorde att jag kunde knappt andas och bad om skjuts, vilket jag fick och hon följde även med in och pratade med min kurator. Jag grät nonstop i 1 timme och kunde verkligen inte sluta. Det var så hemskt!
Vi kom i alla fram till att jag behöver hjälp, så i februari när orken tog slut igen, på bara max 2 veckor, så kontaktade jag vårdcentralen och fick en tid med en läkare, som dels sjukskrev mig helt i 2,5 månader om jag minns rätt, sedan trappade jag upp sakta men säkert och gick tillbaka till min heltid, vilket är halvtid, 1 juli.
Hon tog även prover på mig och gav mig en ny medicin som vi skulle trappa upp samtidigt som vi skulle trappa ner den gamla medicinen. Sedan några veckor senare fick jag även recept för B-, D-vitamin och folsyra som jag skulle ta i 6 månader.
Den nya medicinen hjälpte faktiskt, väldigt mycket! Först så blev jag sämre, jag kunde inte ens ta mig upp ur sängen och att handla gjorde att min flyktkänsla gick igång rejält, jag hade svettats så mycket att när jag kom hem, så fick jag ta en dusch. Jag var livrädd för att gå ut!
Detta tog jag naturligtvis tag i, men hjälp utav mina föräldrar, så jag skulle bli av med min sociala fobi, eller få ner den till något hanterbart. Under tiden som jag gjorde detta så kände jag att jag fick mer och mer energi, jag t o m möblerade om! Hela vardagsrummet med alla mina tunga möbler. Detta var i mars nån gång.
Sedan hittade jag en lägenhet som jag trodde att jag ville ha, så jag gick på visning i början utav juni och fixade även ett lånelöfte, så jag bjöd på lägenheten, men lägenheterna har blivit dyrare i den här staden, så jag hann bara lägga ett bud innan den gick över min gräns, för så mycket ville jag inte ha den lägenheten.
Lagom tills jag avslutade sjukskrivningen så blev jag drabbad av förkylningar hela tiden i juli och augusti, anledningen upptäckte jag i augusti när jag möblerade om i vardagsrummet igen, det växte mögel i flera olika färger på väggen mot badrummet, det hade även spridit sig till en utav sofforna.
Så jag fick panik och orken gick ur kroppen, för jag visste att oavsett om detta var mitt fel eller inte, så skulle det krävas en massa jobb för att fixa lägenheten, för om vardagsrummet är fuktskadat, så är badrummet garanterat det med. Genast började de här tankarna på olika situationer, så jag ringde morsan i panik och hon fick prata mig lugn.
Dagen därpå kontaktade jag ordförande i bostadsrättsföreningen och sedan började det att rulla på, ett företag från Örebro kom och kollade skadan, vilket var värre än jag trodde och kom uppifrån, så inte mitt fel tack och lov. De frågade mig hur jag har mått den senaste tiden och jag berättade då om mina förkylningar, vilket de förklarade berodde på möglet och att jag inte kunde bo kvar där.
Sedan började en tid utav förvirring, det tog tid innan jag fick reda på utav ordföranden att alternativt boende får mitt försäkringsbolag fixa i samarbete med föreningens försäkringsbolag, så då fick jag ringa och fick hem papper som jag fyllde i, sedan tog det ca en vecka innan de ringde upp och började diskutera, sedan tog det ca en vecka till innan jag fick beskedet att de står för alternativt boende, men att jag måste fixa det själv.
Naturligtvis så var det brist på lägenheter, detta var i september, så jag fick inte tag på något, jag blev sjuk igen, min ordförande ringde mig var 6e dag och mitt i allt detta så började ett annat företag att rengöra rören i byggnaden, vilket innebar att jag var tvungen att tömma ett förråd och det andra förrådet var fullt utav andras möbler, då jag har så lite i förråden.
Så jag hade en lägenhet att tömma, men ingenstans att förvara alla mina saker. Samt att jag var tvungen att hitta nånstans att bo så de kunde sätta igång med avfuktningen. Man kan säga att jag mådde verkligen inte bra, men den nya medicinen gjorde att jag klarade mig från att bli utbränd igen.
