Brottslingar har mer rättigheter än sjuka!

 Det här hände mig för 4-5 år sedan nu och det kokar fortfarare i mig av olika anledningar. För 4 år sedan i juni fick jag reda på att förvaltningsrätten gick på Försäkringskassans linje om att dra in min sjukpenning för 5 år sedan, då "jag var intelligent nog för ett halvtidsjobb" och "anpassade halvtidsjobb med anpassade arbetsuppgifter, anpassade arbetstider och anpassad arbetsmiljö är vanligt förekommande på arbetsmarknaden".

Jag fick inte ens en tid hos Förvaltningsrätten för att säga min sida av historien, något som är självklart t o m för de som ifrågasätter en p-bot!

Det var ingen Judge Judy som tog snabbt emot mig, hörde båda sidorna och tog ett beslut. Jag vet inte heller vilken värld de som tog beslutet lever i, men för mig som lever i verkligheten så har jag sett och haft ett sådant jobb och den SKAPADES för mig.

ÄNDÅ var jag sjukskriven hela sista året innan min arbetsgivare gick i konkurs, vilket gav mig problem med a-kassan, då det fanns inga bevis på att jag hade JOBBAT på arbetsplatsen, bara att jag hade varit anställd och konkursförvaltaren hittade inte mina anställningspapper.

Hela min historia är en enda röra och så mycket gick fel, jag har dock skrivit mycket i bloggen.
Varning för ett LÅÅÅÅÅÅÅÅNGT inlägg.

Det började med att jag fick det här jobbet, jag hade en handläggare i fas 3 som såg min potential bli bortslösad av olika anledningar, så han bestämde sig för att sluta som handläggare, fixade en bra ersättare och jobbade häcken av sig för att fixa arbetstillfällen för oss med olika funktionsnedsättningar med hjälp av bidrag från regeringen, kommunen och Arbetsförmedlingen och högst upp på anställningslistan vad mitt namn, fick jag reda på när jag väl anställdes.

Det gick bra i början, men i samma takt som min arbetsgivare fick mindre och mindre stöd i kommunerna, så blev min ork sämre och sämre, för jag hade visserligen ett bra jobb som jag trivdes med, men det innebar inte att resten av livet var problemfritt, tvärtom och detta gjorde att min energi minskade och minskade och till slut så orkade jag inte ta mig till jobbet alls. Jag har skrivit om detta i bloggen tidigare

Jag försökte komma tillbaka, en timme om dagen gick bra, två timmar gick okej även om jag inte hade någon energi resten av dagen, men vid tre timmar så fallerade det igen och jag blev sjukskriven igen. 
Jag var på gång att försöka komma tillbaka igen när jag fick reda på att min arbetsgivare skulle gå i konkurs, så jag bet ihop sista tiden för att klara av att besöka min arbetsplats en stund varje dag till sista dagen, men efter det insåg jag att det funkar inte längre.

Då började jag arbetet med att öka min halva sjukersättning (som jag fick när jag fyllde 30) till hel sjukersättning. Detta var våren 2017.

Min första ansökan avslogs, jag minns inte mycket från den tiden, men jag hade en kurator på Vuxenhabilitering till hjälp och jag vet att jag träffade en av deras läkare till ansökan med, plus att jag tror att min dåvarande läkare som var en ST-läkare var med på ansökan.

När den avslogs så började vi jobba för att ha ett möte min handläggare på Försäkringskassan tillsammans med min ST-läkare, kurator, mig och min mamma och detta tog otroligt lång tid, först hösten 2018 fick hade vi det här mötet och handläggaren säger då till våra ansikten, efter att vi har berättat och visat dokument på att jag har noll arbetsförmåga, att vi har gjort våran del, nu är det upp till hen att göra hens del.
Så vi gick från det mötet med höga hopp.

Oj så fel vi hade och vad jag föll långt.

2019 började med att min kurator på Vuxenhabiliteringen, som jag har träffat minst en gång i månaden i 8 år så hon kan hålla koll på hur jag mår, då jag oftast inte själv vet det tack vare min autism och adhd, fick order om att säga upp alla långvariga kontakter så de kunde lägga tid och pengar på nya personer som kommer till Vuxenhabiliteringen. De fick nämligen mindre pengar från regeringen och landstinget.

Så med det skyddet borta skickades jag till ett företag som jag besökte två gånger våren 2019 för att testa min arbetsförmåga och nu ska jag berätta något som inte berättades för mig:
Säger din kropp ifrån på något sätt under de här testerna, AVBRYT TESTET!

Jag fick huvudvärk efter 20 min, efter 30 min bad jag om paus för att ta en salva för att lindra min huvudvärk, vilket jag fick, dock borde jag ha avslutat där och då, för kroppen sa ifrån!
Jag tog salvan, avslutade första testet rekordsnabbt, fick göra ett till mer fysiskt test, använde min hjärna och var även rekordsnabb där med, även om min agorafobi kickades igång och gjorde det extra jobbigt för mig, men jag gjorde det och jag var så stolt över mig själv, ack om jag bara visste.