Men jag fick panik, så jag åkte ner till den lokala bobutiken och förklarade min situation och började tyvärr att gråta, jag hatar när jag gör det bland folk. Men det lönade sig, de kom fram med en nödlösning, de hade en möblerad lägenhet som de hyr ut till företag, så mitt försäkringsbolag hyrde den åt mig och sedan var det bara att börja packa.
15 september flyttade jag in i lånelägenheten. Sedan blev jag sjuk av utmattning. Men då var allt klart, byggföretaget fick nycklarna dagarna efteråt och jag började jobbet med att repa mig själv. Vilket är lite svårt i en lägenhet som inte är ens hem, men den var i alla fall fuktfri.
I oktober så hittade jag en lägenhet i ett område som jag blev kär i för flera år sedan, så jag tänkte att jag går och kollar den, det slutade med att jag blev helt kär i den, naturligtvis. Jag har ju haft det relativt lugnt i några veckor, så då måste ju nånting hända :P
Jag köpte lägenheten. Avtal är underskrivet, lånelöftet blir till bostadslån 1 december och då tar jag även över lägenheten. Så den gamla lägenheten kommer att säljas när den är klar.
Så nu ska jag bara påbörja arbetet med att flytta från två lägenheter på olika sidor i stan till en lägenhet i mitten av de två lägenheterna. Och mitt i allt så börjar min mobil att börja krångla, högtalaren och mikrofonen fungerar inte och nu har den även börjat med att resa i tiden, den stängde av sig under natten och när jag satte på den så var dagens datum 12 juni 2015 enligt den.
Jag har dock beställt en ny mobil, men den släpps inte förrän nästa onsdag. Så jag får försöka klara mig tills dess.
Det där gjorde att jag fick en depression som jag aldrig riktigt kom över, trots mina försök och medicinen, det blev så illa att jag faktiskt blev totalt utbränd igen. Det blev så illa att när jag var hemma sjuk en vecka och skulle ta mig till Vuxenhabiliteringen så började jag att stortjuta och kunde verkligen inte sluta! Allt för att jag ville verkligen inte ta bussen, det kändes som att bestiga Mount Everest, med allt folk och faktorer som jag inte kunde påverka. Jag kunde inte cykla då detta var i januari om jag minns rätt och jag orkade inte att gå.
Så jag ringde morsan med en hulkande gråt som gjorde att jag kunde knappt andas och bad om skjuts, vilket jag fick och hon följde även med in och pratade med min kurator. Jag grät nonstop i 1 timme och kunde verkligen inte sluta. Det var så hemskt!
Vi kom i alla fram till att jag behöver hjälp, så i februari när orken tog slut igen, på bara max 2 veckor, så kontaktade jag vårdcentralen och fick en tid med en läkare, som dels sjukskrev mig helt i 2,5 månader om jag minns rätt, sedan trappade jag upp sakta men säkert och gick tillbaka till min heltid, vilket är halvtid, 1 juli.
Hon tog även prover på mig och gav mig en ny medicin som vi skulle trappa upp samtidigt som vi skulle trappa ner den gamla medicinen. Sedan några veckor senare fick jag även recept för B-, D-vitamin och folsyra som jag skulle ta i 6 månader.
Den nya medicinen hjälpte faktiskt, väldigt mycket! Först så blev jag sämre, jag kunde inte ens ta mig upp ur sängen och att handla gjorde att min flyktkänsla gick igång rejält, jag hade svettats så mycket att när jag kom hem, så fick jag ta en dusch. Jag var livrädd för att gå ut!
Detta tog jag naturligtvis tag i, men hjälp utav mina föräldrar, så jag skulle bli av med min sociala fobi, eller få ner den till något hanterbart. Under tiden som jag gjorde detta så kände jag att jag fick mer och mer energi, jag t o m möblerade om! Hela vardagsrummet med alla mina tunga möbler. Detta var i mars nån gång.
Sedan hittade jag en lägenhet som jag trodde att jag ville ha, så jag gick på visning i början utav juni och fixade även ett lånelöfte, så jag bjöd på lägenheten, men lägenheterna har blivit dyrare i den här staden, så jag hann bara lägga ett bud innan den gick över min gräns, för så mycket ville jag inte ha den lägenheten.
Lagom tills jag avslutade sjukskrivningen så blev jag drabbad av förkylningar hela tiden i juli och augusti, anledningen upptäckte jag i augusti när jag möblerade om i vardagsrummet igen, det växte mögel i flera olika färger på väggen mot badrummet, det hade även spridit sig till en utav sofforna.
Så jag fick panik och orken gick ur kroppen, för jag visste att oavsett om detta var mitt fel eller inte, så skulle det krävas en massa jobb för att fixa lägenheten, för om vardagsrummet är fuktskadat, så är badrummet garanterat det med. Genast började de här tankarna på olika situationer, så jag ringde morsan i panik och hon fick prata mig lugn.Dagen därpå kontaktade jag ordförande i bostadsrättsföreningen och sedan började det att rulla på, ett företag från Örebro kom och kollade skadan, vilket var värre än jag trodde och kom uppifrån, så inte mitt fel tack och lov. De frågade mig hur jag har mått den senaste tiden och jag berättade då om mina förkylningar, vilket de förklarade berodde på möglet och att jag inte kunde bo kvar där.
Sedan började en tid utav förvirring, det tog tid innan jag fick reda på utav ordföranden att alternativt boende får mitt försäkringsbolag fixa i samarbete med föreningens försäkringsbolag, så då fick jag ringa och fick hem papper som jag fyllde i, sedan tog det ca en vecka innan de ringde upp och började diskutera, sedan tog det ca en vecka till innan jag fick beskedet att de står för alternativt boende, men att jag måste fixa det själv.
Naturligtvis så var det brist på lägenheter, detta var i september, så jag fick inte tag på något, jag blev sjuk igen, min ordförande ringde mig var 6e dag och mitt i allt detta så började ett annat företag att rengöra rören i byggnaden, vilket innebar att jag var tvungen att tömma ett förråd och det andra förrådet var fullt utav andras möbler, då jag har så lite i förråden.
Så jag hade en lägenhet att tömma, men ingenstans att förvara alla mina saker. Samt att jag var tvungen att hitta nånstans att bo så de kunde sätta igång med avfuktningen. Man kan säga att jag mådde verkligen inte bra, men den nya medicinen gjorde att jag klarade mig från att bli utbränd igen.
Men jag fick panik, så jag åkte ner till den lokala bobutiken och förklarade min situation och började tyvärr att gråta, jag hatar när jag gör det bland folk. Men det lönade sig, de kom fram med en nödlösning, de hade en möblerad lägenhet som de hyr ut till företag, så mitt försäkringsbolag hyrde den åt mig och sedan var det bara att börja packa.
15 september flyttade jag in i lånelägenheten. Sedan blev jag sjuk av utmattning. Men då var allt klart, byggföretaget fick nycklarna dagarna efteråt och jag började jobbet med att repa mig själv. Vilket är lite svårt i en lägenhet som inte är ens hem, men den var i alla fall fuktfri.
I oktober så hittade jag en lägenhet i ett område som jag blev kär i för flera år sedan, så jag tänkte att jag går och kollar den, det slutade med att jag blev helt kär i den, naturligtvis. Jag har ju haft det relativt lugnt i några veckor, så då måste ju nånting hända :P
Jag köpte lägenheten. Avtal är underskrivet, lånelöftet blir till bostadslån 1 december och då tar jag även över lägenheten. Så den gamla lägenheten kommer att säljas när den är klar.
Så nu ska jag bara påbörja arbetet med att flytta från två lägenheter på olika sidor i stan till en lägenhet i mitten av de två lägenheterna. Och mitt i allt så börjar min mobil att börja krångla, högtalaren och mikrofonen fungerar inte och nu har den även börjat med att resa i tiden, den stängde av sig under natten och när jag satte på den så var dagens datum 12 juni 2015 enligt den.
Jag har dock beställt en ny mobil, men den släpps inte förrän nästa onsdag. Så jag får försöka klara mig tills dess.
2014-09-03
Liten uppdatering om mitt liv.
Jag har fått jobb!!!! 1 april gjorde jag min första arbetsdag som anställd istället för fas 3 och det bästa är att det är samma arbetsuppgifter då det är Svenska MigrationsCentret (fd Sverige America Centret) som har anställt mig och några till.