När vi satte oss ner för att prata om uppgifterna och hur jag mådde så kunde jag knappt prata och jag stammade rejält, jag var så trött att hjärnan kunde inte forma ord.

Dessa två möten rapporterades och min handläggare godkände dem först i maj när de kom in, de väntade bara på några uppgifter. När de uppgifterna kom in, så hade min handläggare gått på semester så det var någon annan som tog dem.

Denna person bedömde inte nog med att det är ingen idé att fortsätta med ansökan om ändrad sjukersättning, personen t o m drog in min SJUKPENNING!

Augusti 2019 fick jag samtalet, jag hade börjat må så bra psykiskt att jag hade börjat med långa promenader, så jag var långt ute i en joggingspår i skogen när mobilen ringde. 
Jag bröt ihop totalt. Jag ringde mamma och bara grät och grät. Till slut tvingade jag mig upp för att gå den långa biten hem, trots att jag var tömd på energi.

Jag överklagade beslutet först till Försäkringskassan och när den avslogs till Förvaltningsrätten, men under tiden hade jag en inkomst på 5 900 kr efter skatt (sjukersättning och bostadstillägg) som jag skulle leva på och jag hade inte många räkningar, jag hade dock ett bolån på min lägenhet, så efter alla räkningar var dragna, så hade jag 600 kr till mat, kläder och medicin i månaden.
Jag kunde inte få försörjningsstöd då jag min lägenhet var en insats, jag hade noll poäng hos hyresbolagen och jag ville inte lämna mitt dåvarande hem med billig hyra och gratis el.

Jag började då jobbet med att få a-kassa, jag skrev förut hur det gick, samtidigt som jag fick ångestattacker hela tiden när jag skulle söka jobb genom Arbetsförmedlingen så jag skulle få a-kassa, vilket jag ändå inte fick, så jag ringde vårdcentralen för mina attacker, fick träffa psykolog som med en läkare skrev ett nytt sjukintyg, som avslogs då jag hade redan ett aktivt t o m januari 2020.

Jag var så nära på att ge upp där och då, enda anledningen till att jag inte gjorde det var för att mamma tog med mina brorsdöttrar på besök, så jag skulle få mer energi till att kämpa vidare, men jag kände mig så otroligt ensam och övergiven av samhället. Jag var så otroligt trött och ändå behövde jag fortsätta kämpa.

Någon gav mig tipset om ett personligt ombud genom kommunen, så jag ansökte om detta, fick en jättebra person som verkligen peppade mig och hen fixade så jag fick försörjningsstöd från december 2019 då det bara skulle vara tillfälligt tills jag fick tillbaka min sjukpenning, antingen genom ett nytt sjukintyg eller för att Förvaltningsrätten skulle inse hur dumt beslutet Försäkringskassan tog var och ge mig tillbaka min sjukpenning retroaktivt.

Sedan kom nästa hinder, jag fixade ett nytt sjukintyg i januari och skickade in och vi väntade. Vi kontaktade Försäkringskassan i februari, fick höra att personen som har hand om SjukdomsGrundande Inkomst (SGI) var den som inte hade blivit klar ännu, så de bad oss att vänta.

Vi ringde igen i mars, samma sak, sedan i april så hade vi ett telefonmöte där jag fick svara på frågor och fick då reda på att eftersom jag inte hade varit till arbetsmarknadens förfogande, då jag fick ångestattacker och depressioner etc med andra ord var för sjuk för, så hade jag ingen SGI, så jag kunde inte få sjukpenning.

Jag var för sjuk för att skydda min SGI för att få sjukpenning.

Efter det så hade vi ett sista hopp, Förvaltningsrättens beslut som vi hoppades skulle komma snabbt.
Den kom början av juni 2020. De gick på Försäkringskassans linje. Att jag är med andra ord för intelligent för att vara sjukskriven. Jag var sjukskriven för utbrändhet!

Mitt personliga ombud och jag var helt mållösa. Jag hade dock börjat fundera på något, ifall det skulle gå helt åt helvetet som det gick, om jag skulle söka om en plats på ett LSS serviceboende, inte gruppboende utan en egen lägenhet som tillhör ett mer självständigt boende.
Vi skickade ansökan om detta där och då.

I september kom någon hem till mig tillsammans med mitt personliga ombud, jag fick berätta om mina problem och min situation, jag hade då haft boendestöd genom SOL sedan januari 2019, de skulle se till att jag kom ihåg att äta mat 3 gånger per dag, men eftersom det är genom SOL så trappades det ner och då hade jag ett besök om dagen, vilket innebar att jag kanske åt 2 gånger om dagen.

Så jag berättade att det funkade jättebra i början, men när det börjades trappa ner så blev jag sämre igen och jag skulle behöva ett mer permanent stöd.