Det är dock i en ny lokal som inte ligger i centrum och jag delar rum med tekniskt sett 5 personer, även om vi bara är 3 samtidigt, då 4 av oss jobbar halvtid och jag som verkligen gillar att ligga kvar i sängen och mysa jobbar eftermiddag. Jag trivs jättebra kan jag säga, mina kollegor och min chef är jättetrevliga och vill mitt bästa (jag blev hemskickad första arbetsdagen när chefen såg hur trött jag var). Så jag är överlycklig ^^
En annan fördel är att jag får mer pengar i månaden, vilket är ett stort plus, men jag tänker inte tillåta mina utgifter att öka, något som jag har varit väldigt dålig på än så länge, det är så kul att shoppa när man faktiskt har råd att göra det, men nu ska jag börja spara så att jag kan köpa en ny lägenhet nästa år.
Sedan så har jag börjat med en ny hobby, art journaling eller som jag kallar det för, generell pyssel. Det är en dyr hobby att börja med, men när man väl har köpt allt man behöver så kan det ta ett tag innan man behöver köpa nytt och jag tror att jag är i det läget nu.
Jag fick köpa en sekretär att pyssla på, jag har alltid velat ha en sekretär och jag hittade en som jag blev helt kär i nästan på en gång när jag bestämde mig för att köpa en sån. Problemet är att lådorna är inte så lätta att nå när jag sitter och jobbar på den utfällda skivan, så jag har fått flytta om på saker och ting så jag kunde ta en liten bokhylla att ha saker som jag använder ofta i.
Och så är jag ett år äldre med, men jag känner mig fortfarande som runt 25, så jag har bestämt mig för att göra något liknande som mamma gör när hon hela tiden säger att hon är 29+, men jag tar istället 25+. Jag kan ju inte vara äldre än min morsa heller :-P
Utöver det kan jag inte komma på något, jag köpte en ny mobil, Nexus 5 som jag hade tänkt och jag är fortfarande väldigt nöjd med den, så jag kommer att ha den i minst 6 månader till, om inte längre än så då jag är sugen på Googles Project Ara, jag tycker det är en cool idé som jag vill testa.
Surfplattan börjar dock att bli lite trög, så jag kanske uppdaterar den om några månader, vi får se. Kanske blir efter att jag har köpt en lägenhet.
Jag har dock varit ute och rest lite i år, i mars hade Backstreet Boys konsert i Stockholm, på en torsdag dock, så jag tog en långhelg och passade på att besöka lite pysselaffärer.
Månadsskiftet mellan maj och juni reste jag och min bästa barndomsvän till Göteborg och hade en weekend på ett hotell och det var jättehärlig, hotellet var en bit ifrån centrum, men det hade vi inget emot, vi gick lite på stan på fredagen samt bio där vi såg Maleficent, lördagen spenderades i Liseberg tills vi knappt kunde stå längre och på söndagen blev det lite mer shopping innan vi åkte hem.
Första helgen i augusti så åkte jag till Varberg där vi hade en guildfest som var hur kul som helst och jag drack nog lite mer än vanligt, men jag slutade så fort jag märkte hur onykter jag var. Det var i alla fall jätteroligt och något som jag ser fram emot att göra igen. Jag var dock nära att inte komma hem på söndagen då det hade åskat i området på förmiddagen och orsakat ett elfel i Kungsbacka, så tågen kunde inte gå. Det blev några timmars väntan i hettan tills jag insåg att jag kommer inte att hinna ta sista tåget till Karlstad så jag ringde dem jag hade stannat hos för att kolla om råd, alternativt be om att få stanna en natt till, men då visade det sig att 2 från festen hade inte åkt än och de bor i Mariestad så de kunde ge mig skjuts dit och sedan hämtade mina föräldrar mig, så jag kom trots alla odds hem på söndagen. Det var lite nervigt kan jag säga och jag fick ett utbrott (fast personen som gjorde att utbrottet bröt ut fick skylla sig själv när han var så nonchalant mot mig), men efter att jag hade lugnat ner mig med hjälp utav en trevlig främling och ett samtal med min mamma tog jag allt med ro.
Den enda resa jag har planerat nu är in till Örebro för att shoppa lite när jag har varit anställd i 6 månader för att fira. Samt att i slutet av november så är Scifi-mässan i Stockholm igen, så den ska jag garanterat gå på.
Det är dock i en ny lokal som inte ligger i centrum och jag delar rum med tekniskt sett 5 personer, även om vi bara är 3 samtidigt, då 4 av oss jobbar halvtid och jag som verkligen gillar att ligga kvar i sängen och mysa jobbar eftermiddag. Jag trivs jättebra kan jag säga, mina kollegor och min chef är jättetrevliga och vill mitt bästa (jag blev hemskickad första arbetsdagen när chefen såg hur trött jag var). Så jag är överlycklig ^^
En annan fördel är att jag får mer pengar i månaden, vilket är ett stort plus, men jag tänker inte tillåta mina utgifter att öka, något som jag har varit väldigt dålig på än så länge, det är så kul att shoppa när man faktiskt har råd att göra det, men nu ska jag börja spara så att jag kan köpa en ny lägenhet nästa år.
Sedan så har jag börjat med en ny hobby, art journaling eller som jag kallar det för, generell pyssel. Det är en dyr hobby att börja med, men när man väl har köpt allt man behöver så kan det ta ett tag innan man behöver köpa nytt och jag tror att jag är i det läget nu.
Jag fick köpa en sekretär att pyssla på, jag har alltid velat ha en sekretär och jag hittade en som jag blev helt kär i nästan på en gång när jag bestämde mig för att köpa en sån. Problemet är att lådorna är inte så lätta att nå när jag sitter och jobbar på den utfällda skivan, så jag har fått flytta om på saker och ting så jag kunde ta en liten bokhylla att ha saker som jag använder ofta i.
Och så är jag ett år äldre med, men jag känner mig fortfarande som runt 25, så jag har bestämt mig för att göra något liknande som mamma gör när hon hela tiden säger att hon är 29+, men jag tar istället 25+. Jag kan ju inte vara äldre än min morsa heller :-P
Utöver det kan jag inte komma på något, jag köpte en ny mobil, Nexus 5 som jag hade tänkt och jag är fortfarande väldigt nöjd med den, så jag kommer att ha den i minst 6 månader till, om inte längre än så då jag är sugen på Googles Project Ara, jag tycker det är en cool idé som jag vill testa.
Surfplattan börjar dock att bli lite trög, så jag kanske uppdaterar den om några månader, vi får se. Kanske blir efter att jag har köpt en lägenhet.
Jag har dock varit ute och rest lite i år, i mars hade Backstreet Boys konsert i Stockholm, på en torsdag dock, så jag tog en långhelg och passade på att besöka lite pysselaffärer.
Månadsskiftet mellan maj och juni reste jag och min bästa barndomsvän till Göteborg och hade en weekend på ett hotell och det var jättehärlig, hotellet var en bit ifrån centrum, men det hade vi inget emot, vi gick lite på stan på fredagen samt bio där vi såg Maleficent, lördagen spenderades i Liseberg tills vi knappt kunde stå längre och på söndagen blev det lite mer shopping innan vi åkte hem.
Första helgen i augusti så åkte jag till Varberg där vi hade en guildfest som var hur kul som helst och jag drack nog lite mer än vanligt, men jag slutade så fort jag märkte hur onykter jag var. Det var i alla fall jätteroligt och något som jag ser fram emot att göra igen. Jag var dock nära att inte komma hem på söndagen då det hade åskat i området på förmiddagen och orsakat ett elfel i Kungsbacka, så tågen kunde inte gå. Det blev några timmars väntan i hettan tills jag insåg att jag kommer inte att hinna ta sista tåget till Karlstad så jag ringde dem jag hade stannat hos för att kolla om råd, alternativt be om att få stanna en natt till, men då visade det sig att 2 från festen hade inte åkt än och de bor i Mariestad så de kunde ge mig skjuts dit och sedan hämtade mina föräldrar mig, så jag kom trots alla odds hem på söndagen. Det var lite nervigt kan jag säga och jag fick ett utbrott (fast personen som gjorde att utbrottet bröt ut fick skylla sig själv när han var så nonchalant mot mig), men efter att jag hade lugnat ner mig med hjälp utav en trevlig främling och ett samtal med min mamma tog jag allt med ro.
Den enda resa jag har planerat nu är in till Örebro för att shoppa lite när jag har varit anställd i 6 månader för att fira. Samt att i slutet av november så är Scifi-mässan i Stockholm igen, så den ska jag garanterat gå på.