I oktober fick jag reda på att ansökan om LSS serviceboende godkändes, vilket ingen, inte ens hoppfulla jag, hade trott på.
27 november fick jag erbjudande om en lägenhet i ett nytt boende som öppnades mars 2021, jag flyttade in då och sålde min lägenhet, vilket var en jobbig historia för sig, men denna gång använde jag en mäklare och kunde betala av bolånet och leva på resten av pengarna.
Fram tills dess hade jag fått försörjningsstöd på 1500-2000 sek i månaden nästan hela tiden förutom 2-3 månader sommaren 2020 när jag fick tillbaka på skatten pga extra avdrag.

Hysteriskt nog så ringde någon på Försäkringskassan mig när jag hade anmält flytt till ett LSS boende till dem i april, de frågade mig om jag hade haft någon annan inkomst än halv sjukersättning sedan min sjukpenning drogs in, när jag svarade bara försörjningsstöd så fick jag reda på att jag hade rätt till ett extra bidrag som tillhör bostadstillägget för de som har för låg inkomst, vilket jag hade rätt till fr o m augusti 2019 och jag fick en rejäl klumpsumma månaden efter.

Tack för det Försäkringskassan, när jag redan har pengar efter försäljningen så får jag mer pengar istället för NÄR JAG FAKTISKT BEHÖVDE DEM!!!!

Under tiden som allt detta skedde så gav jag inte upp om att få hel sjukersättning, nej jag tog nya tag efter jag fick samtalet om indragen sjukpenning.
Jag tog återigen kontakt med Vuxenhabiliteringen och hade flera möten hösten och vintern 2019 som fortsatte med möte med deras överläkare våren 2020, som gav mig rådet att träffa psykologer för KBT så vi kan säga i ansökan att vi har verkligen testat allt.

Så jag ansökte om att få träffa psykologer på landstingen för KBT, fick svaret sommaren 2020 att det fanns ingenting de kunde göra för mig, träffade överläkaren igen som skickade en remiss till Vuxenhabiliteringens egna KBT-psykolog som jag träffade hösten 2020 och som var med när jag fick lägenhet och flyttade till boendet och gav mig tipset om att testa LSS daglig verksamhet så jag skulle få fler på min sida, för han erkände på andra besöket att jag gjorde redan allt jag kunde för att inte bli sämre, så det fanns ingenting som KBT kunde göra för mig.

Genom åren har jag träffat väldigt många som har kallat mig för självmedveten, smart och klok och även bra problemlösare, jag kan säga att det hjälpte inte mig ett dugg genom livet.

I alla fall, jag började med Daglig Verksamhet, första platsen gick katastrofalt, gjorde två gånger och var ett vrak båda gångerna, sedan testade jag ett annat ställe som fungerade först, men som jag i snitt gick till 2 gånger i månaden, av 4 möjliga.

Detta hjälpte dock, för vi skickade in en ny ansökan om ändring till hel sjukersättning januari 2022, fick prata med handläggaren som hade mitt ärende i augusti, i oktober ringde hon mig och rådde mig starkt att istället söka från januari 2022, så ska jag ändra min ansökan till tre månader tidigare, från oktober 2021, vilket var tillåtet för man får söka 3 månader retroaktivt från när man skickar in ansökan.

Hon berättade att det var inte hon som tog beslutet, men hon kan ge starka rekommendationer och hon rekommenderade starkt att min ansökan skulle godkännas. Anledningen till att jag skulle söka 3 månader tidigare är för att då skulle jag få högre sjukersättning än om jag sökte från januari.

I november 2022 kom beslutet.
Kampen är över, jag har äntligen full sjukersättning och behöver inte oroa mig för tvingas jobba när min kropp inte klarar det alls.

Nu kommer vi till dagens situation. Jag är för självständig för att bo på ett LSS boende, jag skulle egentligen kunna leva i egen lägenhet och få boendestöd som påminner mig om mat 3 gånger per dag, istället för att jag tar upp en lägenhet som någon annan desperat behöver. 

Jag behövde dock poäng och jag behövde desperat ett ställe med hiss, då mina nerver i axlarna och nedåt är skadade och jag klarar inte av att lyfta/bära tungt eller ha på mig ryggsäck, så bära upp mat efter att ha handlat är så otroligt energikrävande, vilket inte är bra när att handla i mataffären tar all min energi för flera dagar redan som det är.

Jag har dock sökt och fått en sån lägenhet, så nu ska jag flytta härifrån, efter att ha bott här i snart 3,5 år. Jag önskar jag kunde säga att jag mådde bättre nu än när jag flyttade in och på några sätt så stämmer det, men på andra sätt så är jag så mycket sämre.

Jag var tvungen att sluta med Daglig verksamhet för att jag behövde den energin till andra saker, som just till att handla mat eller försöka städa/laga mat. Jag ersatte det dock med vattengymnastik som jag får skjuts till 1-3 ggr per vecka, som börjar igen i september.

Men nu till poängen, hur kommer det sig att sjuka inte får en dag att föra sin talan, genom sig själv eller advokat, i domstolar när brottslingar får flera veckor?
Hur är detta rättvist?