2014-07-30
Ordet hen
Det var länge sedan jag skrev här sist jag vet, men jag har inte haft lust att skriva av mig direkt. Jag ska skriva en uppdatering om vad som har hänt sedan sist, jag lovar. Men det ska jag inte ta upp här.
Idag ska jag ta upp ordet "hen", ett litet ord som har fått mycket uppmärksamhet, lite positivt men mest negativt och jag förstår ärligt talat inte varför. Så som vissa män skriver så låter det som att ordet hen kommer att radera alla kön, att han och hon kommer att försvinna och vi alla kommer att bli könslösa zombies eller liknande. Vad är de rädda för, att alla militantfeminister kommer och hugger av deras snopp?
Ordet har fått mycket narr i svensk media (enligt en väldigt bra källa som jag litar oerhört på så ska man ta allt som svensk media skriver om/tar upp med en stor nypa med salt, då de vinklar all information) vilket har påverkat allmänheten, vilket är något som tas upp här av en i RFSL Ungdom En kan använda pronomet hen, och den personen tycker att det är synd att ordet narras, då ordet finns utav två bra användningar.
De användningsområden är (från Wikipedia som har fått det från språkrådet):
Komplement, alltså INTE en ersättning, ni får kalla er för vilket kön ni vill, sedan om ni är biologiskt en man men är egentligen en kvinna eller tvärtom har ingen betydelse, ni som är ett kön biologiskt och känner er som det könet har inte heller någon betydelse.
Så snälla sluta göra narr av ordet, hen är lika löjligt som han eller hon, vilket är inte alls, speciellt inte för de personer som har längtat efter ett liknande ord. Jag tycker inte att acceptans, förståelse och respekt är för mycket att kräva.
Fast jag förväntar mig inte så mycket egentligen, i ett samhälle där folk gör narr utav handikappade och där kvinnor hela tiden trycks ner och ska acceptera det lilla vi har, trots att landet inte är jämställt för fem öre.
Idag ska jag ta upp ordet "hen", ett litet ord som har fått mycket uppmärksamhet, lite positivt men mest negativt och jag förstår ärligt talat inte varför. Så som vissa män skriver så låter det som att ordet hen kommer att radera alla kön, att han och hon kommer att försvinna och vi alla kommer att bli könslösa zombies eller liknande. Vad är de rädda för, att alla militantfeminister kommer och hugger av deras snopp?
Ordet har fått mycket narr i svensk media (enligt en väldigt bra källa som jag litar oerhört på så ska man ta allt som svensk media skriver om/tar upp med en stor nypa med salt, då de vinklar all information) vilket har påverkat allmänheten, vilket är något som tas upp här av en i RFSL Ungdom En kan använda pronomet hen, och den personen tycker att det är synd att ordet narras, då ordet finns utav två bra användningar.
De användningsområden är (från Wikipedia som har fått det från språkrådet):
- Hen kan användas som ett alternativ till uttryck som "hon eller han", "vederbörande" eller den i fall där könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras, som i exemplet: "Om en elev vill överklaga bör hen först vända sig till rektor".
- Hen kan användas för att omtala personer som inte vill kategoriseras i grupperna ”man” eller ”kvinna”, eller av personer med normkritiska intentioner som inte vill kategorisera mottagarna i en tvådelad könsuppdelning. Språkrådet har formulerat sig så här: "Vissa användare av denna normkritiska tillämpning förespråkar ibland att alla hon och han borde bytas ut mot hen som ett sätt att påverka språket och samhället i en mer könsneutral riktning", "Det bör också tilläggas att få driver linjen att han ochhon borde förbjudas i svenskan, utan även de mest normkritiska driver vanligtvis linjen att hen ska ses som ett komplement till hon och han".
Komplement, alltså INTE en ersättning, ni får kalla er för vilket kön ni vill, sedan om ni är biologiskt en man men är egentligen en kvinna eller tvärtom har ingen betydelse, ni som är ett kön biologiskt och känner er som det könet har inte heller någon betydelse.
Så snälla sluta göra narr av ordet, hen är lika löjligt som han eller hon, vilket är inte alls, speciellt inte för de personer som har längtat efter ett liknande ord. Jag tycker inte att acceptans, förståelse och respekt är för mycket att kräva.
Fast jag förväntar mig inte så mycket egentligen, i ett samhälle där folk gör narr utav handikappade och där kvinnor hela tiden trycks ner och ska acceptera det lilla vi har, trots att landet inte är jämställt för fem öre.
2013-10-26
Kanske något positivt på gång...
Det är kanske något på gång nu, något positivt och som skulle påverka mitt liv på ett väldigt bra sätt, men jag vågar inte hoppas, för det är så många OM i vägen.
Det har varit lite tyst från Arbetsförmedlingen när det gäller mig, trots att jag vet att min handläggare sitter inte och rullar tummarna utan att hon jobbar för fullt för min skull, nu vet jag kanske varför det har varit så tyst, de vågar inte ge mig falskt hopp då jag har blivit så besviken så många gånger och varje gång så blir jag lite deprimerad och tappar livslusten för några dagar, vilket innebär att jag stannar i sängen och går inte ut.
Detta har inte hänt sedan jag hamnade på praktiken, om man bortser från min utbränning förra året.
Det kan vara ett jobb på gång för mig, men allt är inte klart utan de väntar på ett godkännande och även om det skulle gå igenom så är det inte helt säkert att jag skulle få jobb. Det är ett projekt som de håller på att försöka få igenom, men det är som sagt väldigt många OM. Så håll tummarna för mig.
Jag vet garanterat innan jul i alla fall, så om mindre än två månader så vet jag hur det ligger till för min del.
Det är mycket väntan på gång just nu, jag väntar på att se hur Nexus 5 blir och om jag bestämmer mig för att jag vill ha den (jag är beredd på att kasta min nuvarande mobil i väggen, jag har nästan haft den i 18 månader, men den är så otroligt seg), jag väntar på svar från Försäkringskassan angående bostadstillägget (det är en historia för sig, men den får jag skriva senare), jag väntar på flera biofilmer som jag vill se, jag väntar på att det ska bli 29 nov så jag kan åka till Stockholm och gå på Scifi-mässan dagen därpå.
En massa väntande som sagt. Det blir även intressant efter helgen i Stockholm, då jag gör min sista dag på praktiken 29 nov, då har jag varit där i drygt 2 år. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända efter det, så jag kan nog vänta mig besök eller brev från Arbetsförmedlingen i november.
Det har varit lite tyst från Arbetsförmedlingen när det gäller mig, trots att jag vet att min handläggare sitter inte och rullar tummarna utan att hon jobbar för fullt för min skull, nu vet jag kanske varför det har varit så tyst, de vågar inte ge mig falskt hopp då jag har blivit så besviken så många gånger och varje gång så blir jag lite deprimerad och tappar livslusten för några dagar, vilket innebär att jag stannar i sängen och går inte ut.
Detta har inte hänt sedan jag hamnade på praktiken, om man bortser från min utbränning förra året.
Det kan vara ett jobb på gång för mig, men allt är inte klart utan de väntar på ett godkännande och även om det skulle gå igenom så är det inte helt säkert att jag skulle få jobb. Det är ett projekt som de håller på att försöka få igenom, men det är som sagt väldigt många OM. Så håll tummarna för mig.
Jag vet garanterat innan jul i alla fall, så om mindre än två månader så vet jag hur det ligger till för min del.
Det är mycket väntan på gång just nu, jag väntar på att se hur Nexus 5 blir och om jag bestämmer mig för att jag vill ha den (jag är beredd på att kasta min nuvarande mobil i väggen, jag har nästan haft den i 18 månader, men den är så otroligt seg), jag väntar på svar från Försäkringskassan angående bostadstillägget (det är en historia för sig, men den får jag skriva senare), jag väntar på flera biofilmer som jag vill se, jag väntar på att det ska bli 29 nov så jag kan åka till Stockholm och gå på Scifi-mässan dagen därpå.
En massa väntande som sagt. Det blir även intressant efter helgen i Stockholm, då jag gör min sista dag på praktiken 29 nov, då har jag varit där i drygt 2 år. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända efter det, så jag kan nog vänta mig besök eller brev från Arbetsförmedlingen i november.
2013-09-16
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)